Forts5
16/1
Vid sjutiden vaknade jag av ljud från duschen. Tuk hade vaknat före mig… Vi kom iväg till frukosten vid 08:00. Norrmannen och hotell ägarinnan rekommenderade att vi skulle prova andra frukostrestauranger. En Vietnamesisk och så den vid ”Siri Hotel”, det skulle både vara billigare och mer mat… Sri Pattana har ju, som jag tidigare berättat, en buffé. På Siri, som vi valde att prova, var det ingen buffé, man fick beställa från en meny. Man fick ta det som bjöds… punkt slut… Skulle man förändra något i de olika alternativen så kostade det.
Själv så föredrar jag buffé typen, då har man större frihet att välja och att komponera sitt frukost ätande. Siri Hotel var på inget sätt dåligt, maten var helt ok, ny fräsch matsal. Några år tidigare, med en annan ägare, fanns ingen matsal.
Efter frukost gick vi till Tuks hus och fixade några saker. Nu sitter jag och skriver medans Tuk fixar håret, sen blir det Klan2 igen…
Vid klang2 fixade vi med mail och bilder till Tuks kompisar och till jobbet. Kopierade ett dokument åt PhPrai. Nu åkte vi till hennes skola, gatan utanför. Där ligger den optiker som hon anlitar. Tuk provade ut nya glas och fick dem monterade, det tog ca: en halvtimme. Tillbaka på hotellet slappade vi tills det var dags att möta Tuks moster. Omkring 19:00 ringde brodern och sade att de hade kommit nu. Vi hälsade på Ram och gav henne de presenter vi haft med oss från Sverige. Ram, mostern, var sig lik, kul att se henne igen. Vi åkte till en restaurang vi tidigare försökt komma in på. Båda gångerna tidigare hade den varit abonnerad. I dag hade vi bättre tur. Trevligt ställe, trevlig personal och inredning.
Kanongod mat och en musiker med tillhörande kvinnlig sångerska underhöll oss under middagen. En trevlig kväll. Vi gick och lade oss omkring 22:30
17/1
Idag var det tidig(05:30) väckning igen. Tuk skulle tillsammans med PhiPrai gå och ge munkarna mat. Jag sov vidare och var på väg till frukosten 08:15, en strålande, helt underbar morgon. Lite fläkt och klar ren luft. Ovanligt för att vara Korat. Söndagar kan upplevas så, då det är betydligt mindre trafik, och därför mindre avgaser… Kanske var det vinden som gjorde att jag upplevde luften så klar… Frukosten avnjöts i Sri Pattanas matsal tillsammans med åtskilliga andra gäster, de flesta var Thai. Endast fyra västerlänningar, mig inräknad. TV’n skrålade, det visades någon Japansk tecknad film och de åtta Thaiungdomar som satt och käkade tittade intresserat på.
De tre andra västerlänningarna, två män och en kvinna, satt och åt tillsammans med en Thaikvinna. De reste sig och försvann först, sedan försvann ungdomarna. Kvar är nu bara jag och två män… låter som om de kommer från Japan, servitriserna talar Engelska med dem nu…
Jag gick tillbaka till rummet och läste min bok. Tuk ringde strax efter tio och sade att hon skulle vara klar ca: 12:00.
Jag gick ut på promenad, ner till buss stationen och tillbaka. Tuk ringde och meddelade att nu var hon klar. 30 minuter senare var jag i den lilla soi som leder in till huset. Tuk ville att jag skulle få tänderna kollade, jag föreslog lunch, sedan tandläkare…
Lunchen intogs vid en liten restaurang nära järnvägs stationen, på en av de alla så typiska små familjerestauranger som finns överallt. Maten smakade bra, vi satt i skuggan, det fläktade lite, det kändes semester… men… ändå är det bara en vecka kvar nu… innan man är tillbaka i kalla Sverige. Men… även där kommer det en vår.
Då vi satt och åt såg vi den magraste hund jag sett. Den var inte så stor, knappt under knähöjd, revben, ryggrad, hela skelettet syntes igenom det spända skinnet som var täckt av tunn kort päls. Det var en tik… Tiken hade tydligen valpat massor av gånger. Under buken hängde hennes ”tuttar” ner som sladdriga skinnbitar, kort sagt… Tiken såg halvdöd ut. Tuk beställde en portion mat till hunden, ris och griskött… Medan hundens mat gjordes i ordning gick den iväg en stor runda… men innan maten var klar så var tiken tillbaka igen. Tuk ställde ner maten… Snabbt letade den med nosen rätt på köttbitarna och gick därifrån, riset lämnades orört.
Efter lunchen gick vi till hotellet för tandborstning. Ner igen för att gå till tandkliniken. I det lilla väntrummet satt det två kvinnor, en gammal gumma, en medelålders. Den gamla gumman var tandläkarens mor sade Tuk. Vi anmälde oss/mig vid en liten disk, fick uppge namn och… ålder? Sedan var det bara att vänta. Det tog bara några minuter innan jag blev uppropad och ombedd att komma in i det lilla undersökningsrummet.
Tandläkaren var mycket fåordig (naturligtvis, jag kan inte konversera på Thai och han inte på Svenska), sade bara ”Lins” när jag skulle skölja munnen, först fattade jag inte, han pekade på en mugg och upprepade, lite högre den här gången: ”LINS”. Då först gick det upp en 25wattare i skallen…
Det hela tog endast 10 minuter… att fixa den trasiga lagningen. Sedan, 300BHT senare var vi på väg till hotellet. Tuk ringde Ram… Det bestämdes att vi tillsammans med dem skulle åka till ”Sewan”, en stor marknad en bit utanför det centrala Korat. Vi skulle träffas vid sjutiden…
Det gav oss eftermiddagen för egna övningar. Vi tog en pickupbuss till The Mall. Vi köpte ännu en resväska istället för den som gått sönder… När väl vi bestämt oss för vilken färg… Vi tog eftermiddagsfikat på ”Waynes coffe”, köpte var sin 7BHT’s glass vid McDonalds. En annan pickupbuss tog oss tillbaka till hotellet. Tuk fick telefon medans vi var på väg till bussen. Telefonsamtalet varade hela färden till hotellet och slutade en timme senare… Det var Ta, hennes vän från skolan, i Sverige, som ringde.
Vi gick till hennes hus vid 17:45 och tog med oss den trasiga väskan. PhiPrai kanske ville ha den… När Tuk gick igenom de saker som inhandlats till munkarna på templet så uppdagades det att ett set munk kläder inte var komplett. Tuk och PhiPrai gav sig iväg för att komplettera… Tillbaka kom de i lagom tid för att sätta oss i broderns bil som kördes av broderns vän. Innan marknaden åkte vi och hämtade Ram och brodern.
Marknaden är mycket stor, massor med prylar. Första gången jag var där var den betydligt mindre och parkeringen endast ett gräsområde. Nu, efter sex år, var fältet belagt och ordnat med parkerings rutor och anvisningar.
Det gick även två längre, någon slags buss, fordon som i skytteltrafik forslade människor fram och tillbaka till parkeringen. Vi började med att gå till den stora hall som var omgjord till en orgie i matställen.
Jag köpte grillad kyckling och klibbris, de andra köpte T-stek och kotlett och några av de spett som grillas överallt, som man sedan doppar i sås man får med i en plastpåse… jag skyndade på med ätandet och ville ha lite tid att kolla i stånden… ( vilket senare jag fick veta var helt fel agerande från min sida ) Vi bestämde att ses vid bilen vid 22-tiden… Tuk köpte en del grejer, jag hittade en t-skirt till en av ungarna hemma. Den här marknaden tycker jag också är värt ett besök om man kommer till Korat, dels för maten och dels för allt det andra utbudet också… Vi somnade runt 23:00.
18/1
Tuk upp 05:30 för att ge mat till munkarna. Jag gick till frukosten vid 08:20, har nu skrivit ”ifatt”. Läste bok på rummet till framåt 12:30. Gick sedan till Tuk för att tillsammans gå och luncha på Siri Hotell. Lunchen var snart avklarad… jag valde vitlöksbröd och Thaiomelett. Tuk, stekt ris med ”sour pork”- till det drack vi vatten.
Väntade utanför en liten stund på en pickupbuss som skulle ta oss till Tuks bank. Det skulle tas ut pengar igen, det sista stora uttaget denna gång. Efter banken åkte vi till huset. Medan Tuk och PhiPrai pratade, räknade och skrev, så lagade jag den röda resväskan. Tillsammans åkte vi alla tre till The Mall och fixade ytterligare bankärenden som skulle utföras på PhiPrais bank. Tuk gick även in på faderns bank för att be dem sluta skicka räkningar till honom, han har nu varit avliden mer än ett år. Hon fick till svar att hon var tvungen att gå till det lokala bank kontoret, det som ligger nära där han bodde…
Efter at ha uträttat allt var vi tillbaka i huset och Tuk hämtade de brev från banken som kommit till fadern. Nu gick vi till det lokala bank kontoret, men vi var några minuter för sena, alldeles efter 16:00, stängt för dagen. Vi diskuterade en liten stund vad vi skulle göra, bestämdes att det skulle masseras…
Bredvid hotell Siri hade vi sett en massage shop med låga priser… två timmar traditionell thaimassage kostade 250BHT… Den här massören var riktigt duktig, visste exakt när det var dags att lätta på trycket, precis i tid för att det inte skulle bli outhärdligt. Speciellt vaderna, där var det gränsfall att börja skrika, men hon släppte alltid innan jag var på väg att säga ifrån… Tuk satt bredvid och läste under tiden, hon tog några kort.
Klockan var 19:00 då vi var klara, så vi gick direkt till Siri Hotells matsal och beställde middag. ”Gang Som”, en Thaisoppa för Tuk. Själv beställde jag ett par köttbitar och pommes frites + vitlöksbröd igen, riktigt smaskiga… Under… eller efter middagen diskuterade vi vissa olikheter mellan våra kulturer… I går hade jag missuppfattat hela situationen då vi var på marknaden… så vi hade en del att reda ut…
Vi fick även reda på att Siri Hotell tar, även de, 500BHT per natt/rum, då ingår frukost för två… det lät billigare än ”M in Korat”. Vi kollade med receptionen då vi var klara med middagen. Vi fick även kolla på två rum, ett lite större men utan fönster, sedan ett mindre med fönster ut mot gatan, utan AC. Vi vet ännu inte i skrivande stund om vi skall prova några nätter där, kanske att vi gör det… Sitter nu tillbaka på hotellrummet och skriver, klockan har passerat 22 och Tuk duschar, helt slut efter två så tidiga morgnar och sena kvällar som det har varit. God natt!
19/1
Idag var det sju som klockan var ställd på. Vi gick upp och Tuk åt det lilla som hon köpt på Seven Eleven igår kväll. Även idag skulle PhiPrai komma och hämta henne, de skulle åka till ett tempel och överräcka de prylar som var inköpta, kläder, ljus m.m. Vet inte när hon återkommer, kanske en timme, kanske två… Själv gick jag till Sri Pattana och åt frukost. Idag var stora buffén uppdukad, tydligen är här många gäster denna morgon… och så var det också. Det var nog omkring 20 olika västerlänningar, farranger, som intog frukost, plus ett antal Kineser och Japaner i svarta kostymer och kritvita skjortor.
Jag var tillbaka på hotellet och läste det sista kapitlet i min bok efter frukosten. Tuk ringde och sade att brodern skulle bli försenad från jobbet så att den planerade utflykten fick vänta tills på eftermiddagen.
Jag gick en runda till Klang2, köpte en ny Thaiflagga, den hemma på balkongen började bli fransig… Tog en ny promenad, till Lotus den här gången. En varm och solig dag idag, säkert trettio grader, men lite vind så att det blev uthärdligt. Hittade en present till ett av barnbarnen, köpte även en rulle brun packtejp. Passade även på att käka.
Jag inmundigade en kycklingburgare (inte någon höjdare precis) och en flaska vatten. Jag vet ännu inte när det blir mat/middag senare ikväll. Jag gick, betydligt piggare efter vattnet, tillbaka till hotellet, lade det jag nyss inhandlat i en av de nya väskorna… Gick till Tuks hus och lämnade väskan där. Tuk var inte på plats. Då jag ringde henne fick jag veta att hon var med brodern och förminskade en ring som varit faderns, som hon ville skulle passa hennes fingrar.
Ok, sade jag, jag tar en ny promenad tills du ringer och säger att du/ni är klara… Jag gick ner till centrum, utefter skuggsidan på den stora genomfartsvägen, den 6-filiga…
Tuk ringde igen då jag var nere i området kring Ya Mo. Det bestämdes att de skulle plocka upp mig vid guldaffären… Hoppade in i baksätet då de stannade mitt i den täta eftermiddagstrafiken. Vi åkte till en annan skolmyndighet av något slag där Tuk hämtade ett kvitto… Sedan till broderns hus för att hämta broderns vän och Tuks moster.
Vi tog oss ut från Korat på stora vägen som leder till Bangkok… till ett ställe på en höjd/berg ovanför den uppdämda sjön. ”Suan Lung Porn” hette målet för eftermiddagen. Ett ställe som en gång varit väldigt fint, men nu syntes att underhållet blivit en hel del eftersatt… kan tänka mig att det varit riktigt fint här en gång i tiden.
Parkliknande område med ett växthus, en massa olika växter i täppor utanför, plantorna stod i fina rader. En stor restaurang med en vidunderlig utsikt över sjön och bergen runtomkring. Maten var faktiskt kanongod, en restaurang jag kan rekommendera… i solnedgången…
På tillbaka vägen stannande vi till vid ”Wat Luang Phortho”, det megastora templet utefter vägen, ca: 2 mil från Korat. Nu var området utvidgat ännu mer sen jag var här senast, nya byggnader var uppförda, en var under uppförande. Första gången jag besökte stället var det bara den stora huvudbyggnaden som höll på att byggas, med tomma fält runtomkring. Nu är där planteringar, träd, vatten kanaler, belagda gångar att ta sig runt på i hela området. Undrar när det, och hur det, kommer att se ut nästa gång.
Vi kom för sent för att kunna gå in då det var stängt och nedsläckt överallt. Men med solens sista strålar till hjälp gick det åtminstånde att ta några kort… vi var tillbaka på hotellet vid 20:30-tiden. Slut för den här dagen. God natt!
20/1
Idag åker mostern tillbaka till Songkla. Vi skulle samlas vid huset för ett sista snack. Vi vaknade vid 07: 00 och gick iväg så att vi var på plats till 08:00. Medans vi väntade bar vi ner väskorna från övervåningen och började kolla… Vi kommer att få fem väskor med oss till Sverige, vi hade bara två hit… Max 60 kilo. Det blir ett pusslande senare för att få till det.
Tuk och Ram och broder med vän diskuterade en massa ang. deras förestående resa till Sverige 2012. Det skall bli riktigt roligt att få ta hand om dem i ett par veckor som det handlar om i april det året. De hade kommit 08:15 så mötet blev inte så långt då mosterns buss skulle gå runt 09:00. Vi sade ”Hej och på återseende” till Ram, ”Hälsa till din make från oss”. Vi följde dem ut till broderns bil och vinkade av henne.
Tuk stannade kvar i huset, hon har en del att gå igenom… Att se efter bland hennes grejer vad som hon vill ta med till Sverige. Får väl se hur mycket som går att ta med. Jag tyckte redan att det började se mycket ut. Själv gick jag efter av-vinkningen av Ram till Sri Pattana och åt frukost. Stora buffén idag också. Inte så många människor i matsalen idag då jag var senare än de andra morgnarna.
Jag var färdigäten runt 09:30 + och med sista koppen kaffe framför mig sitter jag nu och skriver ifatt. Efter detta blev det återgång till hotellet, sedan en tur till de centrala delarna, passerade Ya Mo torget och gick ytterligare några kvarter, kollade om jag kunde finna något baggage band, att spänna runt våra väskor. Jag njöt av det varma vädret, kanondag… Då jag börjat mina steg ner mot centrum tidigare var det bländande sol, halvvägs så blev det molnigare och började fläkta lite. Det var skönt som omväxling.
Nu var jag på väg tillbaka och passerade ett antal massage shoppar, blev tillfrågad och erbjuden massage som jag avböjde det vänligaste. Vid ena kanten utefter vattnet vid Ya Mo torget så satt det ett antal spågubbar och gummar, gick liten bit till, och då, bakom ett träd, stack en Thaiman fram huvudet och tilltalade mig på Engelska.
Han insisterade på att jag absolut skulle låta honom spå mig… enl. mitt tycke var han alldeles för ung och påstridig, för påträngande. Jag avböjde det bestämdaste, med ett försök att hålla ett leende mot honom.
Då han märkte att jag verkligen inte ville ta hans spådomar i anspråk blev han som förbytt, helvild, talade högljutt, som om han ville att alla omkring honom skulle få veta vilken typ till farrang som just hade nekat honom. Inte för att jag förstod vad han sade, men det var säkert inte några vackra omdömen om min lekamen. Jag hörde honom fortfarande, den gälla höga rösten, då jag korsat gatan och var på väg till Klang2.
Därinne hördes inte annat än det sorl och ljud som man hör inne på ett stort varuhus. Jag tycker att ljudnivån på Thailändska varuhus är betydligt högre än dito i Sverige. Alla försöker överrösta varandra… Affärsbiträdena står och ropar sina ramsor då presumtiva kunder är inom hörhåll, inte vet jag om det påverkar någon att handla… kanske… Jag åkte upp till femte planet och gick in på det internetcafé som ligger där. Betalade 15BHT för en timme vid datorn…
Promenerade sedan tillbaka till hotellområdet där jag lunchade på ”Friends”. En bacon och cheese-burgare med strips och en stor Chang… det satt fint efter min två och en halvtimmes promenad. En sväng upp på rummet och sedan gick jag till The Mall, blev lite vilse… fick ringa Tuk och fråga var den där väskavdelningen låg, den där vi köpt den senast väskan… Jag var inte ens på rätt plan… Sedan gick det bättre. Jag fann rätt på stället och blev erbjuden ett baggage band för nästan 900BHT, som han, då han såg mig tappa hakan, sänkte till 750BHT… han kanske kom ihåg mig…
Det band han visade mig hade kombinationslås och var extra förstärkt stod det på förpackningen. Nej, jag nöjde mig med ett utan kombinationslås, sade jag. Jag köpte tre stycken utan kombinationslås för 170BHT styck. De skulle ju bara vara en extra säkerhet då flygplats personalen hanterar våra väskor vid pålastning och avlastning. Vill någon komma in i dem räcker det inte med ett kombinationslås på ett textilband… Väskorna är ju i alla fall låsta.
Lycklig och tillfreds med dagen sitter jag nu och skriver i det område på The Mall där man kan köpa en massa olika sorters bakverk, bröd, bakelser, tårtor m.m.. Något som är populärt i Thailand är att baka in all möjlig sorts mat i brödet. Du kan köpa bröd med tonfisk, kyckling eller… jag det finns ingen gräns… alla möjliga varianter finns.
Själv har jag avslutat min smaskiga choklad donut och har druckit mitt kaffe nu. På vägen hit letade jag efter ett ställe att fika på… De andra jag passerade var dubbelt så dyra, några ännu dyrare. Här kostade kaffet 40BHT, och då var koppen full, ända upp till kanten. Har varit med om att betala 90BHT för en halv kopp här inne på The Mall… stöld… men så var det också ett av de så kallade ”inneställena”…
Under min promenad på väg tillbaka ringde Tuk, hon skulle höra av sig senare igen, då hon var klar med sitt för ikväll. Jag gick upp och slappade på rummet ett tag… Efter att Tuk ringt senare tog jag med lite saker och gick för att hämta henne. Vi tog en pickuppbuss till centrum, Tuk hade hört om spåkärringarna vid Ya Mo torget, så nu måste vi spås…
Då vi gick bakom Ya Mo såg Tuk sin vän som var gift med en Belgisk man, som då vännen skulle flytta till mannen, blev förbjuden att komma till honom… han hade vägrat att svara i telefon, sagt att han var döds sjuk... o.s.v. ...
De gick undan ett stycke för att kunna samtala något så när ostört, Antar att jag får höra en sammanfattning senare… Sitter en bit ifrån dem och skriver… då de pratat färdigt bad väninnan mig att ta några kort på henne så att jag kunde lägga in henne på några datingsites… Nu är det tre sammanlagt tror jag… Klart att jag hjälper till med det, kan jag hjälpa någon så… Ok…
Har hört att det finns Thaikvinnor som parar ihop sina väninnor, bekanta eller vilken som nu än är intresserad, med en Svensk man för en massa pengar. Kvinnan får sedan alltså betala, vissa har lånat pengar, skuldsatt sig för att finna en man. I princip köper hon ett förhållande. Jag personligen tycker det är förkastligt, jag tror inte på den modellen. En relation måste vara grundad på ömsesidig kärlek och respekt för varandra.
Men folk har i alla tider skott sig på människors känslor, längtan efter att få ett bättre liv… Både jag och min fru har fått gliringar och förebråelser för att vi hjälper till gratis. Rätt eller fel…? Bedöm själv… Det jag gör är att hjälpa till med att sätta in annonsen och skriva några ord om damen ifråga, sedan får de sköta konversationen med varandra själva.
Vi gick, efter att ha sagt hejdå till väninnan, till en av de siare som satt på marken i området bakom Ya Mo. En man och en kvinna… De frågade om min ålder, datum och tid… sedan skulle jag skriva mitt namn på ett papper med en Buddha avbildad på. Jag fick även skriva namnet på två bitar bladguld…(plus 199BHT extra) sedan lades alltsammans i en skål, ett typiskt ”blomhänge” och en Buddha placerades på toppen… mina och Tuks händer formades runt skålen och mannen började be. Då bedjandet var klart fick jag de två bitarna bladguld att ta med hem, att fästa på Buddhas mage då jag kommer till Sverige. Det andra pappret med mitt namn på… rullades ihop och en liten gummisnodd virades runt den lilla rullen, sedan, för att vi skulle ha framgång i livet, skulle den lilla pappersrullen, av Tuk, snurras tre gånger runt midjan på mig. Då det var klart skulle jag kasta den i vattnet… Sagt och gjort, ritualen utfördes och vi gick över gatan fullt införstådda med att nu kan absolut inget hindra oss från framgång i livet.
Tuk köpte ”Korat korv” att ta med hem till Sverige, sedan pickuppbuss till Pizza Shop för en sista middag hos Noi innan vi åkte hem.
Hon fick även denna gång de tre böcker jag avslutat till sitt ”bibliotek”. Tillbaka på rummet började jag kolla på en film, ”The Cleaner”. Tuk fick telefon precis lagom till att hon kom ut ur duschen. Sedan pratade hon i telefon genom hela filmen och gjorde så även då jag somnat…
21/1
Vaknade av att Tuk var i duschen… men det visade sig att det var fel, hon låg sovandes bredvid mig fortfarande. Duschandet jag hört och som väckt mig var ett riktigt skyfall, regnet vräkte ner, försökte somna om. Låg och vred och vände på mig, väntade på att klockan skulle ringa. Klockan åtta gick vi båda ut på de våta gatorna, det duggade minimalt fortfarande och man fick kryssa mellan alla vatten pölarna.
Vi skildes åt vid ”morning market”. Tuk gick hem för att fixa sina saker, jag för att äta frukost. Matsalen var i princip tom då jag steg in, men alla bord var belamrade med rester efter folk som ätit frukost, tydligen kom jag i ”rätt” tid. Det plockades undan och snart kunde jag börja äta. Nu är det färdigätet och jag sitter och skriver ifatt igen. Efter detta vet jag inte riktigt vad jag skall hitta på… Nu hände det något… bordet intill mitt blev ”besatt” av ett gäng Thai, plus en Thaikvinna som tydligen var välkänd på hotellet, personalen verkade väldigt ”tjenis“ med henne. Inte verkade det som om de riktigt talade den Thai som jag var van att höra heller med varandra… var det något annat språk? Eller någon dialekt?... Ingen som helst aning…
Resten av dagen var en enda lång slappardag… tillsammans åt vi middag i restaurangen bakom Lotus. Restaurangen är trevlig, med lummiga små bås, med vatten arrangemang runt. Det finns även en innedel som vi valde denna kväll. Det duggade mycket lätt och så var det lite vind. Den här kvällen var den första då det nästan varit omöjligt att få tag på en Tuk-tuk. Annars så åker det sådana förbi mest hela tiden och med sin tuta pockar på uppmärksamhet, ibland säger de även något till en. Nåja… vi hade så småningom fått tag på en. Tuk bad om förarens mobilnummer så att vi skulle kunna ringa då vi ville åka hem senare. Middagen bestod av deras superba kyckling med cashewnötter, kokt tunt skivad fisk med grönsaker och en slags friterade bullar gjorda av räkor. (de var helt underbart goda) plus ris naturligtvis. Fyra olika såser, tre alldeles för starka för mig… jag valde Chang och Tuk en Lime drink. Detta kostade 531BHT plus lite dricks. Tuk-tuken kom och tog oss till hotellet som planerat… God natt!
22/1
Fredag, näst sista dagen för den här gången. Inte utan att man har lite ågren för att man redan skall åka, redan dags att börja tänka på hemfärden. På måndag är det dags att sätta sig in i arbetsuppgifterna igen. Tuk hade inte fått mycket gjort igår. Hon har att gå igenom sina saker i dag istället, sedan skall det provpackas och vägas på eftermiddagen. Hon hade igår varit runt till olika myndigheter igen. I dag skulle hon även till banken och ta ut pengar igen, till den van som skall ta oss till Bangkok i morgon bitti.
Frukosten avslutades på Sri Pattana och jag ämnar mig till M in Korat för tandborstning. Sedan en sista promenad till centrum före eftermiddagens packande och vägande. Sitter nu och fikar på Klang2, våning fem, känns skönt att sitta en stund. Det är ganska lugnt den här tiden på förmiddagen. Snart blir det fullt av ungdomar här, och äldre också naturligtvis. Idag är det betydligt varmare än igår. Solen har tittat fram och torkat upp en del av den fukt som kom igår vilket gör att man blir fuktig själv så fort man rör sig. Allting liksom ångar och fyller luften med fuktighet och allehanda lukter.
Som alltid på sådana här ställen är TV-apparater utplacerade överallt, igång och på hög volym. Stället har piffats upp sedan jag var här förra gången. Uppfräschat, rent och snyggt, nya möbler, tjock TV’na är utbytta mot platt TV’n. klockan är bara elva ännu, tar nog en kopp kaffe till…
Några bord bort sitter två Thaimän och en mycket vacker Thaikvinna. Ser ut som en fotomodell, men hennes något överdrivna makeup gör att jag tror att hon har ett av jordens äldsta kvinnliga yrken. Männen ser ut att kunna vara hennes ”beskyddare”. Männen är magra, seniga. Ögonen ganska kalla och uttryckslösa då de tittar åt mitt håll. De skickar kvinnan att köpa kuponger som hon sedan använder till att köpa var sin stor flaska Chang till männen.
Kvinnans ansikte, som kunde vara mycket vackert, har ett uttråkat, likgiltigt uttryck, områdena under ögonen skvallrar om ett hårt leverne… ibland visar hon bländvita, felfria tänder då hon ler mot männen. Ett konstlat leende, det når inte ända upp till ögonen. Jag ser i ögonvrån att männen vänder sig mot mig, där jag sitter och skriver, de säger något till kvinnan och vänder sig bort, och framåtböjda börjar de samtala med kvinnan…
Har under tiden avverkat två koppar kaffe och ett glas Pepsi. Skall nu börja gå hemåt. Det är lunchtid så jag stannar till i ett gathörn, beställer kyckling och pommes frites, har aldrig ätit här tidigare. Ringde till Tuk. Hon var nere på stan?? Trodde nog att hon skulle vara upptagen med sina saker. Hon hör av sig senare sade hon.
Den här kycklingen med pommes var den bästa varianten hittills, de hade verkligen lyckats med den. Kaffet klart godkänt det med, detta ställe kommer jag att lägga på minnet… men fråga mig inte vad det heter… det minns jag inte.
Nu är det ju inte så att det kommer att smaka likadant nästa gång, det är inte troligt. Här, har jag förstått, så byter folk jobb ofta i köksbranschen. Den kvinnliga kocken har troligtvis fått jobb någon annanstans när jag kommer nästa gång. Det är i alla fall riktigt skönt att på det här sättet sitta och fundera, studera, iaktta människorna som passerar utanför i gathörnet.
Det är riktigt sabai sabai så här sista dagen. Då jag kom tillbaka till ”M in Korat” höll städerskan på med rummet, jag gick ner igen, köpte ännu en kopp kaffe och satte mig att vänta på att hon skulle bli klar. Varmt så här mitt på dagen, fläktar lite… Solen gömmer sig ibland bakom molnen.
Det brukar inte vara så här varmt under januari säger de Thai som jag talat med. Tuk säger att det hör till ovanligheterna att det är trettio grader den här årstiden. Vid 15-tiden gick jag till Tuk för att packa väskor och kontrollväga… vilket pusslande… mer och mer fick tas ur och lämnas kvar…
Då Tuk var iväg och stoppade undan sådant som inte fick plats på grund av vikten… kollade jag en gång till… Då jag ställde tillbaka vågen såg jag att vågen hade två skalor. Jag hade avläst, och så hade även Tuk då hon kollat, fel skala, den svarta skalan, den ”översta”. Den var märkt med lb… Så det var bara att börja om igen, och använda rätt skala den här gången, den med Kg… Det hela slutade lyckligt… 60 kilo senare…
Nu väntar jag på att Tuk skall bli klar med sin hårtvätt, sedan till Friends för att äta middag, sista middagen i Korat för denna gång. Det är mycket som hon vill ha med sig till Sverige. Medicin, en hel del matvaror, plus kläder förståss. Jag offrade en del av det jag haft med mig… I morgon bitti skall Tuk gå upp tidigt igen för att ge munkarna mat en sista gång. Hon kommer att stanna i huset tills jag och den van vi skall åka med kommer och hämtar…
Inne på Friends satt det fyra Engelsktalande män och drack öl. Då vi kom in gick en av dem i väg och talade om för Ducky att hon fått kunder. Jag beställde en dubbel cheeseburgare med bacon och strips och en Chang. Tuk beställde en korv med strips och en Cider.
Tuk och Ducky pratade länge om Duckys situation, hur hon fått en massa skulder efter att Rob dött… lasarett skulder. Vi var färdigätna och färdigpratade omkring 21:30. Vi somnade 23:00
23/1
Telefonen väckte oss 05:30. Tuk gick upp och försvann ut vid 06:00 till den Tuk-tuk som PhiPrai kommit med. De skulle träffa munkarna en sista gång innan Tuk reste hem. Själv kunde jag inte somna om, gick upp och iväg till frukost buffén. Dagen var redan väldigt varm och fuktig, jag blev svettig direkt i början av min promenad till hotellet. Det var inte många själar som åt då jag kom. Jag avslutade sista frukosten för den här gången och sade hej till personalen och ”Vi ses nästa år”… Tillbaka på rummet var det bara att avsluta och packa ihop det sista…
08:45 var jag nere i lobbyn och kollade om allt var betalt… 09:00 kom den stora Toyota van som skulle ta oss till Bangkok. Föraren kunde ingen Engelska så jag ringde Tuk och de fick talas vid. Efter detta åkte vi till hennes soi och packade in resten av våra väskor, sade ”Hejdå” till PhiPrai, systern och grannarna. Nu skulle brodern och hans vän plockas upp… klockan var 09:45 när vi kom ut på stora vägen mot Bangkok.
Försökte slumra under resan, men det gick halvdant… Innan flygplatsen var det meningen att vi skulle åka och hämta en hel del material som broderns skola beställt. När hans boss hade fått veta att han skulle till Bangkok och vinka av oss så fick han även uppdraget att hämta beställt material i Bangkok. Föraren hade inga problem att hitta till rätt ställe, även om det tog lite tid i den täta helgtrafiken. Vår deadline var 15:00 då affären/tryckeriet, som vi skulle till, stängde. Det klarade vi med 40 minuter.
Tuk ringde ett telefonnummer hon hade nedskrivet på en bit papper, till hennes grannes släkting, som skulle möta oss vid flygplatsen och ta emot ett medskick från Korat… Att ta sig ut ur Bangkok gick mycket smidigt, som om folk fortfarande var på väg in, så att ut från Bangkok var det ingen trängsel i filerna.
Vi var vid Suvarnabhumi redan efter en halvtimme. Vi gick in i ankomsthallen alla fyra, föraren stannade kvar vid sin Toyota och väntade på grannens släkting. Vi fick veta att på fjärde våningen fanns det en våg där man kunde kontrollväga väskorna, 10BHT per vägningstillfälle, om man var snabb hann man väga två väskor för priset av en… Våra väskor klarade 30 + 30 kilo med 1,5 kilos marginal…
Vi tog avsked av brodern och hans vän och sedan fick vi oss lite i magen, jag fikade, Tuk Thaisallad…
Klockan är nu 16:45 och vi har fortfarande ca: 5 timmar kvar innan vi kan checka in väskorna… sedan lyfter planet 00:40.
Klockan är nu 19:30… och vad har hänt tills nu då? Jo… inte speciellt mycket egentligen, har löst lite medhavda korsord. Tuk har slumrat på tre av de grå målade metallstolsrader som står lite varstans på plan 3.
Vid 18:30 vaknade hon till, då var jag snabb att föreslå middag… så småningom fastnade vi vid ”RBURGER”… som gjorde reklam för ”Real Japanes Burger”, nu provade vi inte någon sådan. Tuk valde ”Spicy Sallad” med ärter och ris. Jag valde ”Chicken steak” och friterade potatisklyftor + vitlöksbröd och en Singha till det. Tuk drack Lime dryck… med en skvätt av Singha i… Det hela avslutades med kaffe(vattenstarkt) och något som kallades ”Cashewnuts Puff”, de var helt ok…
De Japanska burgarna fanns på bild, jag snor med ett bordsunderlägg så att jag kan visa… De är tydligen märkta med ett ”R” på toppbrödet…
Vi satt och slöade ett tag, tog sedan bandet upp till plan 4 och avgångshallen. Kollade om det var ok att checka in... Japp!!
Nu, då vi äntligen blivit väskfria kunde vi röra oss lite lättare. Hittade en sittplats där vi kunde äta upp det sista som var kvar i Tuks plastpåse… Långa köer till passkontrollen, som tur var, så var de alla bemannade, köandet blev inte så långvarit. Tuk stod redan och väntade på ”insidan” då jag passerat kontrollen. Vi strosade runt och kollade lite i affärerna… Tuk köpte lite… jag köpte lite… Sedan väntade vi vid gate C tills skylten tändes att det var ok att gå till C 6…
Vi sitter nu vid gate och väntar, klockan är 23:45, om en timme skall vi vara i luften… Timmen blev till en timme och fyrtio minuter. Vår beräknade landningstid var strax efter 06:00 söndag morgon 24/1. Samma unga tvåbarns familj som var med på planet till Bangkok är med oss nu också. Då som nu är det trötta, griniga och gnälliga ungar. De har inte heller fått platserna intill varandra så den ena ungen skriker efter pappan hela tiden. Så småningom flyttas en passagerare så att lugnet sänker sig i stolsraderna.
Maten kom, Tuk ville inget ha, bara ett glas rött, jag valde kycklingen med curry ris… det var nog ett fel val om jag får döma av smaken. Singaporekillen bredvid mig tog alternativet med kött istället, det hade han blixtsnabbt fått isig. Hur som helst… nu har vi varit i luften 7 timmar, har i omgångar lyckats sova. Men är nu alltså väckt igen, barna skriker framför mig…
Frukosten på planet avklarades ca: en timme innan landningen som skedde på utsatt tid. Väskorna var snabbt urlastade och efter toa och svenskt kaffe ringde jag till långtidsparkeringen. Deras minibuss kom snart och hämtade oss. Det var 14 minus och massor av snö… tala om kontraster… Bilen var varm och skön då jag beställt med ”sista dygnet inomhus”. Parkeringsgubben meddelade att han varit tvungen att använda starthjälp för att få i gång bilen då han skulle köra in den.
Så här slutar alltså min sjunde resa till Thailand, ett land som jag älskar och verkligen trivs i. Även om det varit massor av tidiga morgnar och en massa måsten har jag ändå kunna njuta av vistelsen…
Slut
Dock lider jag med dig för alla tidiga morgnar 