Minns från min thailandstid att det bl.a var två saker som skiljde sig från Sverige.
1. Inga telefonförsäljare som ringde och störde och skulle nasa grejjer.
2. Man köpte sina elektronikprylar i affärn och inte på internet.
Nu när vi flyttat tillbaka till Sverige ändras dessa rutiner och den senaste månaden har jag fått lära
mig att anpassa mig till de nya förhållandena.
Beställde t.ex en ny datorlåda från Komplett.se för tre veckor sedan och såg fram emot leverans till
utlämningsstället i Uppsala inom några dagar. Efter två dagar fick jag ett mail från komplett som meddelade
att min låda nu lämnat företaget och att jag skulle meddelas när lådan kom fram så jag kunde åka och hämta.
Sedan... ingenting. Två veckor senare mailade jag och fråga om lådan kommit fram och fick svar att den var
framme och det var bara att åka och hämta.
Hae jag handlat i affär, som i Thailand, hade det gått mycket snabbare. 
För drygt en månad sedan kopplade jag också in en hemtelefon och det tog inte två dagar så började det ringas.
Smart som man är så kollar man upp vem som ringer när det är okända och jag blev snabbt varse att det
var en Göteborgsfirma som ringde och försökte sälja. Efter lite googlande insåg jag att det var bäst att inte ha
kontakt med säljarna alls och försökte då låta bli att svara.
De här säljarna var dock ganska påstridiga och det som började med ett göteborgssamtal om dagen
uttökades till två och sedan tre påringningar. Från olika nummer!
Den senaste veckan har det varit helt hysteriskt så jag anmälde mitt nummer till NIX.
Det tar dock några dagar innan spärren aktiveras så under tiden inleder jag ett sista krig mot telefonterroristerna.
När de ringer så svarar jag ibland med att prata Thai och ibland med att bara lämna luren av.
Och ibland gör jag bara konstiga läten eller låter dem prata med min 7 månaders dotter.
I går tystnade det äntligen och det var inte utan ett visst segerrus, med tillfredställelse och med lättat sinne jag
åkte in till Uppsala för att hämta min nya datorlåda jag beställt av Komplett.
F*n vad skönt - ingen teleterror och ny dator.. härligt, tänker jag.
När jag kommer till utlämningsstället får jag naturligtvis nobben och det meddelas att
lådan skickats tillbaka dagen innan. "Jävla idi*ter" - skriker jag - "kan ni inte meddela era kunder att
grejjerna ska skickas tillbaka så vi inte kastar bort tid på era jävla dåliga rutiner"?
- "Det har vi försökt att göra", säger den unge mannen vänligt, "kundtjänst har försökt ringa hela veckan".
"Var sitter kundtjänst?", frågar jag.
-"Göteborg", svara mannen.
Ridå.
