Första avsnittet tråkigt och förlamande.
2.a avsnittet bättre, faktiskt lite underhållande, Såg just nu det 3.e avsnittet och det var lika värdelöst , kanske t.om lite sämre än det första.
Nu var handlingen totalförlamande, ödesmättad handling.
Ingemar Bergmans spöklika "ande" vilar över regissörens talangfria behandling av denna film. Tycker att det är konstigt att fortfarande, och nu är det 2012, så måste vi ha dessa filmer att se. Där man sitter och undrar om det är skådespelarna eller replikerna som är det sämsta.
Nä tacka vet jag lite action, något jääkla "drag i galoscherna", så man blir underhållen, road och inte bara tittar på klockan och undrar när filmen är slut.
Tycker man detta är bra, så har man inte stora krav här i livet, men det kanske är bra att vara sådan, livet blir ju bra mycket enklare att leva då i alla fall. och att tycka som åsiktsmaffian är ju bra mycket enklare än att våga ställa sig upp och säga vad man egentligen tycker.
Ser inte fram emot del 4 - men tänker ändå säga vad jag tycker..För jag vill att ni skall lida lika mycket som jag lider när jag ser hur jäkligt överdivet mycket beröm denna absolut MEDELMÅTTIGA handling får. Javisst det är skattepengar som filmen är gjord av. Men det skall väl per automatik inte innebära att man MÅSTE tycka om den.
Gäsp och goodnight, jag blev t.om trött av att bara ha pratat om 30 grader i februari.
Uncen.
Att första avsnittet gick i moll var nog en kontaktskapande och förankrande nödvändighet
mellan tittaren och filmens karaktärer, och detta beror helt enkelt på att regissören vill
lyfta fram de bakomliggande och även faktiskt förmildrande orsakerna till varför
många svenskar väljer att semestra i just Thailand.
Utan denna inledning i moll så skulle större delen av TV-seriens karaktärer framstå
som både motbjudande losers och obegripligt endimensionella dårar (likt jackass-klientelet)
Och när det gäller just de udda svenska karaktärerna i TV-serien så var det ju så att de pga. olika
trista belägenheter i den svenska vardagen valde att reste bort från Sverige,
snarare än att vilja resa till Thailand.
Reser man ifrån (dvs flyr) en skittillvaro på hemmaplan
så har man även med sig stora delar av detta i bagaget när man väl landar
i ett semesterland som Thailand, vilket med all önskad tydlighet framhävs i filmen.
Reser man däremot till Thailand utan att försöka undkomma en trist livssituation på hemmaplan
så har man också större chanser att vara objektiv i mötet med de nya människorna på platsen.
På så vis kan man som resenär se nyktert på saker och ting även om man skulle vara lite berusad,
vilket i sin tur minskar risken för onödiga besvikelser och konfrontationer i den nya miljön.
Så jag själv vill nog hävda att det första avsnittets mörka toner var nödvändiga för att TV-serien
skulle kunna förmedla ett begripligt budskap över huvud taget,
och inte bara bli en enda stor ytlig kvällsunderhållning och skrattfest för skadeglada tittare.
Mvh
SN