Here we go;
Det är lördag och klockan är sen kväll.
Jag har haft mitt Lördagsmys (Singlemalt + Kaffe + Marabou schweizernöt) som avnjutits i omgångar till Brittisk deckare.
(finner Brittisk deckare mer genomtänkt och av mer klass än Amerikansk som ofta baseras på effekter och modern, halvt hysterisk kameraåkning och dito klippning)
Just nu känns livet ganska okay, allt elände bortglömt och fokus på sådant som gör livet aningens lättare.
Funderar över hur jag förändras när ett antal promille finns i blodet.
Jag blir en smula filosofisk. Funderar över existentialistiska frågor, vem är jag, varför finns vi, vad är syftet med allt egentligen och annat man inte har något facit över.
Det är ju så att vi människor är alla olika, och en himla tur är ju det.
Min erfarenhet är att vi reagerar olika på alkoholintag.
En del män blir oerhört testosteronstinna, bröstar upp sig och vill med våld hävda sig.
Några andra blir sorgsna, deprimerade och minns allt elände de upplevt i sitt förflutna.
En del somnar innan kaffet och snarkar så tapeterna rullar ihop sig.
Andra vill lösa alla världens problem, EU, politik, global uppvärmning eller annat, över en natt.
Sedan finns det dem som jag, som funderar, filosoferar och känner sig ungefär som en konstnär (fastän man inte kan skriva, dikta, måla eller skulptera)
Finns förstås inget rätt eller fel här, alla är vi olika och ens historia, sociala förmåga och annat spelar säkert roll i hur vi är då vi inmundigat rusdrycker.
Vem är du - hur påverkar alkohol ditt sätt och dina tankar?
Maitan. 
