Tänka sig att det fortfarande finns folk som på fullt allvar tror att kvinnor är bättre
och mer lämpade än män att ta han om deras gemensamma barn.
Att kvinnor skulle vara bättre än män är bara en myt.
Det ligger helt och hållet på ett individuellt plan om man vill bli en bra förälder.
Det finns naturligtvis både dåliga morsor och det finns dåliga farsor, och att småungar
ska ”tvingas” umgås med en klart olämplig förälder är ju inhumant om något, eftersom barnet många
gånger tar på sig skulden för att föräldern mår dåligt.
Jag talar då inte om föräldrar som gnabbas och personligen inte drar jämt,
utan istället mammor och pappor som av olika anledningar inte kan knyta förnuftiga och känslomässiga band
till deras biologiska avkomma. Det kan bl.a. bero på genetiska emisionella defekter, egna svåra uppväxtproblem,
drogberoende eller annan sjukdom.
Det är inte alls ovanligt att kvinnor i samband med förlossningen drabbas av allvarliga hormonrubbningar,
och att de då glider in i en sk havandeskaps depression.
Dessa kvinnor varken vill eller kan knyta an till barnet så länge de är sjuka,
och ibland slutar det med att kvinnan flyr undan familjen och ansvaret som tycks kväva dem.
Ibland slutar det även i självmord om hon inte kommer under behandling.
Det finns även andra psykiska sjukdomar som exempelvis ”Münchausen by proxy” som vissa kvinnor lider av.
Då är de verkligen inte lämpliga att vistas i närheten av sina egna barn eller andras barn.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article248392.ab
http://www.expressen.se/nyheter/1.1841940/mamma-torterade-barn-far-fangelse
Mvh
SN