Nu får man väl ändå skilja på kärleksrelaterade konstellationer och mer arrangerade sådana.
Såg bla ett program på danska tvn för några dagar sedan om just sk arrangerade möten mellan danska män och thailändska kvinnor.
Pinsammare situationer har man knappast upplevt.
Några förslagna mamasaner som mer eller mindre tvingade unga thaitjejer att bli flickvänner åt danska män. Många av tjejerna bet ihop och det märktes att dessa tjejer definitivt inte gillade vare sig mannen eller arrangemanget.
Men av ekonomiska skäl och möjligheten att få ett bättre liv gjorde att de uppenbarligen accepterade det hela om än ganska motvilligt.
En svensk kvinna accepterar aldrig att leva med en man hon inte känner någon kärlek för men många thaitjejer offrar sig för familjen och en bättre framtid.
Tusan vet om jag skulle vilja leva med en kvinna som jag visste inte älskade mig eller kände någon som helst passion utan enbart stannade på grund av ekonomiska faktorer.
Som man får man nog vara ganska desperat för att acceptera och kunna uthärda något sådant.
Men uppenbarligen finns det män som likt strutsen sticker huvudet i sanden och inte vill inse verkligheten.
Vad som driver dessa män har jag ingen aning om.
Givetvis finns det även thai- svenska par som lever ihop på grund av kärlek och inte enbart ekonomiska faktorer.
Men den som blundar för det faktum att massor av thaikvinnor kommer till västerlandet på grund av ekonomi och inte kärlek är ganska naiva och blinda för verkligheten.
BTT
Det ena behöver inte utesluta det andra. Allt är inte antingen eller.
Kärlek mellan två individer kan visst uppstå om det samtidigt erbjuds en ekonomisk och social trygghet.
Men utan social och ekonomisk trygghet slocknar snabbt känslorna - det gäller alla brudar.
Det är säkert möjligt att djup och innerlig kärlek inte är det första som uppstår när lilla
25 årige Noi sammanförs med den 100 kg tunge och 42 årige grävmaskinisten Gunnar i Karlskoga.
Men om båda är villiga att prova lyckan och lära känna varandra, så är det inte
omöjligt att det med tiden uppstår varma känslor för varandra.
De måste väl för sjutton ges tillåtelse att prova sig fram,
utan att någon bitter knöl protesterar och ser det som sitt kall att måla fan på dörren?
Kanske det inte gäller den typ av blind åtrå och längtan som man som ung kan känna
gentemot en jämnårig och attraktiv partner,
men det kan mycket väl bubbla upp väl så trevliga känslor som
för båda är fullt tillräckliga för att kunna leva ihop och trivas med det.
Går man hela tiden omkring och tror att man ska bli blåst av tjejer
så ska man nog fortsätta med att leva som ensam ungkarl.
Om exempelvis du BTT söker den äkta "sanna" och obefläckade kärleken
där du i din nakenhet okritiskt ska älskas för den du är
utan någon hänsyn till vare sig ekonomi eller yttre charm - ja då får du
nog skaffa dig en hundvalp istället för en kritiskt granskande fru.
Jag är övertygad om att det finns mängder med helsvenska par och även svensk/thailändska par
som inte är upp över öronen förälskade i varandra.
Men deras egenskaper kompletterar varandra så att de trivs med varandra ändå.
En samvaro som trots allt känns bättre än att bara sitta om sura och peka finger i sin ensamhet.
SN
