Adoptera en 23-åring?

Tommy
Kalsarikännit
26 sep. 2017#16
10 timmar sedan, skrev SatanG:

 

Jag seglade med en matros som bott lång tid i Argentina. Hans dotter blev av med det svenska medborgarskapet när hon blev myndig pga att hon inte hade tillräcklig anknytning till landet Sverige. T.ex. hade hon inte besökt Sverige och då räcker det inte med en svensk förälder för att behålla medborgarskapet. 

Detta är något jag haft i åtanke vad det gäller mina kids, även om vi ofta besöker Sverige vet man inte hur reglerna tolkas i framtiden så funderar på att eventuellt köpa en sommarstuga och skriva den i deras namn, får se längre fram. 

Kort sagt, enligt min info är det kört för 23-åringen.

 

/ SatanG

Hade för mej att det var en högre ålder än 18 som gällde vid förlust av medborgarskap, och det är 22 år, enligt Migrationsverket:

 

"Du som har blivit svensk medborgare genom ansökan kan inte förlora ditt svenska medborgarskap om du flyttar utomlands. Om du är svensk medborgare och född och bosatt utomlands kan du i vissa fall förlora ditt svenska medborgarskap när du fyller 22 år."

Från:  https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Bli-svensk-medborgare/Forlora-eller-aterfa-medborgarskap.html

 

MVH

Khonis
Din Mamma
26 sep. 2017#17

Adoptera. Men förutsatt att det är far/dotterförhållande. Annars är man rökt och skall... enligt mig. 

Tommy
Kalsarikännit
26 sep. 2017#18
4 minuter sedan, skrev Khonis:

Adoptera. Men förutsatt att det är far/dotterförhållande. Annars är man rökt och skall... enligt mig. 

Vad menar du?

Tänker du på Woody Allen, som skiljde sej från sin hustru, och blev tillsammans med sin adopterade dotter?

 

Denna gubben är väldigt förtjust i sin fru, och om han har några fel, så är de att han är lite lättlurad...

Kan mycket väl tänka mej att "Advokaten" leder honom att tro att adoption är ett säkert kort, bara för att kunna bokföra ett saftigt gäng arvoden, för arbetet med ansökan, och senare med överklagan...

 

MVH Tommy

Changnoi
26 sep. 2017#19

Kan man adoptera en 23-åring så borde man ju kunna adoptera en 40-åring, vilket låter helt absurt.

Khonis
Din Mamma
26 sep. 2017#20
16 minuter sedan, skrev Tommy:

Vad menar du?

Tänker du på Woody Allen, som skiljde sej från sin hustru, och blev tillsammans med sin adopterade dotter?

 

Denna gubben är väldigt förtjust i sin fru, och om han har några fel, så är de att han är lite lättlurad...

Kan mycket väl tänka mej att "Advokaten" leder honom att tro att adoption är ett säkert kort, bara för att kunna bokföra ett saftigt gäng arvoden, för arbetet med ansökan, och senare med överklagan...

 

MVH Tommy

 

Ja woody. Bäst att vara vaken här. Känns som att vandra på nattgammal is. 

Tommy
Kalsarikännit
26 sep. 2017#21
2 timmar sedan, skrev Changnoi:

Kan man adoptera en 23-åring så borde man ju kunna adoptera en 40-åring, vilket låter helt absurt.

Tydligen går det utmärkt!

Det måste ju inte gälla uppehållstillstånd (vilket antagligen inte funkar i Sverige???), kan ju vara av arvsskäl, eller nåt annat?

 

MVH Tommy

Galten
หมูป่าขนาดใหญ่
26 sep. 2017#22

Gumman frågade om vi kunde ta hem hennes brorson som är 14 år där pappan dog under tragiska omständigheter.

Sa att det är nog omöjligt eller?

Får jag nog aldrig reda på och är inte så drivande i frågan..

stefan5300
Obygdsgreve
27 sep. 2017#23
4 timmar sedan, skrev Galten:

Gumman frågade om vi kunde ta hem hennes brorson som är 14 år där pappan dog under tragiska omständigheter.

Sa att det är nog omöjligt eller?

Får jag nog aldrig reda på och är inte så drivande i frågan..

Om ni är eniga om att ta grabben till Sverige så är det väl bara för din gumma att sätta igång med det som behövs göras med dokument och telefonsamtal.

 

Frugans grabb kom till Sverige som 13-åring och det skulle jag aldrig mer göra om, mycket problem. Nu kommer det inte att hända igen men med facit i hand så max 4-5 års ålder på barnet för att komma till Sverige.

Tommy
Kalsarikännit
27 sep. 2017#24
13 timmar sedan, skrev stefan5300:

Om ni är eniga om att ta grabben till Sverige så är det väl bara för din gumma att sätta igång med det som behövs göras med dokument och telefonsamtal.

 

Frugans grabb kom till Sverige som 13-åring och det skulle jag aldrig mer göra om, mycket problem. Nu kommer det inte att hända igen men med facit i hand så max 4-5 års ålder på barnet för att komma till Sverige.

Känner flera som kommit i tonåren och klarat sej mycket bra.

Människor är olika, men det verkar vara obegripligt för vissa...

 

Att dra alla av en viss nationalitet över en kam är korkat, som tex "Alla thaidamer bara spelar kort och käkar som tam"... en del gör det, andra gör nåt annat, som att jobba hårt till exempel.

 

MVH Tommy

Enis
Sybarit
27 sep. 2017#25
6 minuter sedan, skrev Tommy:

Att dra alla av en viss nationalitet över en kam är korkat, som tex "Alla thaidamer bara spelar kort och käkar som tam"... en del gör det, andra gör nåt annat, som att jobba hårt till exempel.

tummen upp

 

enis

stefan5300
Obygdsgreve
28 sep. 2017#26
10 timmar sedan, skrev Tommy:

Känner flera som kommit i tonåren och klarat sej mycket bra.

Människor är olika, men det verkar vara obegripligt för vissa...

 

Att dra alla av en viss nationalitet över en kam är korkat, som tex "Alla thaidamer bara spelar kort och käkar som tam"... en del gör det, andra gör nåt annat, som att jobba hårt till exempel.

 

MVH Tommy

Det finns garanterat de tonåringar som kommit till Sverige som klarat sig mycket bra men det finns säkert även de som inte alls klarat sig bra, så jag drar inte alls alla över en kam utan vad jag skulle göra eller inte göra om jag någon mer gång skull ta någon utländsk ungdom till Sverige men som inte komme att ske.

 

Jag skrev om min erfarenhet och upplevelser med exempelvis dålig skola. Frugans grabb fick gå direkt in i 5:te klass vilket enligt mig var för hög klass, jag var på  samtal i skolan och bad då att de skulle fixa fram  böcker från 1 - 2 klass, jag var även villig att betala böckerna men ingenting hände så efter 5-6 samtal i skolan utan något gensvar sa jag till dem att inte ringa mig fler gånger. Sen blev det som det blev och grabben fick resa hem till Thailand efter 5 år i Sverige .

 

Minns vid ett tillfälle då grabben kom hem från skolan med ett papper med bilder från en flygplats där han skulle lära sig vad som var på bilderna. Jag tog kontakt med skolan och frågade om det inte var bättre att han lärde sig vad som fanns i till exempel hemmet, skolan, affären eller ute i samhället där han är varje dag men de tyckte inte de i skolan. Jag satt ofta hemma med grabben och försökte lära honom så gott jag kunde utan böcker, så jag tycker att skolan brydde sig väldigt lite.

 

                Jag gav upp.

 

 

andrejsdenruskige

28 sep. 2017#27
Känner flera som kommit i tonåren och klarat sej mycket bra.
Människor är olika, men det verkar vara obegripligt för vissa...
 
Att dra alla av en viss nationalitet över en kam är korkat, som tex "Alla thaidamer bara spelar kort och käkar som tam"... en del gör det, andra gör nåt annat, som att jobba hårt till exempel.
 
MVH Tommy


Helt rätt. Alla är individer.
Men det är ganska skrämmande att thailändska pojkar som kommer i en någorlunda hög ålder ofta får problem.
Statistiken ser inte bra ut för den gruppen...även om det finns dom som klarar sig väldigt bra.

John Khonken
28 sep. 2017#28

Jag tror det har med mentaliteten och uppväxten. Alltså uppfostran från första början.  Kvinnorna får mycket bättre uppfostran än männen.  Har väl med det patrikala samhället. Kvinnorna förväntas ta hand om sina föräldrar. Medans männen har andra förväntningar.

 

Vår grabb kom vid 13 års ålder. Grabben är jättesnäll och trevlig. Men typisk thai. Det viktigaste är att vara ball. Pluggandet är inte så viktigt. Man rycker på axlarna åt skolan.  Medans dottern kom när hon var 11 år. Hon pluggade som fan.  Var I början även väldigt duktig hemma. Nu är hon lat och ligger I sängen nästan hela dagen och är uppe hela natten. Båda lever bara för en sak telefonen.

Tommy
Kalsarikännit
28 dec. 2017#29
On ‎2017‎-‎09‎-‎28 at 03:49, skrev stefan5300:

Det finns garanterat de tonåringar som kommit till Sverige som klarat sig mycket bra men det finns säkert även de som inte alls klarat sig bra, så jag drar inte alls alla över en kam utan vad jag skulle göra eller inte göra om jag någon mer gång skull ta någon utländsk ungdom till Sverige men som inte komme att ske.

 

Jag skrev om min erfarenhet och upplevelser med exempelvis dålig skola. Frugans grabb fick gå direkt in i 5:te klass vilket enligt mig var för hög klass, jag var på  samtal i skolan och bad då att de skulle fixa fram  böcker från 1 - 2 klass, jag var även villig att betala böckerna men ingenting hände så efter 5-6 samtal i skolan utan något gensvar sa jag till dem att inte ringa mig fler gånger. Sen blev det som det blev och grabben fick resa hem till Thailand efter 5 år i Sverige .

 

Minns vid ett tillfälle då grabben kom hem från skolan med ett papper med bilder från en flygplats där han skulle lära sig vad som var på bilderna. Jag tog kontakt med skolan och frågade om det inte var bättre att han lärde sig vad som fanns i till exempel hemmet, skolan, affären eller ute i samhället där han är varje dag men de tyckte inte de i skolan. Jag satt ofta hemma med grabben och försökte lära honom så gott jag kunde utan böcker, så jag tycker att skolan brydde sig väldigt lite.

 

                Jag gav upp.

 

 

Vi har en anställd Thaikille nu, han kom till Sverige för 4 år sedan, strax innan han fyllde 18, han är 22 år nu och har pluggat på SFI, men fick avsluta för att han lärde sej för långsamt...

Han är inte klassens smartaste, och får inget stöd alls från sin mammas man eller sin mamma heller för den delen...

Mannen och Mamman är mest intresserade av att sno honom på de pengar han tjänar, till sitt "Projekt" i Thailand.

 

Killen är lite extra långsam i huvudet, men lär sig och har lärt sej mer svenska hos oss än på SFI, han klarar att ta emot beställningar på svenska utan problem, och är trevlig som få.

 

Våra kunder uppskattar hans artighet och han jobbar fort när det blir stressigt, en guldkille!

 

I Thailand skickade mamman honom till munk-skola, för att det är gratis, hans skolbakgrund är väl ungefär som en niondeklassare, men nu lär han sej att jobba och laga Thaimat med bra lärare.

 

Nu skall jag åka till restaurangen och hjälpa honom och kocken (Thai som nästan inte kan nån svenska alls, trots att han är svensk medborgare sedan många år) att stänga för kvällen.

 

 

MVH Tommy

gäst
28 dec. 2017#30
On 2017-09-28 at 07:23, skrev andrejsdenruskige:

 


Helt rätt. Alla är individer.
Men det är ganska skrämmande att thailändska pojkar som kommer i en någorlunda hög ålder ofta får problem.
Statistiken ser inte bra ut för den gruppen...även om det finns dom som klarar sig väldigt bra.
 

 

 

On 2017-09-28 at 07:38, skrev John Khonken:

Jag tror det har med mentaliteten och uppväxten. Alltså uppfostran från första början.  Kvinnorna får mycket bättre uppfostran än männen.  Har väl med det patrikala samhället. Kvinnorna förväntas ta hand om sina föräldrar. Medans männen har andra förväntningar.

 

Vår grabb kom vid 13 års ålder. Grabben är jättesnäll och trevlig. Men typisk thai. Det viktigaste är att vara ball. Pluggandet är inte så viktigt. Man rycker på axlarna åt skolan.  Medans dottern kom när hon var 11 år. Hon pluggade som fan.  Var I början även väldigt duktig hemma. Nu är hon lat och ligger I sängen nästan hela dagen och är uppe hela natten. Båda lever bara för en sak telefonen.

 

9 minuter sedan, skrev Tommy:

Vi har en anställd Thaikille nu, han kom till Sverige för 4 år sedan, strax innan han fyllde 18, han är 22 år nu och har pluggat på SFI, men fick avsluta för att han lärde sej för långsamt...

Han är inte klassens smartaste, och får inget stöd alls från sin mammas man eller sin mamma heller för den delen...

Mannen och Mamman är mest intresserade av att sno honom på de pengar han tjänar, till sitt "Projekt" i Thailand.

 

Killen är lite extra långsam i huvudet, men lär sig och har lärt sej mer svenska hos oss än på SFI, han klarar att ta emot beställningar på svenska utan problem, och är trevlig som få.

 

Våra kunder uppskattar hans artighet och han jobbar fort när det blir stressigt, en guldkille!

 

I Thailand skickade mamman honom till munk-skola, för att det är gratis, hans skolbakgrund är väl ungefär som en niondeklassare, men nu lär han sej att jobba och laga Thaimat med bra lärare.

 

Nu skall jag åka till restaurangen och hjälpa honom och kocken (Thai som nästan inte kan nån svenska alls, trots att han är svensk medborgare sedan många år) att stänga för kvällen.

 

 

MVH Tommy

Var på väg att fråga vad som / vilka typer av bekymmer som avsågs gällande dessa tonårsgrabbar från Los som kommer till Sverige (då jag inte har någon kunskap om detta) men en hel del saker har ju framkommit nu. Sedan var det kanske inte TS ursprungliga ide med tråden - fast ämnet är ju intressant. Får väl skapa en egen tråd eller nå’tt.

 

 

Logga in för att svara.