Min sjätte resa till Thailand 21/12 – 28/12 2008.
Natten till i dag var det svårt att slappna av. Det var dags för min andra resa till Thailand för i år. Den här gången skulle jag flyga med Qatar Airlines. Enligt utsago skulle det vara ett modernt, ungt flygbolag med fräscha maskiner. Klockan hade väckt mig 04:30 tidigare, nästan för fem timmar sedan. Morgonen var 0-gradig med en klar himmel och frostiga vägbanor. Backade ur garaget 05:40, tog det lugnt till flygplatsparkeringen. Jag hade bokat i förväg, så det var inga problem att parkera. För säkerhets skull hade jag bokat med ”sista dygnet inne” ifall det är svinkallt då vi skall hämta bilen och åka hem. Sitter nu och skriver vid ”Gate F66”, väntar på att de skall öppna så att vi kan komma innanför, det är mindre än en timme kvar innan vi skall lyfta.
Äntligen har den dagen kommit då det är dags för Tuk att komma till Sverige, har väntat länge på det här tillfället. Jag blir borta endast ca: en vecka, skall bara åka till Thailand för att följa Tuk till Sverige. Har väldigt lite packning med mig, så att Tuk kan ta med sig så mycket som möjligt i sina väskor. Det kommer att bli en lång flygresa dit. Först sju timmar till Qatar, Doha, sedan vänta där i 13 timmar på anslutningsflyg till Bangkok. Men… det skall väl gå… Gaten öppnade snart nog, så ca: 10:00 var jag på gång in i planet. Härligt med ”Business Class”. Sköna stolar, gott om utrymme, bra service.. :- )
10:30 rusade piloten motorerna och vi rusade fram på startbanan, steg upp mot skyn i brant vinkel… nu var vi på väg… eller heter det kanske, ”nu var vi på luft”… ? Vi blev serverade dryck först, sedan hörlurar, toalettväska, extra strumpor och ögon ”bindlar”. Menyn kom in, med tillhörande vinlista. Jag valde inte vin, det gjorde flygvärdinnan åt mig, då hon frågade vad jag ville ha. Jag hade sagt rött. Då blir det, det Franska vinet, sade hon. Det visade sig vara ett helt ok vin. Ett fat med varma, flera olika sorter, nötter kom in som tilltugg innan lunchen skulle serveras. Flygvärdinnan kom och tog beställningen. Det fanns två olika förrätter och fyra olika varmrätter, varav en vegetarisk att välja mellan.
Som förrätt valde jag en Arabisk variant, det smakade utmärkt, men… fråga mig inte vad det var… har ingen aning. Bara att det verkade vara uteslutande vegetariskt, men gott i alla fall… ;- ) Till varmrätt valde jag kyckling, vilken också var kanongod. En stor bit filé och tre sorters grönsaker till. Desserten blev en bit chokladkaka, typ kladdkaka, och kaffe, samt två praliner ”Godiva”. Allting hittills har varit kanonbra, trevlig kabinpersonal och god mat, bra sittplats. :- ) Ett toabesök efter maten och nu sitter jag och skriver i dagboken, klockan har hunnit bli halvtid och vi har ca: tre och en halv timme kvar i luften sade flygvärdinnan.
Somnade till en liten stund, läste, kollade korsord och slumrade igen. Då det var ca: en och en halv timme kvar blev vi serverade en rätt till. Jag valde det vegetariska alternativet den här gången. Det smakade bra även det. Vatten och kaffe till… Landningen var den mjukaste jag upplevt hittills, piloten lyckades verkligen med att sätta planet som en smekning. Vi var nästan 40 minuter före i tids schemat. Vi fick kliva av på ”plattan” och åka buss till terminalen. Fullt med folk och aktivitet inne i terminalen, folk som gick omkring och väntade på sin flight, kanske väntade på släkt och vänner, på väg till eller från jobbet.
Det är en massa olika nationaliteter naturligtvis… på en sån här flygplats. Många ”transfer resenärer”. Nu har jag en låååång väntan framför mig, tretton timmar innan mitt plan lyfter mot Bangkok. Funderar på om jag skall starta upp mobilen och skicka ett sms till Tuk… Klockan är nu 19:00. Det har gått ytterligare några timmar. Klockan är nu 23:30, sitter och dricker en stor kopp cappuchini och knaprar på en bit mörk choklad. Timmarna släpar sig fram, inte är det lugnt heller. Massor med folk som fortfarande rör sig i terminalen.
Hur har jag fått tiden att gå hittills?... jo… läst i min bok, vandrat runt och kollat. Jag har ätit kycklingburgare. Burgaren kostade 11 Dollar. Cappuchinin kostade 10 Dollar (inräknat chokladen och en vatten). Det är många som försöker att fördriva tiden, strövar omkring med trötta ögon, läser, halvligger i de obekväma stolarna. Skickade iväg ett sms tidigare till Tuk, kollade om jag fått något svar… inte än… troligt är att hon sover. Jag har inget grepp på tidskillnaden nu längre, det visar sig i morgon… Antar att jag kommer att somna ovaggat på planet till Bangkok då vi väl kommer i luften, hoppar nog måltiderna som det känns nu…
Det är verkligen tur att vi inte behöver vänta så här länge då vi skall flyga tillbaka. Eventuellt skall vi åka och kolla på pärlor i Bangkok på måndag då vi träffats, beroende på om Tuk fått tag på försäljaren och kommit överens om att de kan ha öppet för vår skull. Tuk har redan köpt ett antal som vi skall ta med till min syster i Sverige. Vi skall se efter om det kan handlas mer till henne nu då jag kommer.
Det är skillnad här jämfört med terminalen i Bangkok. Här är det bara män som städar, i Bangkok bara kvinnor. På Arlanda är det blandat mellan könen. Nu har det blivit måndag morgon 06:30 och jag väntar vig gaten. Vi skall börja gå ombord omkring 07:15, sedan skall det inte vara så mycket kvar. Det har varit en lång natt, snart är jag äntligen på väg igen till Bangkok. Antar att vi får någon slags frukost på planet, avvaktar det. Köper inget mer här nu.
Genom gate gick fort, men att komma ut till planet tog tid. Jag blev även nu ”uppgraderad” till ”Business class” och då vi kommit ner för trappan från gaten så fick vi vänta på att ”Economy class” åkt bussen till planet före oss. Då vi väl kommit på bussen var det en lång resa, ca: 15 minuter, runt hela flygfältet. Det här planet var mycket större. 30 platser i business class, det var tolv i det jag kom med.
Vi blev mycket väl omhändertagna även av den besättning som jobbade på detta plan. Först dryck, sedan frukost, en stadig… sedan slumrade jag i ett par timmar, skönt… vaknade då naturen påpekade att det var dags att utföra vissa kroppsliga rutiner… slumrade ett tag till. Vaknade av att grannen beställde mellanmål. Vi har nu varit i luften drygt fyra timmar, så äntligen börjar denna min längsta Thailandsflygresa närma sig slutet. Nu måste jag sluta skriva… nu kommer de och dukar…
Mellanmålet var helt ok, kommer inte ihåg namnet, men det smakade gott och satt fint som påfyllning efter sovstunden. Vi landade på utsatt tid, 18:30, sedan en ovanligt snabb passkontroll, men fick vänta länge på väskan. Då jag kom ut i ankomsthallen såg jag inte till Tuk någonstans, så jag stod kvar och väntade, insöp atmosfären, njöt av att vara tillbaka, hon skulle säkert dyka upp snart. Det gjorde hon också, jag tittade händelsevis upp och fick se henne stå och vinka från våningen ovanför tillsammans med två av grannkvinnorna och den av ”hjälparna” som jobbar kvar. De stod alla på den gångbro på våningen ovanför som leder in från parkeringshuset. Jag gick till närmaste rulltrappa och snart kunde jag krama min fru igen. Det kändes underbart, helt härligt, ni vet säkert vad jag menar, hur det känns…
I samlad tropp gick vi ut i den varma Bangkoks kvällen, den fuktiga värmen tycktes välkomna mig, krama om mig… Det stod en karl med ryggen mot räcket på gångbron och väntade, sedan, då vi passerat rörde han på sig och höll jämna steg med vårt sällskap. Det där är vår chaufför, sade Tuk. Ok, sade jag och hälsade på honom. Han tog min väska och gick före oss andra till bilen. Det var den mindre Toyota bussen som han använde, så därför hade han kunnat köra in i parkeringshuset. Klockan var över 23:00 innan vi kom upp på rummet som Tuk bokat på ”M” in Korat. Samma rum som senast i augusti :- ). En snabb dusch och sedan somnade jag omgående, så snart mitt huvud mötte kudden…
23/12
Klockan väckte oss 06:00, segt att komma upp i upprätt läge… var fortfarande ordentligt eftertrött… men… Sju var vi på väg ut ur rummet på väg till Tuks hus med lite grejer som jag haft med mig, godis, choklad, omega3 och annat jag köpt. Vi mötte Phiprai då vi nästan var framme vid den soi som leder in till huset. Hon var på väg till marknaden för att köpa frukost till sig. Efter att vi hälsat så följde hon med oss tillbaka. Lämnade ifrån oss grejerna och pratade en stund med henne och en av grann kvinnorna. Min lilla ryggsäck hade gått sönder i dragkedjan så den hade jag tagit med för att lämna till lagning.
Vi lämnade den till en kvinna som brukar sitta utefter gatan och sy på en Singer trampsymaskin. Kvinnan sade att, det blir inga problem att laga väskan, kom tillbaka imorgon så är den klar. Då det var gjort stegade vi i väg till Sri Pattana hotel för att äta frukost. Vi båda valde buffén, det ger mest för pengarna. 80BHT per person, då får man ta av allt som finns och så mycket du orkar och vill stoppa i dig. Vi försåg oss rikligt för att sedan skulle vi till buss stationen och ta bussen till Bangkok på en shoppingrunda, bl.a. så skulle vi kolla på pärlor… Började med att gå till bussen men då tyckte Tuk att vi tar en ”Small bus” istället, eller en ”Tuk-tuk”. Det blev en Tuk-tuk och vi var vid buss stationen fem minuter senare.
Köpte t.o.r. biljetter, 745BHT för oss båda, i det priset ingick även dryck med tillhörande tilltugg, vi tog varsin tonfiskmacka och var sin Pepsi. Bussen kom iväg 08:45, det var nästan tomt på bussen. En film med Will Smith visades i buss TV’n. Vi anlände till Bangkok vid 12-taget och då vi gick ur bussen kom de ”fria” taxichaffisarna och erbjöd oss sina tjänster, vi ignorerade dem så gott det nu gick och gick istället till den plats där de taxibilar står som är ”officiella” och använder taxameter. ( de fria bör man förhandla om priset med innan man börjar sin resa om man nu väljer dem )Föraren fick 45BHT för att kunna ta ”Payroad”, det går lite fortare och hittills har jag aldrig fastnat i någon kö på dessa betalvägar. Efter ca: tjugo minuter blev vi avsläppta utanför ett hotell, ”Holiday Inn”, bredvid hotellet står den höga skrapa som pärlhandlaren håller till i.
Vi gick in och ringde numret vi hade. De svarade att de fanns på 18 våningen. På vår väg mot hissarna såg Tuk en annan liten butik, vi gick in där och mannen, som troligtvis var ägaren, välkomnade oss vänligt och tillmötesgående. ”Inte så många kunder nu för tiden” inledde han samtalet med. Vi började titta på de pärlor han hade att erbjuda och försökte bestämma oss för vad vi skulle köpa. Så småningom hade vi ett antal snören med pärlor i olika storlekar, färger och sorter. 5700BHT... prutat och klart. Vi fick varsitt visitkort, tackade och gick ut. Vi åt de båda äpplena jag tagit med från Sverige som jag hade kvar i min väska.
En ny taxi tog oss till ”Klong Thom”, en stadsdel med en stor marknad där allt finns att köpa. Vi gick och letade, kollade bland stånden och de små butikerna, frågade på några ställen, fick nekande till svar… inne på en smal gata, liten gränd, åt vi vår lunch, 25 BHT senare var vi mätta och belåtna, ca: 6SEK… Letandet fortsatte… i en av alla ”korsningar” stod en man med sin fru? Och sålde en del småsaker på ett bord framför honom. Vi stannade till och frågade honom… efter mycket dividerande och prutande insåg jag, och, konstigt nog även Tuk, att här hade vi inget att hämta, han hade bestämt sig för att farrangen skulle allt få betala, vi gick därifrån… då ropade han oss tillbaka och nu var det annat ljud i ”skällan”.
Tuk är en hejare på att pruta… jag blir lika förvånad varje gång hon lyckas att sänka priserna så pass mycket … vi gick ifrån mannen och hans fru? mycket nöjda med priserna för våra varor. Vår diskussion hade följts av några nyfikna åskådare, bland dem en kvinna som, då vi gick därifrån, pratade, tjatade på Tuk, fastän vi båda sade nej följde hon med oss och talade till våra ryggar. Vi stannade till och vände oss till kvinnan för att be henne gå… Senare på kvällen förklarade Tuk att hon hade sagt att ”mina lotter gör er rik” att hon hade sett att Tuks ”miljonär till man” hade pengar, hon hade sett då vi betalade varorna tidigare…
Det hela hade i alla fall slutat med att Tuk hade köpt ett set med lotter för 100BHT, vem som lurat vem vet jag fortfarande inte än idag . :- ) En ny taxi letades upp för vår färd mot MoShit, buss stationen som var vårt mål nu, för att där ta bussen tillbaka mot Korat. Våra / mina ärenden i Bangkok var klara. Tillbakaresan gick bra, slumrade en del, strax efter 18:00 var vi hemma, eller rättare sagt utanför ”The Mall” där bussen släppte av oss. Vi gick gångbron över till andra sidan av den stora genomfartsleden… som alltid var det massor med trafik. Vi promenerade till Tuks hus och plockade ihop lite saker som hon ville ha med sig till hotellrummet. Vi tog även med lite presenter till Moo, vi hade bestämt att äta middag med henne.
Bredvid Tuks hus, det som hon hyr ut, finns en restaurang. Där var det bestämt att vi skulle mötas för att äta. Vi gick dit och hade precis fått in drickat då Moo kommer. Vi hälsar… Moo överlämnar en CD med ca: 200 kort som hon bl.a. tagit vid Moos och Tuks resa till Chaingmai för att träffa ”Mum and Dad”. Maten var kanon, med grill i mitten av bordet och på det en anordning med en kombinerad kok och grill kastrull/gryta. Man kunde både koka och grilla med samma utrustning…
Tuk gav Moo presenterna, hon tackade så mycket… efteråt gick vi tillsammans till Moos hus och sade adjö och på återseende… fortsatte promenaden till hotellet och tog med en kopp kaffe upp på rummet, drack kaffe och åt frukt som efterrätt. Sedan duschning och dagboks skrivning, samt planering av vad som absolut måste hinnas med… Det blev en lång lista, nästan midnatt då vi gick till sängs… god natt!
24/12
Vi vaknade 07:00 och gick iväg till Sri Pattana för att äta frukost. I dag var det mycket som skulle hända. Vi skulle få välkomst skylten vi beställt tidigare i augusti. Vi hade bestämt möte med den kvinnan i ”M in Korat”. Sedan var det att hämta ryggsäcken hos sömmerskan. Vi kom tillbaka till hotellet före 09:00 och gjorde oss i ordning för att vara klara då ”skyltkvinnan” skulle komma. Tuk ringde 09:15 och fick till svar att hon skulle komma om 20 minuter, då hinner vi hämta ryggsäcken före sade jag… så vi gick till den på trottoaren sittande kvinnan och frågade om den var klar. Jodå den var fixad och det kostar 30BHT. Billigt.. :- )
Efter en kort väntan vid hotellet kom kvinnan med skylten, ursäktade sig att hon var sen. Skylten var inte som vi väntat oss, den var inte tillverkad av henne såg vi i alla fall, en precis likadan hade vi sett då vi var i Phimai i augusti, det var det som hade gjort att vi ville ha en skylt, men en som var hand gjord av denna kvinna. I hennes shop hade vi sett andra typer av skyltar, därför hade vi beställt en handgjord av henne… och så levererar hon en som finns att köpa på vilken marknad som helst. Vi blev lite besvikna… Hon tog även mer betalt för den än vad den kostat i Phimai…
Efter detta så gick vi till Tuks hus, vi stannade till innan vi kommit ända fram. Det var meningen att jag skulle klippa mig. Vi gick till en av de fyra frisörerna på gatan, såg stängt ut på den första, men i nästa dök det upp en ung man på insidan av de stora glasdörrarna. Jag visade ett kort från bröllopet så att han fick en blick för hur jag ville att resultatet skulle bli. Tuk förklarade på Thai, sedan lämnade hon oss för att åka och uträtta en massa andra småärenden. Efter klippningen skulle jag gå till Lotus och handla lite saker. Promenaden till Lotus var härlig, inte för varm eller het, jag njöt i fulla drag av att vara tillbaka ute på Korats gator igen.
Jag kollade på olika presenter till Tuk, köpte inget då, gick vidare till klädavdelningen. Letade länge innan jag bestämde mig. Det blev kläder till barnbarnen. Jag gick tillbaka och köpte presenten till Tuk. En i mellanprisklassen, ingen superdyr, digitalkamera. Gick till utgången efter att gjort mig oskyldig. Där stod ett bord, till bordet var en lång kö av människor… alla ville ha sina presenter inslagna, så även jag, så jag sällade mig till de andra i kön. Det gick förvånansvärt snabbt, priset varierade beroende på vilket papper man villa ha. Köpte även en ”snörblomma” att fästa på paketet. Tillbaka på hotellet försökte jag kontakta Tuk via rumstelefonen, det funkade ej. Gick ner till killen i receptionen och försökte förklara, han skickade upp mig igen till rummet för att prova… funkade fortfarande inte.
Då beslutade jag mig för att gå och köpa ett simkort så att det går att kontakta henne. Seven Eleven blev målet, köpte ett för 200BHT, i det var det 50BHT att ringa för… På väg tillbaka från Seven Eleven, mot M in Korat, tutade en bil på mig, det var Tuk och Noi(bilköparen) som körde upp bredvid mig, Jag hoppade in i baksätet och hälsade på Noi, en yngre kvinna strax över trettio gissar jag… Noi ville att vi åker till ett lugnt ställe för att hon ville provköra bilen. Först, föreslog jag, en snabb lunch, klockan var ju nästan 14:00. Och så blev det… Vi lunchade på ”Friends”, den lilla restaurangen på samma tomt som M in Korat ligger på.
Ducky kände igen Tuk och mig och var vänligt leende välkomnande mot oss. Hon berättade att Robert dött i Kanada ett par månader innan…
Vi beställde och väntade ganska länge innan vi fick in vår mat. Tuk och Noi åt någon slags kryddig korv, jag tog en ostburgare med vitlöksbröd. Tuk körde sedan ut till universitetsområdet där jag några år tidigare provade hennes bil första gången. Naturligtvis började det strula direkt… Efter att Noi sakta rullat i gång bilen en liten bit tändes både laddningslampan och ”bromsfelslampan”, något var riktigt fel… Noi avbröt sin provkörning och vi åkte till järnvägsstationen där vi släppte av Noi. Vi skulle ses senare. Nu var det brått att hitta någon som kunde fixa bilen tills imorgon. På Tuks gata fanns en bilelektriker… Vi parkerade utanför och Tuk och jag gick och pratade med honom… ja… jag sa väl inte så mycket till honom, min Thai är inte ens påtänkt ännu… han följde med till bilen och konstaterade att det var något fel på generatorn, som inte laddade.
Han föreslog en annan reparatör en bit därifrån. Vi hittade dit efter en stunds letande och felkörningar… Reparationen började, reparatören låg ute på gatan och skruvade… vi väntade… generatorn togs loss och skruvades isär… det var alldeles sönderbränt, lindningen helt sönderbränd, kortis… kaputt!!. Så reparatören gav sig ut i kvällen för att finna en begagnad (eller ny) tillsammans med sin fru och 2 -3 års dotter.
Vi fick stanna och vakta hans lilla verkstad sade han… Först efter två timmar återkom de med en ny generator. Han berättade att de varit på flera ställen innan de fått tag på någon som passade… det är ju ändå en mer tio år gammal bil… En timma senare var bilen ok igen… äntligen… Nu var vi rejält hungriga. Vi åkte till Pizza Shop och åt kvällsmat. Noi verkade vara på ett strålande humör… så julaftonsmaten för mig blev omelett och stekt ris med räkor. Tuk tog något liknande men betydligt mer kryddstarkt.
Noi berättade att hon skulle åka till Australien och vara borta tre veckor. Sedan i april skulle hon åka till Europa i fem veckor…
Då vi kom tillbaka till hotellrummet fick Tuk sin julklapp. Hon verkade mycket glad för den. Vi stupade i säng runt 23:30
25/12
Klockan ringde 06:00 och vi pallrade oss upp tog oss till en klinik för att ta prover. Det var snart gjort, 2400BHT för de prover vi ville att de skulle ta.
Strax efter 07:30 satt vi och åt frukost på Sri Pattana Hotell. Efter frukosten åkte vi till en biltvätt som fixade bilen ren och fin inför överlämnandet.
Sedan till Tuks hus för att hämta papper som behövdes för övriga ärenden… Nästa på tur var banken, ta ut pengar, prova ATM, åka och kolla om och när pengar efter fadern skulle falla ut. Efter detta till postparkeringen för att gå in på Klang 2 och göra kopior på pappren som vi fått tidigare då vi varit och överlåtit bilen på Tuks bror… Då kopiering var klar åkte vi till kliniken och Tuk gick in efter resultaten, jag väntade kvar i bilen.
Vi hade inte tid att studera detta nu, utan så snabbt som möjligt till Lotus för att träffa bilköparen Noi. Vi mötte henne vid ingången till parkeringshuset vid Lotus. Tuk visade Noi på en del detaljer hon ville tala om vad gällde bilen, de pratade en stund. Tio minuter senare kom Nois vänner och då gick vi. Nu var alltså bilen såld. The Mall var vårt nästa mål, vi köpte 5 möss till min syster, Tuk köpte något hon också… Nu till M in Korat för telefonering och toabesök. Vi var ännu ej klara med vad vi tänkt klara av i dag. Ämnade köpa ett antal presenter till ungarna, samt en kolesterol sänkande medicin som kliniken rekommenderat.
Tuk ringer ett antal samtal… får se när hon är klar… Sitter och skriver då hon pratar, snart färdig skulle jag tro. Vi gick snart nog ner till ”Electric Company” i kvarteret bredvid. En elräkning skulle betalas, de stänger 16:30. Vi klev in på deras kontor 16:10. Då Tuk stod framme vid disken/luckan fick hon veta att det inte gick att betala idag, de hade redan stängt datorerna!!! Det var bara att komma tillbaka imorgon. Vi gick ut för att haffa ett transportmedel att ta oss till Klang 1. En av de små pickuppbussarna, linje 2 eller 12 skulle ta oss dit för 9 BHT var.
Efter en liten stunds väntan kom en av de små karaktäristiska pickupper som är ombyggda till små smidiga kollektivtrafik färdmedel. Flaket är utrustat med två längsgående bänkar, sedan är det påbyggt väggar, fönster, ofta utan rutor, och med tak. Precis ståhöjd för mig, med lite nackböj. Dessa är i rusningstid fulla, överfulla av skolungdomar som är på väg till eller ifrån, stående som packade sillar på pickupen, även insteget längst bak är fullt av resenärer. Överlass, javisst… Tuk och jag tog plats i en dylik, även denna var full, endast ståplats fanns kvar. En av skolflickorna reste sig för att låta Tuk sitta i hennes ställe, jag bestämde mig för att stå kvar.
Det gäller att hålla i sig, vara med i svängarna och inbromsningarna… Vi hoppade av nära Klang 1 för att försöka oss på att köpa jeans till en av ungarna i Sverige. Efter mycket letande och funderande köpte vi ett par som jag gissade skulle passa. Det är väldigt svårt att köpa byxor till någon som inte är med och provar. Efter detta var det Night Bazar, för att kolla efter det sista vi skulle handla. Tuk skulle ha något från ”Apoteket” också. På vägen dit ringde Tuks mobil, det var hennes bror som undrade var vi var någonstans. De ville komma och hämta oss för att äta middag om ca: en halv timme.
Så vi satte fart… köpte vad vi skulle på apoteket, gick vidare till Night Bazar och kollade efter något som passade. Köpte två luvjackor till grabbarna. Hoppas bara att storlekarna är de rätta. Vi avbröt handlandet och gick för att möta Tuks bror. Han stod och väntade utanför basarområdet. Vi hade lätt för att se honom, han var verkligen rätt placerad. Vi hälsade på honom och följde med till hans bil. Restaurangen vi skulle till hette något jag inte kommer ihåg i skrivande stund, men det var trevligt med mycket vatten och lampor. En kvinnlig trubadur som inledde kvällen, sedan en manlig som avlöste. Maten var som vanligt, mycket delikat och välsmakande.
Efter maten åkte vi alla tillbaka till marknaden igen och handlade det sista. Vi följde med till broderns hus och stannade där en stund. Tuk och jag fick låna en av bilarna hem, och även under fredagen, Chevroleten. Vi skjutsade hem Rams dotters familj innan vi parkerade och gick upp på rummet. Somnade runt 11:45.
26/12
Klockan väckte oss 07:00 denna näst sista dag på den här resan. Vid 08:00 satt vi och åt frukost. I dag var det åter en massa att uträtta. Först åter till ”Electric Company” för att betala el-räkningen, sedan hem till Tuks hus, sitter där och skriver då Tuk rusar runt och donar med sitt. Snart skall vi åka iväg och ta med oss Phiprai för att visa henne hur och var man betalar skatten. Det blir hon som gör det då Tuk är i Sverige.
Vi kom snart nog iväg till den byggnad där man betalar skatten. Jag släppte av Tuk och Phiprai och åkte för att parkera, väntade i bilen då de gick iväg. Vädret idag var kanon, som det varit hela veckan hittills, soligt, varmt, ca: 28 grader, lite vind. Som en Svensk högsommar vecka har det varit så här långt. Klockan är nu 10:15 och tiden tycks rinna iväg. Det är så här det är… :- ) Efter att de kommit tillbaka till bilen åkte vi och släppte av Phiprai vid Tuks hus. Nästa anhalt var telefonbolaget AIS för att avsluta hennes telefon abonnemang, sedan till en mack för att fylla på lite bensin. Efter tankning vidare till kontoret för hennes ”Education Zone” för att kolla om hennes pengar kommit och lämna souvenirer till den kvinnan som handhar hennes ärende.
Då det var avklarat åkte vi till Tuks skola, ”Boonwattana School” för att säga hejdå till hennes kollegor, samt lämna ett antal avskedsgåvor.
Vi hjälpte även en kvinna som vars niece vi försökte hitta en Svensk ”boyfriend” till. Alldeles utanför skolan finns en liten damfrisör. Där stannade vi till då vi åkte ut från skolan och köpte svart hårfärg. Nästa stop var Klang Plaza 1. Vi parkerade och Tuk gick in för att köpa de underkläder hon skulle ta med till Sverige. (innan så hade vi ätit en snabb lunch på bottenvåningen av Klang)
Jag gick upp till övervåningen för att köpa en kalender. Ojjj… nu glömde jag… Det första vi gjorde efter att parkerat var att gå till hennes bank. En kollega hade tidigare ringt och pratat med henne om att gå dit. Efter banken hade vi varit på ett slags apotek och köpt medicin som hon ville ta med till Sverige. Klang Plaza ärendena avslutades med att Tuk köpte oss ”Donkin Donuts” att ha som mellanmål på hotellet. Klockan har aldrig gått så fort som denna dag, tiden hade bara runnit iväg… På hotellet kaffe och munkar. Tuk betalade även det sista på hotellet. Klockan var redan 17:00 då vi kom till Tuks hus för att packa. Vi steg in och Phiprai meddelade att skräddaren ringt och sagt att kostymen var klar, så det var bara att ge sig ut i rusningstrafiken igen…
Klockan var efter 18:00 innan vi kunde börja packa. Brodern ringde och sa att de ville äta middag men Tuk förhalade det någon timme.
Vi hade kommit lite mer än halvvägs då de ringde och sade att nu kommer vi och ni får åka efter oss till restaurangen. Vi avbröt packningen då de ropade utanför… Restaurangen vi åkte till var samma som vi var hos då alla grannarna var med, i augusti… ”Fish Palace”. Maten var bra, bättre än jag kom ihåg, kanske hade de bytt kock… men packningen låg hela tiden i bakhuvudet och tryckte.
Vi lämnade restaurangen före de andra. Tillbaka för att avsluta packandet… svårt att få till det… ett par tre timmar återstår innan vi är klara. Tillbaka på rummet så var det duschning och god natt. 00:15 somnade vi.
27/12
06:30 väckte klockan oss den sista morgonen för den här vistelsen. Tuk stod redan i duschen, verkade lite spänd och dämpad. Det var ju idag hon skulle börja ”nya” livet tillsammans med en man som hon hade känt endast under några månader sammanlagt ”in real life” och ”känt till” under mer än fem år via en datorskärm och mikrofon och högtalare. Efter att bådas morgonbestyr var avklarade packade jag min ryggsäck och vi gick ner för att åka till Sri Pattana för sista frukosten. Sedan efter frukosten ville Tuk en sista gång före avresan gå och besöka YA MO.
Parkerade mittemot den stora inomhus marknaden, en av de få parkeringar som det kostar att parkera på i Korat. Det småduggade, nästan ”yrade” som det ibland kunde göra i Norge då jag var och fiskade i fjällen där. Tuk köpte Lotus blommor, guldfolie, rökelse, olja, ”hängblommor”, sedan till YA MO för att hedra henne och be. Vi korsade gatan, Tuk köpte två finkar för att ge dem friheten tillbaka.
Då vi åter kom till parkeringen var det en man där som försökte sälja sitt sista set med lotter till Tuk. De stod länge och dividerade utanför bilen i duggregnet… Det slutade med att Tuk köpte hälften av hans häfte. Inne i bilen förklarade hon att han försökt lura henne men att nu var det ok… Nu har vi kommit till hennes hus och Tuk far omkring och försöker få till det i sin väska… men mycket saker är det… får se hur det går… Klockan är nu 10:20… Jag ser att det blir mer och mer, nu är vi verkligen överviktiga.
Klockan har blivit tolv och Tuk gick just iväg för att få sitt hår fixat, det är hennes sista timme här så jag antar att det känns för henne att lämna. Tidigare var vi uppe och sade farväl till hus-andarna. Nu har jag precis talat med hennes fars ande… För mig känns det bra att äntligen få börja mitt liv med Tuk på ”riktigt”. Försöker sätta mig in i hur hon känner och tänker… Hur skulle jag tänka och känna?... om jag var i hennes situation… Broderns vän har just varit här och hämtat bilen vi fått låna. Kanon att vi fick låna den, utan den har det varit mycket besvärligare, men det hade naturligtvis gått på något sätt :- )
Det är tänkt att minibussen skall komma och hämta oss vid 13:00 tiden. Sedan plocka upp de andra vid broderns hus. Fastern och hennes dotter med familj, broder med vän, samt hjälpare och grannkvinnor. De följer alla med till flygplatsen för att säga farväl, antar att det blir några förmaningens ord även från faster, samt även ”Lycka till” förstås. Det lär bli en massa saker som skall fixas även nästa resa… Tuk kommer snart från hårfixet, sedan är det inte långt kvar att vänta… jag har precis druckit upp kaffet som Phiprai kokat, eller rättare sagt, vattnet, kaffet var pulverkaffe. Tuk kom tillbaka, jag läste några sidor till i min bok. 12:45 tog vi oss ut till gatan med vår packning, väntade på minibussen. Tog några kort på församlingen som samlats för att säga farväl till Tuk och mig.
Minibussen var på pricken punktlig. Vi lastade in våra väskor och tog farväl av människorna, en del väldigt känslosamma… Vi åkte mot broderns hus. Med i bussen var Phiprai och den äldsta av grannkvinnorna. Tuk och föraren pratade på så att han missade avfarten till broderns hus. Föraren backade ett stycke på den vältrafikerade vägen… sedan, så fort det gick att ”smita“ in på den missade avfarten blev trafiken betydligt glesare.
Framme vid broderns hus var det tomt, ingen var hemma??? Nyss hade de ringt och frågat om varför vi aldrig kommer och nu då vi kom var de inte hemma.
Tuk ringde, fick till svar att de var och handlade, ”Vi kommer” sade de. 15 minuter gick och sedan kom de… Nu kunde vi lasta in allas väskor och påsar, sedan bar det av igen ut till motorvägen mot Bangkok…
Vi stannade till som alltid i Saraburi och rastade. Polisen var aktiva ute på vägen den här dagen. Ett antal kontroller åkte vi igenom innan vi så småningom blev stoppade och tillfrågade var vi var på väg någonstans. Normalt när vi åker till flygplatsen brukar vi vara tvungna att betala vägavgift ett par gånger, men idag var det bara att passera vidare vid betal-stationerna. Vid betal-station nummer två, så var det likadant, men direkt efter att vi passerat så var det totalstopp, alla bilar stod still. De som färdats på Thailändska vägar förstår vad jag menar… det var oändliga köer, på ett ögonblick var det fullt även bakom oss. Alla var mycket lugna, förvånansvärt lugna, tog det med ro… efter ca: 15 minuter började det så sakta att röra på sig framför oss. Efter detta var det fritt fram hela vägen till flygplatsen, fick ingen förklaring till stoppet…
Vi kom fram till terminalen ca: 17:00, lastade ur våra väskor och knallade in. Incheckningen var i full gång, den var snart avklarad, våra väskor passerade utan några problem alls. Kort togs och tårar fälldes vid avskedets stund som kom omgående efter incheckningen.
Passen kontrollerades och vi påbörjade vår promenad till GateE2. Där blev jag ombedd att visa min nagelsax de sett vid väsk-scanningen. Då var alltså även säkerhetskontrollen klar. Det satt ganska glest med folk och väntade vid gaten. Strax efter klockan 19:00 fick vi börja gå på planet. Enligt tavlan skulle ny avgångstid vara 19:40. Så blev det nu inte, klockan var 20:00 innan vi lättade från marken på Bangkoks flygplats.
Vi blev serverade kyckling och ris, grönsaker, en kaka med vaniljsås. Det smakade bra. Tuk testade det vita, jag det röda vinet. Kaffe och chokladbit fick avsluta måltiden. Flygresan gick bra. Vi landade i tid i Doha. Väntan där blev inte lång, ca: 1,5 timme senare satt vi i ett annat plan på väg mot Stockholm Arlanda. :- ) det här planet var mindre än det tidigare, endast 3 + 3 med en gång i mitten. Efter måltiden på detta plan sov vi i omgångar, var riktigt… nåja… nästan utvilade då vi landade i tid på Arlanda. Cirka en och en halv timme tidigare hade vi ätit flygplansfrukost i ”Economy class” inte riktigt samma klass på den som i ” Business class”… men naturligtvis helt ok, inget att klaga på, man får det man betalar för…
Vi passerade passkontroll, och besökte toa innan vi hämtade våra väskor vid baggagebandet, sedan var det bara att passera utgången. Första stoppet var vid Effektförvaringen, där jag lämnat in mina vinterkläder och Tuks nyinköpta vinterkappa. Därefter blev det en ytterligare liten ”Svensk frukost” i cafeterian, kaffe och smörgås innan jag ringde till flygplats parkeringen. De meddelade att de kommer vid 08:00 och hämtar vid hållplats 18. En van dök upp precis i tid och vi hoppade in i en varm och skön bil. Utanför var det -7, så för Tuk var det en upplevelse hon aldrig varit med om tidigare… minusgrader…
Det visade sig, då tjejen som körde stannade, att vi klivit in i helt fel van, hon hade stannat vid ”fel” flygplatsparkering… Vi hade inte lagt märke till det då vi steg på bilen, trodde naturligtvis att det var den som skulle hämta oss, inga andra stod och väntade… Snäll som hon var skjutsade hon oss till rätt ställe, hon fick en peng för det extra besväret. Min bil var varm och skön då jag hade bokat med ”sista dygnet inomhus”. In med väskorna och så var vi äntligen på väg mot vårt nya liv tillsammans… Tuk och jag.
Så slutar min sjätte Thailands resa
//Thure
