Absolut Thailand, Fiction Och Lite Verklighet Del 3

Tredje resan till Thailand 14/12-05 -> 13/1-06

Äntligen… nu var det dags igen att resa till Thailand. Onsdagen började bra, vaknade runt åtta tiden. Efter att avslutat frukosten packades det sista och sedan ringde jag till Peter och kollade hur det var med honom, han, liksom jag, gick och vankade, väntade att tiden skulle gå. Det var bestämt att min kompis skulle komma och hämta mig runt tjugo i tolv för att köra mig till tågstationen.

Han ringde strax före tio och frågade om jag ville följa med till en annan kompis och fika innan jag skulle åka. Jag svarade nej. Avslutade mitt kaffe och diskade det lilla som fanns att diska, kastade ut soporna, gav mina blommor vatten. Minuterna släpade sig fram… Äntligen kunde jag gå ner. Jag gick ut till gatan och väntade. Kompisen kom nästan exakt samtidigt som jag kom dit. Det tog bara ca: tio minuter att komma till stationen. Tåget avgick i tid… men… i Strängnäs blev vi stående för att dörrarna inte gick igen. Nästan tjugo minuter blev vi stående… Jag skulle byta tåg i Stockholm… och på det tåget skulle Peter vara. Han hade gått på det tåget i Södertälje. Jag kom precis i tid, det var bara att gå från ene sidan av perrongen till den andra, tåget stod redo att avgå. Peter var det inga problem at hitta, han satt i den näst sista vagnen.

Kul att ses igen, och att vi nu var på väg…

Peter var en ny bekantskap för mig. Vi träffades för lite mer än ett halvår tidigare. Tuk, min flickvän i Thailand, hade anställt Kai, en kvinna just över de trettio, att sköta om hennes sjuke far då hon var i skolan och undervisade i Engelska. Vid min sista vistelse i Thailand hade Kai frågat om jag inte kunde försöka skaffa henne en Svensk pojkvän. Sagt och gjort, jag hade tagit några kort av henne och sedan lagt dem, tillsammans med en beskrivning om henne, ut på några dating-siter i Sverige. Detta hade lett till att de hade börjat konversera och då det började verka seriöst tog jag kontakt med Peter och besökte honom, berättade och visade mer kort av Kai och mina resor till Thailand. Hade berättat om mina planer på att åka till Thailand vid den här tiden och frågade honom om han var intresserad att följa med och träffa Kai…

Så nu sitter vi här, på samma tåg på väg mot Thailand tillsammans. Peters första utlandsresa och min tredje till Thailand.

Arlanda var sig likt… naturligtvis, inga förändringar sedan förra gången jag var där. Peter och jag tog oss till ”Effektförvaringen”. Vi hängde in våra vinterkläder. 305:- för att deponera dem där i en månad. Vi åt lunch i restaurangen våningen över avgångshallen. Gissa vad… vi åt en Thaigryta med ris… så där… vegetariskt.

Sedan styrde vi våra lurviga mot incheckningen. Vi var, jag var, lite orolig för att jag hade för mycket vikt med mig i min packning. Tidigare hade vi flyttat över lite av mina grejor till Peters ryggsäck. Incheckningen gick bra… ingen sade något om vikten… bra… säkerhetskontrollen gick smidigt… inget som pep.

Vi handlade lite saker i taxfree, att ge våra kära Thaidamer. Sedan njöt vi av var sin stor stark i baren. En stund före 18:00 gick vi till ”Gate”. En skylt visade att planet var försenat… skulle inte komma in förrän strax efter 18:00… ok… det hade varit dåligt väder i München, därav förseningen. Vi lyfte nästan en timme försenade… skulle vi hinna vårt anslutningsflyg??

Vi landade i München ca: tio minuter i 21, vårt plan skulle avgå 21:25. Vi tog det ganska lugnt, kollade vart vi skulle… ”Gate H22”… och först mot toan… ingen människa vid ”Gate H22”. Var det verkligen Gate H22? frågade Peter. Var det inte H44? Vi frågade oss fram, jo… det var H44 och endast 10 minuter kvar till takeoff. Spring, spring… sade kvinnan jag frågat… Vi sprang… Jag fattar inte hur jag kunde läsa… eller tänka så fel… Tur att Peter var vaken… Då vi kom fram till ”Gaten” stod det en liten klunga folk kvar och fick sina biljetter kollade. Både jag och Peter pustade efter vår språngmarsch. Vi gick igenom kontrollen, fick våra små lappar med stolsnummer och äntrade planet, en Airbus. 2 stolsrader vid yttersidorna och 4 i mitten av planet. Fann våra platser och kunde slappna av… nu började vår resa på ”riktigt” till Thailand, Bangkok och inte minst våra Thailändskor… Vi lyfte ca: 10 minuter försenade.

Planet var fräscht, servicen var bra… vi blev tillfrågade om vi ville ha biff och pasta eller kyckling och potatis, jag valde kycklingen, smakade helt ok. Sanningen att säga var man inte så värst hungrig, mera trött… Lugn och fin flygning, visserligen sov vi inte så mycket, slumrade mest. Peter och jag satt i en ”2”rad, Peter närmast fönstret, jag ut mot gången. Bredvid mig, på andra sidan gången, satt en man i 30 års åldern. Jag lade egentligen inte märke till honom förrän han vid ett tillfälle kom tillbaka från toan… han pustade så högljutt att man lade märke till det… Lite senare serverades det frukost, då åt han ingenting. Medan vi andra åt så satt han och stirrade framför sig… hostade som om han skulle spy, han hostade till och spottade i det glas med juice han hade framför sig. I smyg studerade både Peter och jag honom… små svettdroppar torkades bort av en skakande hand, tänkte att jag skulle ge honom ett par av mina medhavda Alvedon jag hade i innerfickan. Lyssnade med Peter om han tyckte detsamma… jo… det tyckte han. Jag bröt loss två stycken och vände mig mot honom och överräckte dem samtidigt som jag sade att han fick dessa mot sin feber. Mannen tackade och gick/sprang/stapplade på sin väg till toan med dem.

Mannen kom tillbaka innan flygvärdinnan plockat undan resterna efter frukosten, satte sig ner och drog huttrande en filt över sig. I samband med frukoststädningen så såg flygvärdinnan att han inte såg speciellt kry ut, hon kallade på två andra värdinnor och de satt en lång stund och talade med honom, hjälpte honom att fylla i det kort man måste fylla i innan man landar i Bangkok. Är det inte ifyllt då man skall passera passkontrollen strular det då istället, bäst är att fylla i det i förväg

Vi landade femton minuter före utsatt tid. Som alltid i samband med landningen blev det en massa aktivitet då planet stannat… Alla ville ut samtidigt. Vi båda tog det lugnt, stannade till vid toan innan vi nått passkontrollen. Vi fick vänta ganska länge innan det var vår tur… mycket folk…

Då passen var stämplade ville vi ha våra väskor… min kom nästan omgående, Peters tio minuter senare… men var fanns rullatorn?? Peter fann den så småningom på andra sidan bandet, någon hade tagit av den och lagt den lite åt sidan. Rullatorn ja… varför släpa på en rullator till Thailand? Jo… Tuks far har blivit stappligare och stappligare sedan mitt förra besök. Rullatorn har jag fått till skänks av min ena dotters svärföräldrar, den gör mer nytta i Thailand än på deras vind. Så jag tog den med mig och hoppas den blir uppskattad.

Nu… äntligen skulle vi möta Tuk och Kai.

Vi gick ut från baggagehallen och in i ankomsthallen, först gick vi en bit till höger, insåg att det var fel håll… vände och gick mot andra änden av hallen istället. Det stod massor med folk där, några med stora namnlappar i händerna… Där, längst fram i klungan till höger stod Tuk och Kai. Det blev ett kärt återseende för mig och Tuk. Det kändes fint att träffa henne igen. Peter och Kai hälsade lite mer formellt på varandra än vad Tuk och jag gjort, antar att de var lite nervösa/blyga, det var ju första gången i ”real life” som de möttes. Sedan så iväg för att finna en taxi…

Värmen slog emot oss då vi kom ut utanför hallen… Taxi kön var timmes lång… vi gick förbi kön och bort till andra änden… haffade en blåröd taxibil. Det blev lite problem att få in oss all i den lilla Toyota taxin… Den isärmonterade rullatorn fick vi ta i baksätet. Det blev en lång resa i taxin… chauffören hittade inte så Tuk ringde upp Sarvin, hennes faster Rams make, och sedan fick han förklara för chaffisen hur han skulle köra för att hitta. Det blev många svängar innan han stannade taxin utanför huset. Huset som en gång varit två hus… Rams make Sarvin kom och hälsade och låste upp grinden, den ut mot trottoaren, sedan fanns där även kraftiga grindar och dörrar in till huset.

Vi kom in i en stor hall, köket rakt fram, direkt till vänster, vid trappan till övervåningen fanns ett rum. Vid andra sidan om trappan fanns ett badrum / toa. Köket var riktigt stort, det fanns även ett rum till innanför köket. I ”hallen” strax utanför dörren till köket stod en matgrupp med sex stolar. Bordet hade en stenskiva, granit kanske. Till höger, mitt emot trappan till övervåningen var en öppning till det ”andra” huset. Fyra trappsteg ledde till den delens ”hall”, en grön hörnsoffa, två låga bord med glasskivor var möbleringen i det rummet. Bakom en avskärmning fanns en till köksdel. Ett litet sovrum bredvid trappan till övervåningen på den sidan och en toa till. Trappan ledde upp till en halldel och därifrån kom man in i två sovrum till och även duschrum med toa. Den ”andra” övervåningen bestod av tre sovrum och ett badrum/toa. Vi blev hänvisade till två av de rummen. Till min förvåning så sade Sarvin till Tuk att hon och Kai skulle sova i det ena och jag och Peter i det andra. Vi fick dela på dubbelsängen i det rummet… och bara ett täcke…

Efter att ha fått lite kaffe och duschat av oss resdammet så gav vi oss av till stort köpcenter, ”Lotus”. Jag köpte en karta över Bangkok och ett simkort till mobilen min. Peter försökte få dem att låsa upp hans… men han fick nobben. Vi åt även kvällsmat på en av de restauranger som fanns där.Vi valde ingredienserna själva och stoppade de i den kokande grytan på bordet. En ny upplevelse för Peter, och mätta blev vi…

Taxi hem… ?? huset i Bangkok menar jag…

och sedan smakade vi på mitt medhavda vin. Överräckte presenter till Sarvin, en flaska vin, värmeljus, chokladkakor. Han tackade och sade att han inte dricker, flaskan skulle han ge till sin gode vän som har ett bemanningsföretag. Vi skulle dit och bli bjudna på lunch i morgon, sade han.

Natten blev orolig, för det första så störde tidsomställningen mig lite den här resan, sedan endast ett täcke att dela på plus en högt surrande AC, flygplan som dånade och sedan(vid ett tillfälle under natten) en kör av hundar som ylade, tänkte på Pongo och de 101 dalmatinerna… Fram på morgontimmarna hade jag fått nog… jag gick upp och tog det sängöverkast jag sett i en garderob och använde det som täcke… sedan somnade jag

Fortsättning följer…

Forts 1

Frukost var avklarad runt nio tiden, ingen var direkt utvilad… men alla var vid gott humör. En Tuk-tuk tog oss ut från det villa område vi bodde i, till en mer trafikerad gata varifrån vi kunde ta en taxi till det företag där Sarvins vän hade sitt kontor…

Vi kom fram ganska tidigt, ca: 10:30. Människorna där tittade på oss noga då vi steg in i huset… Vi gick uppför en trappa och följde Sarvin in igenom en kontorsdörr. Rummet innanför var möblerat med ett skrivbord till höger längs den vägg som hade dörren vi kom in igenom. Vid kortänden på rummet fanns en soffa och två fåtöljer med ett borde emellan sig. I rummet fanns två män, båda tydligen mycket goda vänner till Sarvin. Vi blev hänvisade att sitta i soffgruppen. Efter några minuter dök det upp en annan karl, en kanadensare som presenterade sig som Michelle, förmodligen i min egen ålder… kanske något äldre. Ville vi ha kaffe? Ja, det ville vi… kaffet kom in.. under tiden vi drack kaffet så kom den ena av de andra två männen in meden bunt av tidningar, Svenska tidningar… svarta rubriker lyste mot oss... om Thailändare i vild strejk i Lysekil i Sverige…

Sarvins vän drev ett bemanningsföretag och Michelle var anställd i det. Han hade varit i Sverige med ett gäng Thailändare som skulle göra ett jobb på raffinaderiet i Lysekil och där hade det blivit trubbel… Michelle talade flytande Thai, han hade varit i Thailand i sjutton år, sysslat med en hel del i sitt liv… Michelle blev vår vän under lunchen. Lunchen var delikat, en typisk Thaimats lunch.

Efter lunchen åkte Sarvin tillbaka till det hus vi sovit natten innan, det vi fått låna av honom. Michelle tog oss tillbaka till ”sitt” företag. Han lämnade minibuss och chaufför åt oss, de hade lovat att skjutsa oss till ”King Palace” i helt andra änden av Bangkok. Mycket trafik så här mitt på dagen, vi stod still mer än vi rörde oss… men en dryg timme senare blev vi avsläppta vid rätt ställe. Först kände jag inte igen mig, trodde inte att jag varit här tidigare, såg snart att det var fel, kände snart igen alltihop… sen första trippen till Thailand, då jag haft en guidad tur av den ”haklöse” mannen. Palatset var lika fantastiskt den här gången, kanske bättre… för nu hade de renoverat och snyggat till flera av byggnaderna.

Efter palatsbesöket åkte vi till bangkoks national museum och gick igenom Thailands historia… bara på ytan men ändå intressant… Eftersom jag varit där tidigare också så gick jag och Tuk snabbare igenom än Peter och Kai. Tuk och jag fann en soffa utanför i skuggan att sitta på och vänta på att Peter och Kai skulle komma ut. Efter en stunds vila tog vi en ny taxi till ett ställe där man kunde hyra en av de långa smala flodbåtarna. Efter en stunds diskussion(läs prutande) klev vi i en ca 8 m lång smal båt med plats för två personer i bredd.

Relingen var förhöjd med plastväv, förmodligen för att man inte skulle bli alldeles nerstänkt. Båten, eller den långa kanoten, för det såg ut som en förvuxen kanot, hade plats för kanske 12 – 16 passagerare. Hade ett tak av plastväv…

Längst bak satt föraren, Kaptenen… en man klädd i militäriske kamouflage kläder, på huvudet en skärmössa. Bakom honom, längst ut på aktern, upphängd i en slags vagga, hängde motorn, en stor dieselmotor, förmodligen från en gammal buss/lastbil. Det gick att vicka motorn uppåt och nedåt och åt sidorna. ”Kaptenen” höll i en lång spak och manövrerade båten genom att vicka, gasa och växla? Ja, han använde faktiskt växlarna också. Kvar fram på bröstkåpan satt fläkten kvar och snurrade, såg riktigt otäckt ut. Avgasröret såg ut att vara helt utan ljud dämpare, det blev ett fasligt liv då han gasade på.

Båten sköt iväg med ordentlig fart ut i den gropiga floden, riktigt stora vågor, det guppade rejält. Efter en stunds körande på den stora floden svängde han in på en av alla de sidokanaler som vi sett under vår färd. Helt plötsligt bromsade han in båten vid en brygga med skylten: ”Here we feed the fish” Vi kollade på varandra och undrade… ingen fattade någonting… Aha… en man kom med två påsar bröd, han ville vi skulle köpa hans bröd och med detta mata fiskarna. Bröden var stora, som Svenska formfranska. 10 BHT styck. Vi köpte av honom och sedan matade vi fisken. De visste precis vad som väntade dem… vattnet kokade av fisk runt båten som alla ville ha av brödet vi kastade till dem.

Nästa stopp på vår sightseeing vattenvägen var vid ett slags djurpark. (Turistfälla) Båten skulle vänta medans vi var där inne och bevittnade en ”Ormshow”. Innan den började gick vi runt och kollade på de djur som fanns där. Allehanda ormar, krokodiler, rådjur, tiger, fåglar, sköldpaddor, hamstrar, apor m.m.

Det fanns lite av varje. Efter ungefär femton minuters tittande på djuren ropades det ut i högtalarna att nu började orm showen… kom och tag plats. Vi placerade oss i en rund arena, under tak, vars mitt var avskild från publiken med en låg avskärmning, småmaskigt nätstaket, innanför fanns det ett antal med burar. Förmodligen med ormar…

En man visade kobror, en annan visade skallerorm, en tredje boaorm, de gjorde sin show…

Sedan gick de runt och nästan tiggde pengar av publiken, av var och en av de som var där… nåja… Tillbaka till båten och iväg mot bryggan varifrån vår båttur startat… det gick undan… fler turister väntade… Väl iland igen tog vi oss in till ”Chinatown” för att där försöka få tag i klockan till en kollega på jobbet. Jag köpte en extra… en annan på jobbet hade också uttryck intresse för en fin kopia… Nu var vi hungriga igen… en trottoar servering / restaurang försåg oss med kvällsmat, det satt fint, länge sedan vi fått något innanför västen. Stekt ris, kycklingbitar, grönsaker, thaisoppa… vi ”karlar” tog var sin Chang, damerna minns jag inte vad de drack… förmodligen juice eller vatten J.

Klockan var över 19… vilken tid det tog… taxiresan tillbaka menar jag. Och inte hittade föraren den här gången heller… snurrade runt… frågade… det slutade som förra gången, Tuk ringde till Sarvin och han förklarade vägen för taxiföraren. Klockan var nästan 21 innan vi var tillbaka. Kokade kaffe, åt frukt och drack mer av mitt medhavda vin, pratade… De andra gick och lade sig omkring 23, jag satt kvar och skrev i dagboken, somnade omkring 00:30.

Lördagen var tänkt att spenderas i Bangkok City. Det blev, tycker jag, lite misslyckat… Nästan en och en halv timme i taxin för att komma in till city… sedan visste man att det är lika lång tid, kanske längre, att komma tillbaka. Sträckan var kanske inte så lång… vilken trafik… jag ger alla det rådet att om de skall se Bangkok city… välj ett hotell i de centrala delarna, annars går halva semesterdagen åt att sitta i en stillastående, köande taxi...

Även denna gång hittade inte föraren tillbaka till vår tillfölliga ”hemadress”. Sarvin lotsade även nu föraren till rätta…

Då taxin stannade utanför huset stod det en svart bil utanför… Honda av ett nytt utseende och modell… Sarvin hade tidigare berättat att hans nice hade kommit och haft med sig en massa mat, så vi skulle inte äta innan vi kom tillbaka. Mycket riktigt, på bordet stod en massa förpackningar mat…

Palm, som Sarvins nice kallades, var en ung 19 årig kvinna. Sarvin oroade sig för henne och ville ha min och Tuks hjälp till att finna en bra utbildning till henne i England. Palm ville absolut ha en ”Bachelors degree”, 2 årig + en flygvärdinne utbildning. Han var lite skeptisk mot alla de agenter han sett tidigare och litade mer på Tuk och mig. Palm var alltså dotter till den av hans döttrar som bodde i Bangkok. Dottern bodde tillsammans med en Japansk affärsman, välbärgad…

Palm är en ganska självisk, bortskämd ung kvinna, hon vill alltid vara medelpunkten… självständig… Hon talar Japanska, Arabiska, lite Engelska och Thai. Jag tycker hon valt rätt då hon säger att hon vill vara/jobba hos/med Japan Airlines eller Arabic Airlines… gärna business flights, flygvärdinna eller marktjänst. BBA, Business Bachelors Administration skulle passa henne utmärkt.

Tuk pratade med henne en lång stund, tog reda på så mycket som möjligt, Tiden närmade sig då hon var tvungen att åka hem. Vi andra passade på att fråga om vi inte kunde få åka med till ”Lotus”, vi hade fortfarande inte hittat några vykort… Ja visst… vi packade in oss i hennes nya bil och for iväg. Vi fick leta både länge och väl innan vi hittade några kort, sedan sade Palm ”Hejdå”. Vi fick leta reda på en taxi och försöka ta oss tillbaka på egen hand.

Återigen blev det fasligt letande för chauffören, vi fick, Tuk fick, precis som de andra gångerna ringa Sarvin så att han kunde lotsa föraren tillbaka. Väl tillbaka så fick vi mer mat och prat, lite vin/frukt och dusch… de andra gick och lade sig. Jag satt kvar och skrev i dagboken. Sarvin satt länge och pratade med mig innan han gick och lade sig. Jag fortsatte skriva… efter en stund kom Sarvin åter ned och talade med mig igen… själv mötte jag kudden runt midnatt.

Söndag… vaknade omkring nio… de andra hade redan gått ner och påbörjat frukosten. Te, kaffe, rostat bröd, vatten, mjölk, marmelad… inte den mest nyttiga frukosten. Men det fick ju duga. Vi hade bestämt att vi skulle ta oss till busstationen vid 11-tiden. Sarvin tog med sig Peter för att finna en taxi åt oss. 10 i 11 var de tillbaka.

In med våra väskor i bagage utrymmet, rullatorn fick vi ta inne i bilen den här gången med. Bangkok en söndag förmiddag skiljer sig väldigt lite från en vardags förmiddag, visst, det var något mindre trafik men inte mycket. Busstationen kom vi fram till 40 minuter senare. Tuk och Kai köpte biljetter, sedan iväg mot bussen som stod och väntade. 12:05 kom vi iväg, iväg mot Korat…

Bussresan, gick kanonbra och cirka tre timmar senare var vi i Korat. Två Tuk-tuk från busstationen förde oss till ”M in Korat”, det hotell Tuk och Kai bokat åt oss. Tjejerna for iväg och vi själva gick in i våra rum och packade upp… duschade, slappade tills det Tuk ringde och sade att nu kommer de om några minuter. Peter och jag gick ner och väntade…

Det var meningen att vi skulle gå tillsammans och äta på den restaurang Tuk och jag brukade besöka första och sista kvällen vid mina tidigare besök i Korat. Men den var totalt igenbommad.(Söndagsstängt kanske…) Det är aldrig långt till restaurangerna i Thailand, (min reflektion), så vi gick in på den strax intill istället. Maten smakade bra, (som alltid) och det blev en lyckad kväll.

Efteråt gick vi till Ya Mo statyn och hedrade henna och önskade… som traditionen är…

Tre gånger passerade vi genom den gamla stadsporten också… Innan vi styrde ”hemåt” igen handlade vi lite till kylen på hotellrummet. Vid niotiden lämnade våra Thailändskor oss och tog sig hem till sig. Peter och jag pratade liten stund innan vi båda gick till sängs 23:30.

Fortsättning följer…

Kul att nu få läsa om tredje resan! "Keep up the good work"

Ha det gött!

Marlon

Äntligen kom det,,men den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge.

Strålande berättelse.

Väntar på fortsättningen.

trevlig historia, trevliga bilder, mer plz.

Vilken kanonberättelse! Ser fram emor fortsättningen.

Forts 2

Jag väcktes av väckarklockan halv nio, ringde Peter för att kolla att han vaknat… Efter morgonbestyr var avklarade gick vi tillsammans bort till ”Sri Pattana Hotel” för att äta frukost. ”M in Korat” har ingen servering, ingen frukost eller lunch/middag serveras. Då jag tidigare bott på ”Sri Pattana Hotel” vet jag ju att deras frukost buffé är helt ok och ”M” inte ligger långt därifrån.

Endast en kort promenad på 6 -7 minuter sedan är man framme. På vägen dit passerar man ”Pizza Shop” som vid den här tidpunkten var stängd. En skylt på jalusidörren meddelade att det var stängt på måndagar. Priset för frukost buffén på ”Sri Pattana” var 50 BHT om man bodde på hotellet, kom man som jag och Peter utifrån fick man betala 80 BHT… Vi åt buffén och jag berättade om mina tidigare vistelser här för Peter, om Sten och Noi, om… ja det mesta som jag tyckte var relevant för stunden.

10:15 var frukosten avslutad och vi startade vår tur in mot Korats centrum kärna. Jag var ute efter ännu en insexnyckel, 5mm. På väg mot de centrala delarna stannade vi till på den stora inomhus marknaden, strövade runt där inne ett bra tag. Jag fann en hyfsad skjorta åt mig som jag köpte. Senare kom vi även till en affär som hade den insexnyckel jag sökt. Överallt där vi gick sökte mina ögon efter ett duschdraperi…

Då det närmade sig lunch gick vi till ”Klang Plaza2” och åt friterad kyckling, strips, dricka. Kaffe på maten tog vi inne på Nois och Stens ”Pizza shop”. Det var kul att träffa Noi igen, även en av de andra närvarande gästerna kände jag igen, hälsade på honom också… kändes fint att vara här igen… Sten hade inte kommit hit ännu… Noi ringde till honom och sade att jag var där… ”hade jag ättika med mig?” undrade han. Jag sade att vi återkommer efter sex ikväll, då har jag det med mig. Tillbaka på rummet och lämnade av lite grejer, sedan åter ut igen. Noi hade talat om att duschdraperier hade de på ”The Mall”, mycket riktigt, vi köpte var sitt av de billigaste… 125 BHT. Vi kollade runt en stund innan vi styrde hemåt igen. Vi slappade en stund på rummet innan Tuk och Kai skulle komma. Strax före sex var de här. Tuk hade med sig min nytvättade kavaj. I kväll skulle vi till Sten och Nois Pizza Shop och dinéra…

Från Sverige hade jag med mig ättika, salt sill, torkade gula kantareller, pepparkakor till dem. Sten var sig lik, som om det var igår jag senast sett honom, kändes fint att återse honom också… Jag åt fläsk kotlett, Tuk fisk, Peter spagetti carbonara och Kai spagetti och köttfärs sås… Vi gick tillbaka till rummen våra. Tjejerna lämnade oss runt 21:15 tiden. Efter att de gått gick peter och jag in till den lilla Pub/restaurang som finns på hotell området. ”Friends” drevs av en Kanadensare och hans Thaifru. Där inne var en Amerikan med Thaifru, där var en Dansk med Thaifru och två andra Thaikvinnor, en vän med dotter till Danskens fru. Vi beställde var sin Chang och började konversera med de närvarande. Jag pratade med Amerikanen först, sedan Dansken och till sist, innan stängningsdags, Kanadensaren själv… 23:00 gick vi upp till rummen.

Efter tisdags frukosten gick vi, Peter och jag, ner mot de centrala delarna av Korat igen. Peter köpte ett Lewis bälte. Kvinnan som sålde det kortade av det en bit. Så att det passade lite bättre. Vi gick till det ställe som jag trodde var turistinformation, men det visade sig att det var något som kallades ”Tourist Police” istället. Nåja… vi fick den hjälp vi ville av konstapeln där bakom disken. Vi hade bestämt att vi skulle till Korat Zoo. 19 kilometer utanför, en Tuk-tuk skulle ha 200 Bht för att ta oss dit sade polismannen. Jag fyllde i någon slags form av blankett för statistik, turiststatistik??.

Vi gick bort för att finna en taxi eller Tuk-tuk. Tuk-tuk föraren sade 250, jag sade 200, Tuk-tuk föraren upprepade 250, jag upprepade 200… ok, sade han. Vi satte oss i hans fordon och for iväg med en väldig fart, full fart igenom Korat… ut på landsvägen… det tog cirka 25 minuter, kanske 30 minuter att komma dit. Föraren stannade vid ett ställe där man skulle köpa biljetter, så vi betalade honom och klev ur. 30 Bht per vuxen. Vi blev ombedda att kliva in i Tuk-tuken igen?? Vi var tydligen inte framme vid ingången än. Mycket riktigt, en dryg kilometer senare stannade han igen, nu såg det rätt ut… vi klev ur och Tuk-tuken for iväg med det så karaktäristiska smattret.

Vi kollade läget på en orienteringstavla utanför där vi stod. Vi beslutade os för att använda våra medhavda ben för att ta oss runt på området. Det fanns flera andra alternativ, häst och vagn, eller hyra cykel, eller hyra elbil, eller det så kallade ”Zoo-train”.

Vår promenad varade länge och vi fick tillfälle att se många olika djur. Området var stort, vi gick inte riktigt överallt.

Men vi båda tyckte det varit intressant att ha varit där och sett det hela. Så var det det där med att ta sig hem igen, tillbaka till Korat… Vi frågade i en souvenir shop… ingen kunde Engelska. Peter föreslog att vi skulle börja gå ut till stora vägen. Vi passerade en skylt som visade att det var en busshållplats, men ingen tidtabell på stolpen, som talade om när, var, hur… Vi fortsatte ut mot stora vägen, kanske halvägs så mötte vi en buss. Den är det nog sade vi. Mycket riktigt… vi hade inte stått länge vid vägkanten förrän det kom den buss vi tidigare mött. Chaffisen stannade för våra vinkningar, vi betalade och gick och satte oss längst bak.

14 Bht stod det på biljetten, och vi som hade betalat 200 för en tuk-tuk. Bussen var i och för sig långsammare och varmare men skramlade och skakade lika mycket som den gamla Tuk-tuk vi åkt med tidigare. Då bussen stannade till utanför The Mall klev vi av. Nästan 6 timmar sen vi ätit frukost så vi gick in till den Mc Donald som var precis där vi gått av bussen. En dubbel ostburgare med strips och Fanta och 95 Bht senare gick vi hemåt, ganska nöjda med vår utflykt, trots allt. Vi tillbringade eftermiddagen med att slappa på våra respektive rum. (det som var kvar av den)

Tuk ringde vid femtiden och sade att nu kommer de… Det vi skulle göra i kväll var att byta mitt klockarmband, fixa Peters mobil, han skulle lämna in den för att få den upplåst och även köpa ett nytt sim-kort, så att det inte skulle bli så dyrt för honom att ringa… Så iväg… armband byttes och mobil lämnades in. Klang Plaza2 hade ett ställe högst upp (5vån) som kunde fixa det. Skulle kosta 400 Bht och ta en timme.

Vi åt medans vi väntade, längst ner, i källarplanet, fanns det några ställen som serverade mat. 50 Bht per person… helt ok. Upp till femte våningen igen och peter fick sin mobil, upplåst och klart. Han köpte även ett nytt sim-kort. Under tiden han hämtade mobilen så gick Tuk och frågade var de sålde Windows prof. Sp2.

Mannen som sedan sålde det till mig förklarade att det kostade XXXBht… löjligt billigt… jag köpte en cd direkt. Då vi kom tillbaka till hotellet köpte jag mig en kopp kaffe och lite snacks, nötter, Tuk valde någon slags chips i disken på bottenvåningen.

Vi satt en stund utanför och planerade inför morgondagen innan vi gick upp på rummen, en stund senare var tjejerna tvungna att åka, vid niotiden… själv somnade jag runt 23-tiden.

Efter frukosten idag var det tänkt att vi skulle köpa en långärmad tröja, men då vi lämnade frukosthotellet hade det börjat regna, så vi skyndade oss till våra rum istället, slappade där tills Peter ropade. Vi gick ner till ”friends”, Kanadensarens ställe, och tog var sin ostburgare med pommes och en Chang. Dansken, som vi träffat tidigare, var där... han som påstått att här fanns de godaste hamburgarna i hela Korat. Efter att ha tagit första tuggan var det svårt att säga emot honom. Fortfarande med första tuggan kvar i munnen kände man den saftiga goda smaken, mycket välgjorda burgare, bästa hittills i Thailand. Jag tog ett par kort på Robert, eller Rob som han kallades, och hans Thai fru Ducky.

Lovade att göra reklam för hans lilla restaurang då jag kom hem + att skriva om hans hamburgare…

Då vi ätit tog Peter och jag en promenad till The Mall. Peter skulle framkalla några av de kort han hade i sin digitalkamera. Det skulle ta en timme att få dem klara. Vi gick och bowlade medans vi väntade. Två serier var, 80 Bht var + 30 Bht för hyran av bowlingskorna.

Kyligt och blåsigt i dag, gissar 18 grader. Peter fick sina papperskopior… tillbaka på rummet och slappade. Tuk ringde omkring 15:15 och sade att nu kunde vi börja gå till dem. Vi tog en liten omväg. Peter ville köpa med sig glass till hjortronsylten han hade tagit med sig hemifrån. Hittade vi blommor skulle vi även köpa med oss det. Glass fick vi tag på men inga blommor… Tuk hade gått ut för att möta oss, så de sista hundra metrarna gick vi tillsammans till hennes hus. Maten stod upp dukad där hon normalt parkerar bilen innanför hennes bl grindar. Vi satte oss omgående vid det lilla bordet, efter att ha, som hastigast, hälsat på fadern genom fönstret där han satt i sin låga stol och läste tidningen.

Maten smakade kanongott, likaså glassen med hjortronsylten mmmmm… Vi drack även lite av vinet jag tagit med mig. Under måltiden kom det in en Thaikvinna som gick in och satte sig hos fadern. Efter ett tag kom även hennes granne, som precis byggt sig ett nytt hus mitt emot Tuks hus, in och hälsade. Grannens dotter hade förolyckats och för försäkringspengarna hade de byggt ett nytt hus. Vi blev bjudna att komma in och kolla senare.

Kvinnan som gått in till fadern var dotter till en annan av Tuks grannar. Hennes mor hade frågat Tuk om hon inte ville/kunde försöka hitta en västerlänning till dottern sin. Då måltiden var avklarad gick vi in till fadern och pratade med honom, han tackade för rollatorn och provade lite, jag visade hur han skulle använda den, samt gjorde även den sista åtdragningen av hjulskruvarna

Vi sade god natt och gick husesyn hos grannen. Stort och fint, förut hade de levt i ett hus mindre än Tuks, nu var det fyra gånger större… Tuk och Kai följde med oss till M in Korat och åkte tillbaka till sitt runt 21-tiden.

Fortsättning följer…

Forts 3

22/12

Efter frukost tog vi en riktig långpromenad. Vi hann med att handla ADIDAS jacka och T-skirt åt Peter, vi frankerade och postade mina vykort, gick igenom Korats museum, kortade av mitt klockarmband, kollade inne på IT-City och sedan lunchade vi på en av de små typiska Thairestauranger som finns överallt utefter gatorna…

Vi var tillbaka vid 14-tiden. Slappade… Tuk meddelade att de kommer omkring 18-tiden. På morgonen innan frukost hade jag lämnat in mina kläder och sängkläder och handdukar för tvätt, de skulle inte vara klart före 17, så inget duschande före det. 16:45 gick jag ner och kollade… jodå..mina grejer vara tvättade, torra och strukna. Jag tog mina påsar och galgar och gick upp till rummet igen. Väl uppe så upptäckte jag att det smugits sig in ett par shorts som ej var mina, fick åka ner igen med dem, sen upp igen. Sade till Peter att kolla att han fått rätt grejer in sina påsar, låg mitt lakan bland hans?, för mitt saknades… Jag gick in i duschen, väl ute igen med handuken om midjan öppnade jag dörren efter att det knackat… Peters röst utanför…”Ditt lakan”… Thai kvinnan som stod utanför, med mitt lakan i sina händer, tog två steg tillbaka med ett högt rop… nåja… hon lugnade ner sig ganska snabbt och gick sedan in i mitt rum och bäddade min säng. Uppfräschade och klara gick vi ner och mötte Tuk och Kai. Den korta promenaden till Nois och Stens Pizza Shop var snart avklarad. Vi kalasade på de jultallrikar vin beställt, så där… men helt ok… det kan inte vara lätt att få till ”Svensk smak” på de råvaror som stod till buds. Efter julmaten drog vi ner till ”Night basar”, en kvällsmarknad i de centrala delarna av Korat.

Jag sökte grejer att ta med till vänner och ungar i Sverige… på väg till marknaden såg vi Kais bror på andra sidan gatan… Kai och Peter gick över till honom och hejade. Vi fortsatte efter att ha bestämt att vi skulle ses vid bilen omkring 20:15-tiden, som stod parkerad vid ”Klang Plaza1” Jag hittade inte något som jag ville inhandla denna kväll, vin gick tillbaka och passerade Kais bror som vi hälsade på. In på Klang för att köpa lite frukt och annat till kylen på rummet. Vi väntade sedan i bilen tills Peter och Kai kom tillbaka.

En kopp kaffe vid borden längst ner på hotellet avslutade kvällen… Tuk och Kai gav mig och Peter var sitt paket vid fikabordet… vi gick upp till rummet, där hade Tuk fler presenter till mig, hon fick även de av mig jag haft med från Sverige. 21:20 lämnade vi alla rummet, sedan skildes vi från våra Thaidamer vid Tuks bil

Avslappnad fredag, lång promenad, kollade på en hel massa av de tvärgator som vi annars bara brukade passera.

Åt lunch på ett ställe, hörnläge, strax snett emot Ya Mo, helt ok, bra utsikt i hörnläget… Gick tillbaka och slappade på rummet, vi var klara att möta våra Thaidamer vid 17:00 tiden. Vet inte i skrivand stund när de dyker upp. Det bestämdes igår att vi skulle äta tillsammans med Peter och Kai på ”Friends”, den lilla restaurangen som kanadensaren Rob och Ducky driver på hotellets område. Sedan, vid 20-tiden, blir det dragning på det lotteri Robert har sålt lotter till… kul grej… Tjejerna kom vid 18-snåret, vi gick direkt till matstället och beställde. Det var nästan fullt runt borden, men med lite omflyttning av borden ordnades det till så att alla fick sittplatser. Peter och jag beställde ”Filet mignon” med strips, Tuk och Kai valde stekt potatis och en kryddig korv. Chang, till Peter och mig, vatten och Cola till damerna. Efterrätt till mig och Peter blev kaffe, samt till damerna (och Peter) glass med frukt. Lottdragningen närmade sig… då den väl började var det spännande… men nej… mina/våra nummer kom ej upp… kul så länge det varade(som bakterien sade), stannade ett litet tag till, sedan sade vi godnatt…

Lördag(julafton)

Frukost i dag var avslutad strax efter 10…Tuk ringde runt 11:30 och talade om att de väntade på Deang, kunde vi äta lunch själva?, Ja, det kunde vi… Tuk trodde att Deang skulle komma vid 13-tiden. Peter och jag gick till den restaurang vi nyttjat i torsdags. Efter lunchen gick Peter iväg själv till de centrala delarna av Korat, jag tillbaka på rummet. Tuk skulle ringa omkring 12…

Hon talade om att Deang inte skulle komma förrän på eftermiddagen. Tuk skulle komma snart ändå, vi skulle ut och ”övningsköra”, eller rättare sagt, jag, jag skulle prova på vänstertrafiken igen… Jag gick ner och väntade på henne.

Då jag stod där och väntade kom en mc-taxi, av klev en man cirka 40 år, vi började prata… Han var mycket frustrerad, hade letat efter turistinformation. Han var från Australien, hade varit i Thailand flera gånger, men det här var första gången i Korat. Mens vi stod där och pratade kom Tuk gående, hon hade redan parkerat bilen utan att vi hört eller sett det. Australiensaren fick rådet att följa med oss till den lilla resebyrå som låg precis utanför Sri Pattana Hotel. Vi släppte av honom där. Sedan styrde Tuk vidare ut mot det stora universitetsområde som ligger en bit utanför Korat. Där skulle jag få ta över ratten, spännande. Universitetsområdet en lördags eftermiddag är ganska tomt, både på folk och trafik, sade Tuk. Det kändes mycket ovant i början… men snart var det inga som helst problem med vänstertrafiken. Övning ger färdighet. Jag körde sedan hela vägen tillbaka till ”M in Korat”. Precis då jag svängde in på parkeringen kom Australiensaren tillbaka, jag frågade om han haft någon tur… Nej, sade han.

Jag förklarade för Tuk att jag ville köpa en karta och en turistguide åt honom. Så vi gjorde så, mer vänstertrafik övning för mig. ) Efter kartköp plockade vi upp Peter och åkte till turistinformationen bortom ”The mall”, efter det till ”Lotus” och kollade på en cykel… sedan ringde Tuk till Kai. Deang hade kommit nu… Vi åkte och plockade upp Kai utanför gränden till Tuks hus. Middagen skulle avnjutas vid en restaurang som låg vid det stora rekreationsområdet söderut i Korat…

Maten var utsökt och kvällen underbar… tillbaka på rummet hade Tuk och jag långt samtal om oss, om hur och vad vi ville med våra liv och framtid. Vid 21:15 gick vi ner för en kopp kaffe, Kai och Peter kom snart de också… vid 22-tiden åkte våra damer hemåt…

Slappade till halvtolv på söndagsmorgonen, då jag och Peter gick till Tuks hus för att äta lunch och för att fota den kvinna som ville ha hjälp med att finna en västerländsk man. Lunchen smakade utmärkt, Deang hade lagat den tillsammans med Tuk. Fisk, omelett, grönsaker m.m. Då måltiden nästan var avklarad kom kvinnan som skulle fotas… de pratade ett tag… sedan fick hon stå modell, vrida på sig, sitta ner, vända på sig igen… Jag tog några kort från olika vinklar, det är inte så lätt att vara modell, att se naturlig ut… och inte så lätt att ta bra bilder heller, för en amatör som mig. Efter ett tag kom Kai tillbaka ifrån sitt prov som hon hade varit och tagit… Hon såg inte så nöjd ut. Kvinnan gick. Vi andra åkte till The Mall. Jag fick träna vänstertrafik igen, kul… men man fick verkligen vara på sin vakt, uppmärksamheten på topp, trafiken är inte som i Sverige… Nåja, så småningom kom vi till parkeringshuset under ”The Mall”. Uppe i varuhuset kollade vi först om vi kunde finna någon termometer, men nej. Efter en fråga från Tuk fick vi veta att det fanns på plan2, då tar vi det på tillbakavägen, först skall vi bowla… Vi betalade 30 Bht per person, fick ett kvitto, gick till skoavdelningen och mot uppvisande av kvittot fick vi ut varsina par bowlingskor.

Bana 24 blev vår… Jag tror att tjejerna tyckte om det, för att vara första gången gick det riktigt bra för dem. Vi spelade var sin serie, sedan gick vi till plan2 och letade efter termometern. På den avdelningen sade kvinnan att de var slut, de får in fler på torsdag… Då var det bara en sak kvar… fotmassage…

Vi fann ett ställe med lediga platser men utan massöser. Snabbt hämtades det dit några från någonstans… vet inte varifrån… Fotmassage för en timme, 180 Bht… Efter detta lämnade vi The mall.

Efter ett kort besök på hotellet fortsatte vi till ”Night market”, och för att få något att äta. Parkerade vid Klang Plaza1, fann ett matställe på väg mot marknaden… kanon gott på det stället, något Kina inspirerat… På marknaden fann jag ett par tändare och lite annat krafs till kompisen och ungar hemma. Till kaffet, som var tänkt att vi skulle ha hemma, köpte vi en massa olika sorters Donuts att smaska på som efterätt. Och de var smaskiga… God natt!

Fortsättning följer…

Återigen Tack tack för fin berättelse

Trevlig läsning. Ni verkar vara väldigt städade grabbar och de är ju kul att såna existerar i Thailand.

Forts 4

26/12

En ”mellandag” denna måndag, gick till en marknad nära centrum och köpte ett par shorts, sedan till Friends, pratade med Robert och Ducky(som hans fru kallas, det enda namn jag hört) Peter och jag köpte var sin av hans omtalade ostburgare med strips. Vi började prata om termometrar, Rob sade att om vi får tag på några, köp en till mig också… så efter lunchen gick vi ut igen…

Till Klang Plaza2, och efter lite frågande fann vi termometrar. Peter köpte en och jag köpte en till Robert. Då vi kom tillbaka låg Robert i soffan och sov, hans fru låg i fåtöljen bredvid, hon for upp då vi kom in. Jag överräckte termometern och sade att vi gör upp senare. Vi gick upp till respektive rum och slappade tills Tuk ringde och sade att nu kommer jag om 5 minuter… Vi gick ner och väntade. Då Tuk och Kai kom och var på väg ut ur bilen kom Robert utfarande och ville betala termometern.

Jag svarade att han kunde ge mig en öl istället, vid tillfälle. Tuk fick med sig mina nyinköpta shorts, att byta den dragkedja jag haft sönder, det skulle inte bli några problem, hon viste var/vem som kunde fixa det. Vi alla gick sedan och åt på ett av de många trottoar matställen som finns på trottoaren mittemot Sri Pattana Hotel.

Grilland anka, spjäll, ris, thaisoppa, vatten. 50 Bht per person. Jättegott och jättebilligt. Desserten köpte vi av en annan man som stod och gjorde en slags pannkakor… smaskiga… vi åt den till kaffet då vi kom tillbaka till hotellet. Våra damer gick hem till sig vid 21:15.

Tisdag

Idag provade vi poolen vid Sri Pattana Hotell, det hotell vi använde som frukost ställe. Vi simmade runt cirka en timme.

På vägen tillbaka käkade vi på ”Jacks place”. Peter tog någon slags soppa, jag grillad kyckling och pomes frites. ”Jack” satt och pratade med oss under lunchen, vi var de enda kunderna för tillfället… slappade sedan på rummet under resten av eftermiddagen, skrev i dagboken, kollade på film. Halv6 ringde Tuk och vi gick ner och mötte dem. Jag fick träna vänsterside körning igen ;-))

Parkerade vid Klang1. Vi alla skyndade till den lilla guldsmedsaffär där Tuk fått sin ring förminskad och där min är köpt. Peter skulle köpa en kedja till den hals Buddha som Kai givit honom. Sedan mat igen, på Doksom restaurang, de håller på och renoverar i de inre regionerna så vi fick sitta vid utgången, det var också inte så dumt, fin utsikt… efter matintaget handlade vi lite till kylen igen… frukt, yoghurt m.m.

Nästa morgon efter frukost gick vi till internet caféet igen, kollade mail, sedan vidare ut på gatorna igen. Kollade upp en frukostrestaurang vi blivit rekommenderade av en Österrikare vi talat med. Den här låg i närheten av Klang2. Lunchen avnjöts i den restaurang som låg vid frukost hotellet, vi båda beställde Thai omelett med ris… gott… Eftermiddagen slumrades bort på respektive rum, det är ju semester… Tuk ringde och sade att nu kommer hon, Kai var inte med. Jag ringde Peter och sade att vi åker nu. Det var nämligen bestämt att vi skulle träffa en av hennes kollegor i deras nya hus. Där skulle även en f.d. kollega till Tuk vara, samt dennes make. Och en man som varit i Sverige och jobbat i tre år och några barn skulle även vara där.

Vi gav oss iväg… men vilken trafik… köer, köer… Tuk tipsade om olika vägar, det var lika illa på dem, det var som om alla var ute på väg någonstans denna kväll. Så småningom kom vi ut på den stora väg som går mot Bangkok, och kunde öka farten en smula, dock 20 minuter försenade. Efter att ha kört för långt en gång och fått vända, så var vi äntligen framme… framme i ett nybyggt villa område med små trevliga hus, alla olika varandra, men med var sin lilla gräsmatta/jordplätt att ta hand om.

Inne i huset fanns två kollegor, två män, en kvinna som är behjälplig in köket och två cirka tio åriga flickor samt en 21 årig ung kvinna som just klarat sin examen. Där fanns även en 83 årig kvinna som bara låg ner plus två hundar. De var alla mycket trevliga och vänliga, snart kom maten på bordet, massor av mat… vi åt och vi åt, de pratade och pratade, ibland som artigast fick jag vara med i samtalet, mest talades det om gamla tider (vad jag förstod)… kollegor emellan.

Jag tog några kort… (den 21 åriga ville även hon ha hjälp med att finna en Svensk pojkvän) Klockan blev 21:30 innan vi bröt upp. På vägen tillbaka missade vi/jag en avfart… så vägen tillbaka blev kanske två mil extra lång. Sade god natt till Tuk på hotellets parkering vid 22:20

Torsdagen började tidigt. Vi skulle idag åka till Kais by… klockan åtta var vi på väg till frukosten, 08:45 var vi klara, Peter och jag gick ner för att vänta på att Tuk och Kai skulle komma. Tjugo över nio sade jag till Peter, -skall vi ta en kopp kaffe? Så är det säkert att de kommer… och så var det, halva kaffe koppen var fortfarande inte urdrucken då de kom… ursäktade sig att de var sena…

Vi drack ur vårt kaffe och packade in våra saker i bilen och jag fick ytterligare ett tillfälle att träna vänstertrafik. Det gick förvånansvärt lätt att ta sig ut från Korat denna förmiddag, sydväst ut. Inte så mycket trafik som på Bangkoksvägen, av förklariga skäl. Tuk nämnde att vi kommer att passera krukmakeribyn. Jag frågade Peter om han ville se hur de gör krukor, det ville han gärna… så vid nästa ”U-Turn” gjorde vi helt om och körde tillbaka en liten bit. Snart gick vi inne i de svagt upplysta, lite svala, fuktiga hus där de satt och ar betade med leran, det var kul att se det igen…

Tror även att Peter tyckte det, han tog en massa kort. Innan vi satte oss i bilen igen stannade vi till och köpte lite souvenirer, åtminstånde Peter, själv kollade jag bara… Snart var vi på väg igen, mot Khon Buri… Det tog cirka en timme för oss att ta oss dit, det är förvånansvärt grönt överallt. Sista gången jag var i Thailand var det så brunt och torrt överallt. Det har regnat ovanligt mycket i år i december sade Tuk. Vi svängde av landsvägen in på en ännu mindre väg… som med tiden blev ännu smalare, det var inte möjligt att mötas på riktigt alla ställen. Kai guidade oss, visade vägen. Så till slut sade hon att vi var framme, backade in under ett träd som skuggade bilen. Vi klev ur, Kai var lite uppspelt. Nervös kanske, det var ju första gången hennes föräldrar skulle se hennes Svenska pojkvän i verkligheten.

Vi hälsade på hennes mor och far och de andra av hennes anhöriga som bodde där. Det var intressant att se hur de levde, huset var ett trähus av äldre modell, ett typiskt hus av det slag som lantbrukare har…

Vi gick runt och kollade. De hade höns, grisar, de odlade ris… skörden var redan bärgad vad jag förstod. Vi blev bjudna på massor av mat till lunch, men det var bara vi fyra som åt… de andra hade förmodligen redan ätit, vi var ju lite sena från start, plus att vi stannat till i krukmakeriet. Det tog en stund att luncha. Efteråt tog vi en tur i omgivningarna. Kai visade oss till byns tempel, hon talade med en man där som öppnade en speciell byggnad för oss.

Därinne förvarades lite av askan från en tidigare Buddha. Det luktade instängt därinne, som om någon inte varit där på väldigt länge… Vi tände rökelse och ljus. Efter tempelbesöket åkte vi till byns skola. På samma område fanns en ruin från ett mycket gammalt tempel. Skolungarna ropade till oss genom fönstren och hade jätte roligt. Det är inte ofta de får se utlänningar på sin skolgård, för en del var det säkert första gången de såg en farrang över huvudtaget.

Sedan till hennes fasters hus. Därutanför låg massor med ris utspritt på stora finmaskiga blåa, slags nät, i solen för att torka. Dottern var hemma då vi kom, fastern kom inom någon minut på en moppe. Hon var en av de kvinnor som lagat maten till oss. Kai visade oss ett hus till. Huset tillhörde ännu en släkting ”A”. Han hade hjälpt Kai med skötseln av Tuks far under tre månader, innan Deang kom… Sedan önskade vi dem all Gott Nytt År och började tillbakaresan. Peter och Kai skulle fira nyår i byn, tillsammans med Kais familj och släktingar.

Det tog cirka en timme att komma tillbaka, sedan en kopp kaffe, innan vi skiljdes utanför hotellet. Vi skulle ses senare, efter en dusch och en lur… Vid halv sex ringde jag och sade att jag var klar. Tuk sade att hon just skulle börja duscha… En timme senare ringde hon och sade att hon väntade på parkeringen. Vi tog oss till ”Big chilli”, där vi beställde middag. Vi satt faktiskt vid exakt samma bord som förra gången, då jag fick min ring av henne. Klockan blev ganska sent innan vi kom därifrån. Tuk stannade ganska länge på rummet innan hon vid tio tiden var tvungen att gå hem till fadern och hjälpa sin syster ta hand om honom eftersom Kai var i sin hemby. Tuk skulle även jobba imorgon i skolan. Jag somnade nästan omgående då jag mötte kudden…

Den här fredagen gick jag upp klockan åtta och efter duschen gick jag till Sri Pattana och åt frukost, skrev även i dagboken fram till denna mening… Efter att betalat tänkte jag först gå en sväng, men ändrade mig och fortsatte tillbaka till M in Korat. Tänkte ta det lugnt på rummet fram till lunch istället. Jag såg då jag gick förbi Rob och Duckys restaurang att de tidigast öppnade 12:00. Jag kan äta min lunch där senare. I dag är det varmt ute, omkring 28 grader i skuggan. Kollade på en film innan det var dags att luncha.

Då jag steg in på Friends var det bara Rob och Ducky där, samt en annan kund, en 2 meters Engelsman, drickandes en öl. Engelsmannen hette Dan. Han var den som vunnit första priset i Roberts ”Christmas Lottery” som jag berättat om tidigare. En kille de kallade ”Palo” hade vunnit andra, tredje och sjätte priset. Han hade tydligen köpt många lotter... Fjärde priset var ännu ej uttaget och femte var det en ”Cath” som vunnit. Dan jobbade och bodde där i Korat, jobbade som Engelsklärare. Jag beställde en Cheeseburger, lika som förra gången. Medan jag väntade kom det in ännu en man, runt 60-65 som också jobbade som Engelsklärare. Min burgare smakade superbt och så gjorde även kaffet efteråt, klart godkänt. Jag hade klargjort att jag ville ha det starkare den här gången…

Då jag betalade köpte jag även en CD som Rob varit med och ”producerat”, eller rättare sagt: han hade valt låtarna på den 50 – 60 tal. Han signerade på insidan av CD-fodralet. Jag gick tillbaka och slappade igen. Vid 17 tiden ringde Tuk och sade att hon kommer om ”4 minutes, maybe 6 minutes”. Jag gick ner och väntade utanför så att hon inte skulle behöva krångla sig in på hotell området. Några minuter senare var vi på väg till det motionsområde som ligger lite sydväst från centrum… en konstgjord sjö, ett 3 km långt motions spår går runt sjön. Där går, joggar, springer och cyklar man. Det var tänkt att Tuk och jag skulle gå rundan… Det var en underbar kväll, vackert med alla palmerna, blommorna, vattnet, solnedgången och vattnet, alla motionärerna som var där. Det är så det är…

Innan vi gått hela rundan hade solen lagt sig bortom horisonten… nu var det dags för middag. Tuk hade blivit tipsad om en restaurang, en bit längre, en ”seafood” restaurang. Vi åkte dit, jag körde… det var mycket trafik som vanligt den här tiden på kvällen. Den tvåfiliga körbanan var full av bilar… då fick jag se i backspegeln… och höra… ambulansen. Det måste vara nästan omöjligt att för ett utryckningsfordon att ta sig fram i den trafik som det var just nu. Så småningom låg den bakom mig, höll så långt åt höger som möjligt i ytter filen. I den andra filen höll de så långt de kunde åt vänster, så ambulansen passerade i mellan oss… Restaurangen såg ganska nybyggd ut, små ”dungar” eller ”öar” av lotusblommor eller näckrosor låg i vattnet. Ut över vattnet var byggt ett antal bryggor med bord på. En del av borden på ”bryggorna” var redan upptagna, det såg trevligt ut. Maten smakade som vanligt perfekt. Då jag är barnsligt förtjust i ”seafood” var det som vi beställde.

Medans vi åt kom en elefant gående, hållandes ett munspel i snabeln. När elefanten andades lät det från munspelet. Snart dök det upp en man, som från tomma intet, vid vårt bord och ville att vi skulle köpa den mat han höll i handen, så att elefanten fick någon mat, vi fick naturligtvis mata den själva om vi ville. Tuk köpte en påse, men sade att mannen fick mata elefanten själv. Vår egen mat stod på bordet och vi höll ju som bäst på att äta. Efter en utsökt middag på en trevlig restaurang(Ko Chang) åkte vi till Klang1 för att köpa något till frukost i morgon bitti. Vi hade nämligen bestämt att Tuk skulle hämta mig vid 07:00 och sedan till motions-slingan och efter rundan runt den lilla sjön så äter vi frukost hemma hos hennes familj.

Tillbaka på hotellet… efter att ha parkerat och var på väg mot hissen såg vi att hotell ägarinnan satt och pratade med den Engelsman, en äldre, lite gråhårig, lite överviktig och som varje gång tidigare då jag mött honom säger/frågar: ”Hello! How are you”. Han satt med en Singha i sin hand, kvinnan drack vatten… Vi växlade några meningar med dem innan vi åkte upp med hissen. Tuk stannade 15 – 20 minuter innan vi gick ner igen. En snabb kopp kaffe från min sida höll henne kvar några extra minuter. Nu hade en TV kommit ut och nu satt de båda och kollade på en Thai-dubbad film med Engelsk textremsa. Medan Tuk och jag satt med min kopp kaffe så hörde jag kvinnan säga på Engelska: ”Jag ska bara duscha först”. Sedan gick hon iväg med raska steg mot det hus som också finns på hotellområdet… Tuk åkte hem till sig, jag ville inte sitta kvar och se vad som skulle hända efter att kvinnan duschat… så jag gick upp och lade mig.

Nyårsafton! Klockan i mobilen väckte mig 06:45!!!. Tuk ringde 10 minuter senare och sade att nu kommer hon… Samtidigt som jag steg ur hissen så såg jag hennes lilla Hundai svänga in på parkeringen. Håret i tofs, gympadojor, t-shirt, träningsbyxor, hon såg ut som friskheten själv, det värmde gott inombords att se henne. Vid motionsområdet var det endast ett fåtal människor som var ute och gick / joggade. Det var en helt underbar morgon, stilla, lagom svalt. Solen stod fortfarande så pass lågt att den inte börjat bränna så som man vant sig vid. Vattnet låg spegelblankt, fiskarna vakade i sjön. Såg ut att vara mycket fisk…

Det tog oss drygt 30 minuter att ta oss runt de tre kilometrarna. Då Tuk är kortare än mig så var det hon som var varmast av oss efter den promenaden. (Jag tar ett steg när hon tar två.) Vi åkte hem till henne och åt frukost med hennes familj, Fadern, Deang Tuk och jag, rostat bröd, ägg, the, kaffe, smör, marmelad. Sedan till hotellet för duschning och slappning, läste i den medhavda boken till elva tiden, hann även med att uppdatera dagboken. Runt halv tolv kom Tuk tillbaka. Vi åkte till den marknad där jag vid tidigare tillfälle köpt en skjorta, men alldeles för liten. Vi hittade snart rätt butik igen och till Tuks förvåning var det en av hennes elever som stod där och sålde kläder, tidigare elever… Flickan förklarade att hon inte hade några större storlekar… jag provade en t-skirt istället… det hela slutade med att jag gick därifrån med två t-skirt, bytt mot skjortan.

På vår väg tillbaka till bilen genom alla marknadsstånd köpte Tuk ett kilo apelsiner. Därefter till Klang1 och kompletterade med lite till hushåll och frukost imorgon. Vi lät bilen stå kvar på Klangs parkering och gick iväg till en ”nyårsmarknad”. Strosade runt och tittade på utbudet, det finns, som alltid, på dessa marknader, en massa, rent ut sagt, skräp. Men mycket bra saker också… som i Sverige… Jag köpte fram och bak lyse till den cykel som jag skall köpa till Deang och Kai. Jag provade pilkastning, vann ett anteckningsblock… på vägen tillbaka ringde Tuk till Deang och meddelade att vi var på ingång. Maten var nästan klar då vi kom, behövde inte vänta länge på att börja äta. Maten smakade bra, som alltid… Jag är faktiskt lite förvånad att jag inte ännu fått i mig något som jag inte har tyckt om…

Tuks grannar kom in en stund och pratade med oss innan vi gick. Även Deang satt tillsammans med oss. Innan vi avlägsnade oss önskade vi Fadern, Deang och hennes grannar Gott nytt år… Vi gick till Friends, och jag fick min ”free beer” som betalning för termometern jag köpt åt dem. Robert gick över till den lilla butiken snett över gatan mittemot och köpte en glass till Tuk, lade den i ett glas och slog, typ Fanta, över glassen… Vi satt därinne en dryg timme innan vi gick till rummet. Vi följde nedräkningen på tv… nu var 2005 slut… 2006 lovar gott… Detta har varit min varmaste nyårsafton någonsin, har aldrig stått på balkongen och kollat fyrverkeri en nyårsafton då det varit runt 20 grader varmt, mer vanligt att det varit 20 grader kallt. Jag skjutsade hem Tuk då smällandet slutat, och då jag kom tillbaka gick jag och önskade Rob, (som satt ute och pratade med sin släkt i telefon) och hans fru Ducky ett riktigt Gott nytt år…

Fortsättning följer…

Kanon!

/Marlon

Som vanligt fint och detaljerat!

Tackar!

Forts 5

Första januari tvåtusensex. Jag gick upp tidigt idag också…06:45 ringde Tuk och frågade om jag fortfarande ville gå ut och gå, jodå… Jag åkte och plockade upp henne och snart var vi i full färd med att motionera runt den lilla sjön igen, men det gick i ärlighetens namn lite trögt… frukost hemma hos Tuk efter.

Vi bestämde att vi skulle ta en liten ”nap” nu direkt efter, sedan åka till ett tempel en bit utanför Korat, även äta lunch där. Sitter nu med en kopp kaffe utanför hotell entrén och skriver i dagboken. Klockan är tolv och väntar att Tuk ringer snart. Då hon ringde och sade att hon var klar körde jag hennes bil till hennes hus och väntade utanför. Snart kom hon ut bärandes på en plastpåse. Hon klev in i bilen och sade att ”Det här är vår lunch”… Ok. Vi for iväg… ut på den stora vägen mot Bangkok… Tuk tyckte att vi skulle fylla tanken, sagt och gjort. Hon guidade mig till den mack hon brukar tanka vid… Att tanka bilen i Thailand är inte riktigt som i Sverige. Man kör fram till rätt pump, sedan är det bara att vänta till allt är klart, betala genom sidorutan till de som tankat, ofta ungdomar som jobbar på mackar…

Efter att vi fått tanken fylld så var vi på väg igen. Efter nog en halvtimme passerade vi templet vi skulle besöka… då var det det där med att komma till andra sidan… att göra en U-sväng på motorvägen… Vi passerade tre ”U-sväng” platser som var avstängda/blockerade med koner eller betongblock. Uppe på ett back-krön kom vi så till en plats som inte var avstängd. Men… nästa problem var att finna en lucka i den aldrig sinande strömmen av bilar som kom från Bangkok hållet… återvändande nyårsfirare antar jag…

Medan vi stod och väntade på vår tur blev de bakomvarande otåliga, så de ställde sig på min vänstra sida, blockerade helt mitt synfält, såg inte ett dugg, det var bara att snällt sitta och vänta tills den hittat en lucka före mig. Den for iväg med däckskrik… genast togs hans plats av en annan bil. Pickuptätheten är ganska hög, gissar 80%... och då de är ganska höga ser man inget om man har en sådan framför sig. Speciellt inte om man som vi, satt i en liten Hundai. Då den tredje som ställt sig till vänster om mig åkte var luckan tillräckligt stor så att även jag skulle hinna över…

Snart svängde vi in på det stora område där templet var beläget, försökte hitta en p-plats… men nyårsdagen är människorna lediga, massor med människor lediga. En storhelg är en anledning att besöka templet med hela familjen. Det var bilar och folk precis överallt… men tur som en tokig, en bil framför oss backade just ut och där kunde vi slinka in innan någon annan kom och tog platsen. Vi tog med oss vår medhavda lunch och satte oss i skuggan på en träbänk som fanns där.

Det serverades även fri mat till alla besökare, men den kön var hur lång som helst… Efter att ha lunchat vår matsäck gick vi mot templet, följde strömmen av folk. En manlig röst hördes i de högtalare som var utplacerade överallt… sJag frågade Tuk vad han sade… rösten sade något i stil med att: ”Lite pengar för hårt arbete kan vara mer värt än det omvända, det är arbetet som räknas…” o.s.v. Vi passerade genom ett slags rum där det stod där det stod en massa olika försäljare på båda sidorna. De sålde en massa olika saker med anknytning till templet och till Buddha. En del av pengarna som de får in går till att färdigställa templet.

Då vi kom fram till ”huvud” templet tog vi av oss skorna och köpte de obligatoriska rökelsepinnarna och lotusblommorna plus bladguldet. Sen ställde vi oss i den ringlande kön av människor som också hade kommit för att hedra Buddha. Buddha ja… Buddha i det här ännu ej färdiga templet är enorm, gissar nästan femton meter hög, helt svartmålad. Vi utförde ritualen och på väg därifrån kunde man skänka pengar igen… Vi gick runt Buddha, till baksidan av honom, där man kunde köpa en kanna med olja och hälla till de lågor som stod och brann framför veckans alla dagars Buddhor… Vi gjorde så…

På ett annat ställe ställde vi oss på knä och tog ett trärör, bambu, med ett knippe stickor i. Röret skulle skakas tills en sticka faller ur röret. På varje sticka fanns sedan ett nummer som hänvisade till en text på en skärm vid sidan om oss. Texten talade om vår framtid… Vi gick tillbaka till bilen… På tillbaka bilen köpte vi var sin takpanna, skrev våra namn på baksidan av pannan och lade den i en hög bland andra signerade takpannor. De skulle sedan användas på tempeltaket.

Tillbaka vid hotellet parkerades bilen, efter toabesök gick vi till en massageshop... nej… öppnar i morgon. Det innebar att vi fick några timmar över innan middagen. Tuk ringde till Moo, jodå, de var hemma, vi var välkomna på ett besök. 10 minuter senare var vi där. Moo bodde i ett hus mitt emellan hotellet och Tuks hus. Hon kom ut och öppnade då vi var utanför hennes grind. Från början hade hon/hennes föräldrar, haft det ena huset, därefter köpt även grannens hus. Sedan hade man byggt ett till hus, så det var tre hus på samma tomt… trångt…

Vi blev invisade till det innersta huset. En gammal senig, lång, mager man kom ut och hälsade, nästan lika lång som jag. Moos far… strax över 75 år, pigg och glad herre. Efter ca: en halvtimmes samtal gick vi ut och kollade på de andra husen. En annan man uppenbarade sig, en morbror? (kommer inte ihåg). Han stora intresse var blommor och motorcyklar. Han visade oss runt i ett av de tre husen, visade oss sina plantor. Han gav även en liten kruka till mig, att ta med till Sverige + en annan växt också.(får väl se hur jag gör med det…) Han visade även oss en av sina tre motorcyklar, en gammal HD. Vi sade adjö och körde till Tuks hus för att äta middag, gick och lade mig halv elva.

Vi hade planerat att gå ut och gå denna morgon också… Då jag ringde till Tuk vid 07-tiden sade hon att det går inte idag. Hennes far hade ramlat och hon behövde vara hemma och ta hand om honom, för att försäkra sig om att allt är som det ska. Så... jag somnade om en stund, gick ner vid 11-tiden och drack kaffe.

Före det hade jag fått frukost hos Tuk och gått tillbaka och duschat. Ca: kvart över tolv parkerade vi vid Klang1 och gick ut på gatan runt hörnet om Klang1, till en fotoaffär som ligger där. Ett av objektiven till kameran hade pajat så vi frågade om pris. Vid 15.tiden… och 400 Bht att laga. Ok… vi gick till ”nyårsmarknaden” i stället för att sitta och vänta. Vi hittade verktyg och presenter. Åter vid Klang1 lade vi in våra inhandlade saker i bilen och gick för att se om objektivet var fixat, klockan var endast 14:30… Jodå, det var klart, och mycket riktigt, några små delar hade gått sönder men var nu utbytta… bra… köpte två nya filmer. Tillbaka till Klang1. Inhandlade till frukost i morgon samt till lunchen. Tillbaka till hotellet och stoppade det som behövdes in i kylen. Sedan gick Tuk och jag ut igen… Till massageshopen. Jo… nu var den öppen. En av de båda kvinnorna därinne frågade om vi ville ha fot massage också, nej, inte idag… nu vill vi prova traditionell Thaimassage.

Vi fick börja med att byta om till lätta, rymliga bomullskläder, typ pyjamas… sedan kom de med var sitt kar med vatten, varmt vatten, att sätta ner fötterna i. Vattnet innehöll örter och oljor. Det var på gränsen att det gick att stoppa ner fötterna i det heta vattnet, men man vande sig snabbt. Under fotbadandet blev vi serverade var sin kopp ört-the. Fotbandet varade i kanske 10 minuter. Var sina tofflor ställdes fram åt oss. Vi stack våra, av örter och olja gulfärgade, fötter i dem och följde kvinnorna uppför trappan till våningen ovanför. Till ett rum med en stor dubbelsäng… med tjocka dynor, ganska hårda. På väggarna brann ljus i små guldfärgade lampetter. Ena väggen var täckt av ett ”snäckskalsdraperi”, det såg riktigt mysigt ut…

Vi lade oss ner på var sin dyna. Massöserna började med att klämma på våra fötter och underben, på gränsen att det gjorde ont… sedan vidare upp mot låren… AC’n i rummet var inställd något för kallt för att det skulle vara perfekt temp, nästan så att jag frös om fötter och händer. Men antar att kvinnan som masserade tyckte det var lagom… hon hade så att säga, händerna fulla… Då benen var avklarade i ryggläge lades vi på sidan och fick en omgång i det läget, sedan till andra sidan. Efter det var det dags att lägga sig på magen, nu fick ryggen sig en tryckare… eller flera… Thaimassage handlar mycket om att trycka på muskler.

Huvudmassagen gick till så att vi fick ligga med huvudet i massösens knä… skönt… sedan sitta upp för att ta det sista, nacke och axlar, också väldigt skönt… en kopp ört-the avslutade det hela. Då jag tog mina saker igen såg jag att det gått två timmer sedan vi stoppat fötterna i örtoljebadet. För detta betalade vi 200 Bht var, mycket överkommligt. Klockan var 17:30 då vi kom ut på trottoaren igen. Middagen fick bli där, mittemot Sri Pattana Hotel.

Ris och kyckling, soppa och vatten… 50 Bht för oss båda, billigt och gott. Vi såg att Sten satt utanför sin shop då vi gått ut från massagen, så vi korsade gatan och hälsade på honom. Han hade varit ledig i en vecka, Noi hade varit i Bangkok i fyra dagar och shoppat… de skulle öppna den 3’e igen… Desserten skulle Tuk och jag äta vid hotellet. Jag kaffe och Tuk mjölk som tidigare inhandlats vid 7-eleven. Jag hämtade den chokladtårta/kaka som Tuk köpt till mig till nyår. Kvällen tillbringades med att kolla på Bruce Willis som flodpolis i Sydney. Tuk åkte hem 21:30

Tisdagsmorgonen motionerades det åter… hämtade Tuk 07:00 och vi båda gick rundan runt sjön igen. Frukost hos Tuk, sedan till hotellet för en dusch. Tuk ringde då jag var klar. Bilmekanikern hade ringt. Reservdelar fanns att köpa. Han kunde ta bilen omgående… Ok… så jag åkte dit med bilen och vi väntade på att han skulle komma.

En motorcykel taxi dök snart upp och en man klev av… mekanikern… Han satte sig vid ratten, Tuk och jag i baksätet. Han hade sin verkstad precis intill/bakom Tesco lotus, ett stort varuhus… där vi tidigare kollat på cykel. Tuk och jag väntade medans han tog isär ena sidan. Backarna såg ok ut… men beläggen hade lossnat. Beslutades att båda sidorna skulle bytas. Vi promenerade till Lotus, som vårat Coop ungefär, och kollade runt… På tillbaka vägen stannade vi till vid mekanikern igen. Han var ännu ej klar, men hade hämtat nya bromsbackar till bakhjulen, svarvat trummorna och höll på att rengöra hjul lagret på högersidan… noggrann herre… Tuk och jag gick tillbaka till Tuks hus. Drack en kopp kaffe, har nu skrivit i ca: en timme i dagboken, Tuk har duschat och nu kommer lunchen på bordet, så jag slutar nu för den här gången, snart kommer väl Deangs syster för att bli fotograferad, klockan är prick 12.

Lunchen avklarad trettio minuter senare, fick höra att Deangs yster kanske inte skulle komma. Vi beslutade att åka till ”Macro” för att titta på cykel. ”Macro” kan kanske jämföras med Svenska Willys… men med mer specialvaror. Nej, de hade inga cyklar de heller, mannen sade till oss att åka till ”Big C”, ett annat av de ”multi” varuhus som finns i Korat… Ingen passande cykel där heller. Efter ”Big C” åkte vi till den cykelaffär som ligger kvarteret bredvid ”I Yara Hotel”. Tuk var bekant med dem som hade butiken…

Vi fann en cykel jag tyckte var ok… den skulle bara skruvas ihop… skulle vara klart vid 16-tiden. Ok... då hade vi en och en halv timma att slå ihjäl. Vi parkerade vid Klang1 och kollade efter presenter, fikade, gick tillbaka till Klang1, ”toade”, köpte frukt och lite snacks… Efter det tyckte vi båda att det var dags att åka tillbaka till cykelhandlarn. Fullt av kunder, ”vår” cykel var ännu inte uppackad… vi satte oss att vänta, vi var ju i alla fall 20 minuter för tidiga, före den tid som sades… halvtimmen senare provcyklade jag cykeln… den behövde en justering av fram bromsen och styret var inte åtdraget ordentligt.

Mannen hjälpte till att binda fast den på bilen, i bilens bagageutrymme. Då vi kom tillbaka till Tuks hus var Kai där… Peter ringde också och talade om att de var tillbaka. Jag gjorde ytterligare några små justeringar på cykeln, sedan fick Deang provcykla… det var ok tyckte hon, sadeln i rätt höjd… Vi bestämde att vi skulle ses vid 18-tiden.

Jag tog bilen till ”M in Korat”. Duschade, snackade med Peter, slappade. Vid 18 så åkte jag och Peter till Tuks gränd och plockade upp Tuk och Kai. Tillbaka med bilen till hotellet. Efter det gick vi till Sten och Nois Pizza shop för att äta middag. Tillbaka på hotellet planerade vi för de återstående nio dygnen. Tuk och Kai åkte strax efter nio.

Vaknade före klockan idag, före åtta… telefonen ringde fem över, det var Tuk som ringde och grattade på födelsedagen. : -)) Peter och jag gick till Sri Pattana och åt frukost. Därefter tog vi en shoppingrunda som ett par kärringar frisläppta på rea på NK. Peter framkallade nya kort… Jag fann några presenter till som jag skulle ta med till Sverige. På promenaden tillbaka kollade vi i flera uraffärer, Breitling, Omega… Så småningom hittade Peter en i en liten uraffär på en sidogata inte långt från Sri Pattana… En Omega… 3700 Bht sade försäljaren… sen började en riktig prutar-runda… Peter sade vad han ville ge, försäljaren sänkte lite o.s.v.… till slut så enades de om ett pris och Peter gick därifrån med en Omega kopia rikare. Lunchade på ”ris och omelett” stället. Stannade sen på rummet efter en mycket varm dag, 32 . 34 grader i skuggan. Fick ett grattis sms från sonen… kul… Väntar nu på att Tuk skall komma efter jobbet.

Vid 18-tiden satt vi i hennes bil på väg mot den restaurang Tuk och jag besökt tidigare, ”Ko Chang” som den hette. Maten var lika delikat som vid den tidigare gången. Både Kai och Peter hade köpt var sin present som de gav mig efter maten.

Vi var tillbaka runt 21-tiden på hotellet. Jag öppnade presentenjag fått av Tuk… En halskedja av guld med tillhörande Buddha. Tuk sade att antingen kunde jag behålla kedjan… eller så kunde jag byta ut allt mot en bredare ring… Jag valde det senare, så i morgon eftermiddag / kväll skall vi gå till den guldsmeden ringen köptes förra gången, kedjan och Buddha var köpta där. Fick ett sms av dottern från Falun som grattade på födelsedagen -17 i Falun…

Torsdagen började precis lika som gårdagen, Peter och jag tog en ”shopping runda”, sedan till hotellet med grejorna. Tillbaka till Sri Pattana, simmade ca: en timme. Vi träffade även en annan Svensk som också kom och badade. På vägen tillbaka tog vi lunch på ”Jacks”. Vi valde båda soppan, sen slappade vi på våra respektive rum.

Vid 16-tiden gick jag ner och tog en kopp kaffe, läste, skrev i dagboken, väntade på Tuk och Kai. En dryg timme senare så kom de inkörandes på parkeringen… Vi åkte till området kring Ya Mo och släppte av Peter och Kai där, sedan parkerade vi vid Klang1 och gick till guldsmeden. Bytte ut kedja, Buddha och min ring mot en större. Vi shoppade sedan ca: en timme vid den ”Nyårsmarknaden”. Middag åt vi vid ett ställe som låg vid en gatukorsning, nära ”Night market”. Stort ställe, massor med folk… Maten var som alltid helt ok. På vägen mot bilen passerade vi igenom Night market, gick sedan till Klang1 och tog bilen tillbaka mot hotellet. Tuk och Kai åkte tillbaka vid 21:30

Nästa dags första aktivitet efter frukosten var ett besök i internetkaféet, sedan en kopp kaffe och kaka på hotellet. Slappade ett tag före lunchen som intogs hos Roberts och hans frus lilla restaurang ”Friends”.

Fortsättning följer…