Värderingen har att göra med om det är rätt att förhållanden bygger bara på pengar, och det är säkert vanligare då det är mycket stor åldersskillnad.
(((Barnbehandlingen var bara ett annat exempel på då pengar blivit för viktiga. De fattiga är ju normalt mer med sina barn, i alla fall med bra känslor. De fattiga barnen vet att långarbetande föräldrar gör sitt bästa, medan rikemansbarnen vet att föräldrarna långt ifrån prioriterar barnen högt... I Thailand brukar f ö ju barnen vara mer med föräldrarna/närstående. De minsta är t ex med mor-/farföräldrar eller tas med till jobbet. Då de blir lite äldre får de vara med och hjälpa till med jobbet (jordbruk/eget småföretag). Såklart är jag emot barnarbete då de inte hinner med att vara barn, men att som vissa I-landsorganisationer vara helt emot barnarbete är ju fel, för barn mår bra av att känna sig nyttiga, så länge det inte blir för stor mängd tvång.)))
Nu har du väl ändå läst för mycket historia, det du skriver i ovan citerat låter som en geografibok utgiven 1950 för den svenska småskolan i arbetarområden.
Om vi nu ska hålla oss till Thailand, hur vet "fattiga" barn att deras föräldrar har mer känslor för dem än nån rikemansunge de aldrig träffat, och beträffande var barnen befinner sig, jo, alldeles riktigt, oftast hos morföräldrarna i de fall det passar men glöm inte att det är skolplikt i Thailand sedan ett antal år så dina farhågor om barnarbete kan du lägga därhän. Till skillnad mot Sverige så börjar dom här redan i 3-4 års åldern, om dom sen lär sig något är en helt annan fråga.
Och om du nu tycker det är bra att vara med sina familjer på jobbet, tja, beror väl på vilket jobb det handlar om men ut på risfältet eller hemma i risbyn går nog på ett ut, ungar är ungar i vilket fall och gillar oftast läget.
Nej säger hon till dottern, skaffa en äldre Farang och hon menar att för "dom har lekt färdigt och är trogen dig och tar hand om familjen"
Nu är man på banan igen.Mvh Måne som aldrig riktigt gett upp hoppet.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
