Aerosmith

Får väl dra in en Thåström också..........

Visserligen ingen vinyl men ack så bra CD...........   

Nu kör vi...ena halvan live och den andra studio med skäggatleterna 

Att jag började lyssna på Elvis Costello grundar sig på när han släppte sin första platta så hade våran lokala skivhandlare varit lite väl optimistisk och tagit hem åt helsike för många exemplar som han inte fick sålt...och dom var i stort sett gratis...och det passade naturligtvis mig som var en pank högstadie-elev 

Grävde om lite bland morsarvs-grejerna och fann den här...en tidig med Lena Andersson...kommer så väl ihåg låten Är Det Konstigt Att Man Längtar Bort Ibland ...är dock inte med på denna. 

Midnight Oil får ljuda nu medans kaffebryggaren puttrar. 

Lättsam countryrock av Gallery...dom klämde ur sig två vax i tidigt 70-tal. 

Ja den här var man med och torskade på...låten Video Killed The Radio Star som många känner igen...men grejen var att dom två bandmedlemmarna Trevor Horn och Geoffrey Downes senare hoppade tillfälligt in i gruppen Yes på plattan Drama för att ersätta Jon Anderson och Rick Wakeman. 

1976 var ett bra år för Lundell...dels för att han släppte sin andra briljanta platta Törst och att han kom ut med debutromanen Jack som man har läst ett antal gånger. 

Tungan behövde gymnastik på morgonen så Schaffer var passande. 

Jag är inget större fan av svensk progressiv musik men gillar denna platta skarpt.

Vad vi lyssnade på denna grupp när det begav sig. Lylliga över stereo soundet hemma hos Percy och systrarna öfre och undre. Såg dom på Sweden Rock och Fryshuset. Fortfarande bra.

41 minuter sedan, skrev Peolito:

Vad vi lyssnade på denna grupp när det begav sig. Lylliga över stereo soundet hemma hos Percy och systrarna öfre och undre. Såg dom på Sweden Rock och Fryshuset. Fortfarande bra.

 

Har sett dom tre gånger...första gången  -78  i Rocklunda hallen i Västerås inför 300 åskådare...tråkigt nog hade David Byron fått kicken men det var bra ändå. 

Slump-nisse fick avgöra vad som passade till matlagningen...han valde indierock från Liverpool. 

Gruppen Billy Satellite gjorde endast en skiva och den är bra...lagom tung rock som gränsar lite till sydstads-stuk. 

Nick Drake gjorde en van Gogh, dvs blev känd först efter sin död. Five leaves left är en klassiker men Bryter Lyter är

nog nästan lika bra. Sublimt gitarrspel, Nick Drakes melankoliska röst och Joe Boyds förnämliga produktion även på

denna platta alltså som gavs ut 1971. Att han inte blev ett stort namn under sin livstid är fortfarande lika ofattbart varje

gång man lyssnar på nån av hans första plattor.