Nu måste jag nog undra lite om det bara är för att fru ChianMai är 45, är välutbildad och djupt Buddistiskt troende som han diskvalificerar exempelvis min fru, dessutom har jag bott i Thailand mer än dubbelt så länge som ChiangMai och jag fattar fan i mig inte ett smack emellanåt och trots det vågar jag påstå att jag håller en hygglig intelligensnivå, måhända inte i ChiangMai's klass men den har i alla fall tagit mig igenom livet tämligen oskadd.
Bara ett exempel på skillnade och sammanblandandet av Buddism och andelivet!
För något år sedan besökte vi en helig plats där det fanns en massa munkar, kloka gubbar och en helig springbrunn som trots avståndet sades ha förbindelse med Mekhong och därmed Naga.
Vi strövade runt, jag tog en del foton och allt var väl bra till mitt i den påföljande natten då hustrun väcker mig, skräckslagen intill hysteri. "tag bort dom, du måste släppa ut dom, nu, meddetsamma, skynda, skynda..."
Vilka då? Andarna som finns på fotona, släpp ut dom NUUUU!
Jag blev alltså mitt i natten tvungen att sätta mig vid datorn och radera en mängd bilder där det skulle vara möjligt att det fanns en ande som fatnat.
Jag lovar att även jag fick kalla kårar av den övertygelse det fanns i hustruns andeupplevelse.
Det som känns lite mer konstigt var att vi fick besök (inbjuden av hustrun) av en s.k. klok man som mumlade en himla massa, stänkte vatten och lindade snören m.m.
Alltid annars har det varit en munk (eller fler) som kommit och välsignat eller vad det heter saker o ting samt oss när vi skulle ha barn, men denna gång blev det en klok gubbe.
Undrar fortfarande varför det var så många munkar i området vi besökte när dom uppenbarligen inte har en chans mot andarna, eller hur det nu är!