1 februari
Tiden går fort… redan februari och snart skall kalendern visa sjätte februari då det är tillbakaresa… Frukost och morgonrutiner fick sin tid även idag, lite mer tid än vanligt… Då vi kom ner till frukosten var en buffé framdukad, några busslaster med gäster hade övernattat och utspisats före oss… Bussarna stod med motorerna igång utanför de öppna dörrarna till lobbyn. Diesel avgaserna vällde in i lobbyn i vågor, om man nu kan säga så om avgaser…
Vi blev erbjudna buffén till frukost, men… nej, vi valde att gå in i den mindre intilliggande restaurangen. Där inte diesel avgaserna var så påtagliga. Glasdörrarna var stängda så att det värsta av lukten stannade utanför.
Efter denna kulinariska morgon kom vi så småningom iväg till den parallellgata till Siri hotells gata, som Sri Pattana ligger vid. Från den gatan går det flera Songtaew-linjer, och oftare, alltså betydligt lättare att få tag på en utan att behöva vänta så länge.
Vi steg av vid Klang1 och gick till en liten butik inne i en soi som sålde Thai-siden. Vi köpte ytterligare två tygpackar a’ tre meter till kompisens fru i Sverige. Sedan till ”munktillbehörsbutiken” för att inhandla diverse nödvändigheter som en munk kan tänkas behöva. Tidigare i veckan hade vi köpt mat, konserver och torrvaror, personliga hygienartiklar m.m. och stoppat i en hink. Även lite av de vanligaste medicinerna köptes med från det närliggande apoteket. Promenad till marknaden för att köpa en stor kastrull/gryta.
Tillbaka till hotellet för att ställa ifrån oss allt det inköpta.
Vi träffade kvinnan som eventuellt skulle bygga, hon hade med sig ett utkast på hur det skulle kunna se ut. Vi studerade ritningen och kom med förslag på ändringar vi ville ha. Hon stannade cirka en timme.
Lunchen åta på ”VFW”, en restaurang som ligger bredvid Siri hotell och har funnits där längre än hotellet. Ursprungligen hade restaurangen tydligen varit ett ställe där Amerikanska soldater dinerat för en så där 40-50 år sedan. Redan då Tuk kom till Korat som liten flicka fanns restaurangen där den ligger än idag. De serverade ”västerländskt”, T-bone steak, porkchop och beef m.m. … många olika sorters kötträtter med olika tillbehör.
Jag provade på en T-bone, en blaffa till kött som täckte nästan hela tallriken. Tuk kyckling ben. Smakade bra också… Vi kollade på exempel på fasader på internet, slappade och läste. Nu hade eftermiddagen gått och vi hade en del att fundera på angående ritningarna och hur vi ville ha det. Middagen fick bli i hotell matsalen. Vi somnade sent denna kväll.
2 februari
Denna morgon hade allt återgått till det normala, ingen buffé. Idag skulle vi efter frukosten gå till Tuks hus och se då stolpen togs bort. Jag tog ett antal bilder på hela ”operation stolpborttagning”.
Det tog cirka två timmar sedan var det hela klart. Det gick smidigt men kanske inte så mycket säkerhetstänk med bambustegar och trafiken alldeles intill. Tur att det är lördagsmorgon och betydligt mindre trafik. Vi betalade 2500BHT för att ta bort denna stolpe. Fyra som jobbade och en som basade. Basen skötte i och för sig kranen… med tanke på att priset vi fått först var tiotusen Baht så måste jag ju säga att det blev flera gånger bättre och billigare. Till slut…
Vi har nu kommit till systerns hus, Tuks föräldrahem, och Tuk pratar med grannar och PeePrai. Det tog cirka trettio minuter innan alla är klara att ge sig av till The Mall. Tuks syster skulle bjuda alla på mat… kors i taket… kul att systern vill socialisera sig med Tuk och mig tillsammans med PeePrai och PeePrais dotter. Det är första gången under alla år som systern visat någon form av vänlighet till mig… och Tuk… tillsammans.
En Songtaew tog oss alla till den övergång som korsar genomfartsleden och leder till The Mall på andra sidan. Mycket folk i rörelse denna lördagslunchtimme. Precis som i Sverige då det är löningshelg, alla skall shoppa… Systern tog täten, efter sig hade hon PeePrai med dotter, sedan Tuk och sist i gåsmarschen kom jag. Målet för systern visade sig vara MK Suki, en restaurang som har Koreanskt stuk med en kokande gryta mitt på bordet som man köper ingredienser till och sedan lägger i den kokande buljongen. Råvaror beställdes…
Grytan kokade och grönsaker, svamplever, fiskbullar, majs m.m. lades i för att kokas en stund. Var och en av oss hade sin egen skopa att plocka det man ville äta ur grytan. Vi hade också, var och en, den lilla skålen med den starka såsen för att sätta ”piff” på det hela… bakgrundsmusiken ändrade plötsligt struktur och en dans och trallvänlig låt dånade ur de gömda högtalarna i taket… eller var de nu var gömda…
All serveringspersonal slutade med vad de nu höll på med och ställde sig på sina förutbestämda platser och började röra på armar och kroppar i takt med musiken… Ett trevligt inslag… kallas det pausgymnastik?? Den stora lokalen var full av matgäster som vi, familjer som var ute en lönehelg och lunchade. En trevlig timma som gick fort…
De andra åkte tillbaka till sitt. Tuk och jag gick till en ATM för att fylla på plånboken igen… vi passerade de tre till fyra massageshoppar som låg bredvid varandra på nedre(undre) plan. En av shopparna hade bodyscrub, massor med kunder, det skulle ta fyrtio minuter innan min tur. Vi gick runt och kollade, Tuk köpte en bok om Thailands kung, även ett par rökta fiskar inhandlades. Då de fyrtio minuterna gått var vi tillbaka vid massageshoppen igen.
Tuk satt utanför och läste sin bok under den tid som jag hade en skön stunds massage och musklerna blev proffsigt masserade av en äldre massös. Efter detta gick vi och fikade på ”Auntie Annies”, förtärde de helt underbara kringlor de säljer, med mandelkross på ytan… Promenad tillbaka till hotellet, tog cirka trettiofem minuter. Tog några kort på fasader vi passerade.
Tuk pratade med sömmerskan i hörnet om sina byxor, och detta blev nu också förevigat denna gång med sömmerskans tillåtelse.
På hotellet efter promenaden ringde byggnadsdamen och sade att hon kommer om en kvart. Vi satt nere i lobbyn och väntade en stund innan hon kom. Tuk och jag påtalade det vi ville skulle ändras på ritningen, annat materialval och dylikt. Nya ritningar skulle produceras, vartefter vi då skulle kunna få ett uppskattat pris på byggnaden.
Vid 18:30 satt vi och väntade på att det skulle bli Tuks tur att fixa håret. I morgon ville hon se fin ut då en av hennes gamla kollegor skulle begravas, denne hade även varit med på vårt bröllop och på Tuks fars begravning. Tuk och jag hade träffat på en annan av hennes kollegor tidigare, då vi köpte medicin åt munkarna, som hade talat om att kollegan avlidit. Tuk kända att hon verkligen ville gå på begravningen.
Efter hår fix gick vi till Bees och käkade middag. En Singha fick bli förrätt. Medan vi satt och väntade på maten hördes ett glatt rop bakom ryggen på mig, jag satt vänd inåt lokalen, Tuks ansikte lystes upp av ett igenkännandets leende. Det var Noi som hade sett oss och kom fram.
Det var länge sedan vi träffats. Tuk och Noi har känt varandra mer än femton år. Nois och avlidna man Sten hade en liten restaurang tillsammans ( Pizza Shop) då jag först kom till Korat 2003, sedan har vi träffats en hel del genom åren efter det då jag besökte Korat. Efter Stens död har det inte passat så många gånger då Noi har sålt restaurangen. Tuk och Noi samtalade en stund innan Noi skulle vidare.
Vi bestämde att vi skulle försöka få till en middag tillsammans under de få dagar vi har kvar i Korat. Klockan var nästan midnatt då vi somnade denna kväll
Forts…
