Absolut Thailand, Fiction och Lite Verklighet Del 10

Thure

Tack för trevlig berättelse.

Var ligger det villa området som ni var till? Vet du det

Thure

Tack för trevlig berättelse.

Var ligger det villa området som ni var till? Vet du det

Tack.

Jag återkommer om var det är...

//Thure

Härlig reseberättelse Thure, tack för att du delar med dig!

Jäkla kul å läsa asså! Man känner igen sig! Hoppas bilen tillfrisknar fort!

Riktigt bra skrivet. Så bra att jag faktiskt ilsknade till på mack-killen m. konsekvenser.

23 januari

Vi vaknade efter en lugn och drömlös natt cirka 07:30. Nu var det andra natten utan att AC’n varit påslagen, det hade funkat fint. Men så snart man gått upp och började röra på sig blev det varmt. Utsikten från hotell fönstret denna morgon var helt underbar, luften klara och varmt och lite vind på balkongen. Vattnet var stilla, endast små mjuka runda dyningar som rullade in mot stranden vid Beach road.

Vi åkte ned med hissen till frukosten vid 08-tiden. Mer folk än igår, buffén var lika god den också.

Nok och äldsta dottern kom och åt frukost med oss efter att de ringt före för att kolla om vi var där. ISUZU’n var fortfarande på verkstaden. Får höra om några dagar hur det hela avlöper… Efter frukost var det att hissa upp till rummet igen för avslut och packning, vilket var betydligt enklare nu då de flesta av varorna från Sverige var borta. Utcheckning skulle ske före 12:00, klockan var nu redan 10:30. Check ut gick smidigt och lätt, betalade även den tvättnota vi hade efter tvätten vi lämnat då vi kom.

En lång promenad senare, en lång varm promenad med våra väskor, kom vi fram till Avenue Inn och fick upp väskorna på rummet, kylde av oss en stund innan vi gick ut igen, gick till Maitans.

Maitans är ett annat Guesthouse i Jomtien som drivs, också det, av en Svensk man. Trevligt att komma tillbaka dit igen, se de bekanta scenerna från alla de bilder han delar med sig av, samt även en del av de kunder som var där då vi kom kändes igen från bilderna från det Thailandsforum Maitans sponsrar.

Jag beställde en öl och en av de så berömda pannbiffsmackorna Maitans serverar. Tuk beställde Thai mat från andra sidan gatan där det finns en Thai mats restaurang. Vi tillbringade en dryg timme hos Mailtans, pratade med en del av gästerna. Provade även på den ”sommarlätta”. Även Tuk gillade den sommarlätta, vilket är ovanligt… Efter Maitans gick vi tillbaka tilll Avenue in och bytte om för att gå ner och känna på havet… skönt i vattnet.

Det började bli dags för middag, så efter avslutad dusch och ombyte tog vi apostlahästarna till ”Surf Restaurant” för att testa deras utbud av föda…

Maten var helt ok. Hos Maitans hade jag hört att ”Ragson”, ännu en medlem på vårt forum, skulle spela och sjunga på en bar som hade namnet ”Rum Dum Bar”. Ett ställe jag aldrig besökt tidigare. Ragson bor permanent i Thailand och har arbetstillstånd för att ”trubaduera” i Thailand. Då vi var gåendes till baren hörde vi en röst bakom oss som sade: ”Fler som är på väg till ”Rum Dum”? Det var ett par vi hälsat på hos Maitans tidigare som också var på gång till samma bar för att lyssna till Ragson. Vi gjorde sällskap en bit på vägen. Före deras besök på Rum Dum skulle de äta, så vi lämnade dem och gick vidare till baren, Tuk och jag.

Rum Dum ligger i ett ”barområde”, det finns säkert omkring femton olika barer inom det avgränsade området. En och annan ickebar fanns det också, men de var lätträknade. Vi lyssnade på Ragson till cirka 21:20 då vi drog oss tillbaka.

Imorgon skulle vi tillbaka till Bangkok, utcheckning före 11:00, så det var lika bra att inte vara för sent i säng. Ändå så blev det sent, vi somnade inte förrän runt 23:40.

Forts…

Ja det va verkligen en snabbvisit ni gjorde hos maitans   Kul å följa er reseberättelse, ser fram emot fortsättningen

Attans vilken otur damen hade med macken och bränslet.

Lång väntan.

Enligt min erfarenhet så verkar det vara "begåvningsreserven" som jobbar där......

Kanon Thure

Trevlig text och goa bilder

24 januari   

Frukost 08:00 var det tänkt men det blev cirka 08:30… Avenue Inn hade inte öppnat sin frukostservering ännu, det blev till att gå till den ”Danska” serveringen som låg tjugofem till trettio meter in i soien. Ett par satt redan vid ett av de två runda borden. En Thai kvinna gick och sopade golvet med ett mycket surt ansiktsuttryck, verkade inte alls ha kundperspektiv så här tidigt på morgonen. Tuk och jag satte oss vid det andra runda bordet, det hade de enda stolarna som hade sittdynor, såg riktigt sköna ut. Och var det också…

Tuk beställde ”American Style” och jag beställde ”Scandinavian Style” av de olika alternativen som erbjöds i menyn. Jag lade även till att jag börjar med te och att jag ville avsluta med en kopp kaffe. Servitrisen var fortfarande lika sur och tystlåten, naturligtvis har vi alla våra morgnar då vi vaknar på ”fel” sida. Vi, Tuk och jag där vi satt och njöt av semestern, hade ju ingen aning om vad som orsakat hennes humörsvacka denna morgon… maipenrai…

Under det att vi åt vår frukost blev det färdig sopat och gröna dynor lades även på de trämöbler som också fanns på serveringen. Gröna dukar placerades ut på borden. Det såg riktigt trevligt ut då hon var klar… Men fortfarande ingen förändring vad gäller kvinnans ansiktsuttryck. Betalning erlades efter avslutat matintag och vi gick tillbaka för att packa och checka ut. Songtaew till busstationen i Pattaya. 250BHT för den transporten.

Tajmningen var perfekt. Vi kom till busstationen 10:55, bussen skulle avgå 11:10. 133BHT per person. Får se hur lång tid det tar åt det hållet. Det gick snabbare och vingligare den här resan, bussen gungade rejält i sidled under färden. Ibland var det nästa så att man höll extra hårt i armstödet i fall att bussen skulle välta… i alla fall kändes det så… Trettio minuter snabbare mot Bangkok alltså. Framme vid Moshit bussterminal stannande bussen endast ca: femtio meter från Taxi taxameter kön. Naturligtvis blev vi tillfrågade av ivriga andra taxiförare som dök på oss redan innan man satt ner fötterna på marken.

Taxin till ”Grand China Princess Hotel” tog cirka fyrtio minuter som vi till åttio procent av tiden stod stilla i den täta trafiken till centrum. Väl framkomna till hotellet var inte rummet klart ännu, det skulle ta en timme… En promenad runt kvarterat löste lunchproblemet, en liten nudel kärra fick stå för den lösningen… 95BHT för oss båda + en cola som vi fick betala till den som lånade ut bord och två stolar till oss på motsatta sidan av soien.

Då vi kommit tillbaka hade den behövliga timmen passerat som skulle spenderas. Vi avslutade med en kopp kaffe i en liten kaffeteria, just intill hotell entrén, som även sålde allehanda bakverk.

På rummet slappades det i cirka en timme innan krafterna återkom för en utforskning av de närmaste områdena runt hotellet. Chinatown i Bangkok måste upplevas, det är inte lätt att beskriva atmosfären i denna pulserande del av mångmiljon staden. Här finns allt man kan tänka sig.

Vid ett av de många stånden som sålde rostade kastanjer blev Tuk övertygad av försäljaren att just hans kastanjer var de absolut godaste, bäst rostade som fanns i grannskapet. Tuk köpte en påse kastanjer för 120BHT. Priset var INTE förhandlingsbart fastän Tuk försökte…

Tuk hittade naturligtvis lite annat att köpa, att äta menar jag. Thai mat av alla de slag var något som hon hade längtat väldigt mycket efter. Jag provade lite av ”Rang Nok” som påstods ha mycket positiv inverkan på kroppen.

Jag tyckte bara det smakade sött och lite slemmigt. På min fråga om detta var som jag sett många Thai dricka ur små bruna flaskor svarade Tuk att så var fallet, men i flaskorna var det tillsatt lite andra kryddor. ”Rang Nok” = ”Birdsnest” = fågelbon.

Efter denna kulinariska upptäcksfärd gick vi tillbaka till hotellet för att prova lite kinesmat i restaurangen på åttonde våningen. Tuk valde en rätt med nudlar, storlek ”S”, Jag valde en slags kycklingrätt, storlek ”M”. Då jag beställde såg jag kyparen dra lite snett på ena smilbandet: Size M? frågade han, som för att kontrollera om han hört rätt. Efter mitt jakande svar smålog han igen och gick iväg.

Snett bortom vårt bord, nära ingången till restaurangen, stod ett keyboardset med tillhörande mikrofon och mixer, en stol och ett litet bord med en uppslagen laptop. En ”ledigt” klädd Thai man kom snart nog och intog platsen på stolen vid klaviaturen och började spela.

Först en instrumental ”klassiker”, ”Fur Elise”, sedan radades de gamla amerikanska örhängena upp. Det var Lois Armstrong, Elvis m.fl. Varför sjungs dessa gamla tråkiga låtar så ofta på liknade ställen? Mannen var inte speciellt duktig sångare, men med elektroninkens hjälp blev det ok… Ingen annan inne i restaurangen visade honom någon uppmärksamhet så då jag ensam störde ordningen med att efter låtarna klappa händerna fick jag ett leende och ett ”Thank you mister”.

Efter åtta till tio låtar, då jag på ett rent demonstrativt sätt genom att klappa händerna, visat min uppskattning, (de andra gästerna började kolla på mig och Tuk lite konstigt) gjorde musikern en liten ”twist” efter den låt han just avslutat. Ur högtalarna dundrade inspelade applåder… Sedan meddelade han att det var ”Coffee brake” och gick därifrån.

Tuk och jag avslutade mätta och belåtna middagen. Ohhh, jag glömde… Min size ”M” kyckling var för minst två personer, jag insåg då den kom på bordet varför kyparen hade dragit på munnen då jag envisats med size ”M”… På ren vilja hade jag tryckt i mig alltihop, här skulle inte lämnas något… Kvällen avslutades med en surf-stund i lobbyn där det var gratis. Att nyttja WiFi på rummet var rena rånet... Vi somnade runt 23:45

Forts…

Oj, proffsigt! Mycket välformulerat, man kan nästan tro att du i din yrkesutövning hanterar bild och text!

TNX!

Oj, proffsigt! Mycket välformulerat, man kan nästan tro att du i din yrkesutövning hanterar bild och text!

 

TNX!

 

Tack... Nja... inte riktigt...

//Thure

Ja stort tack från min sida har haft en trevlig kväll i fördrivning det hjälpte upp med dina texter och fina bilder.

Hoppas att du postar mer om era strapatser.

Mvh Leadbelly

Kul läsning! Tack för det.

Önskar själv att man hade viljan och lusten att skriva liknande dagböcker när man reste. Tänker mig att det hade varit roligt för en själv att ta fram och läsa i efterhand.

Trevligt...tusen tack    .