DN fokus uppmärksammar att det nu gått 10 år sedan tsunamin svepte med sig hus, hem och en massa liv
Tio år efter tsunamin bildar ett antal gripande vittnesmål en extraordinär berättelse om katastrofen. Lena Sundström och Fredrik Funck har mött människorna som hamnade mitt i kaoset. Under några dramatiska dygn får vi följa mamman som inte hittar sin son, den unga UD-tjänstemannen, volontären som tar hand om ensamma barn, VD:n för Fritidsresor och dottern som saknar sina föräldrar.
Enis
DN fokus uppmärksammar att det nu gått 10 år sedan tsunamin svepte med sig hus, hem och en massa liv
Enis
Fy fan, jag minns hur hemskt det var...
Innan jag visste hur den hade drabbat Thailand så slängde mig på luren för att höra hur det var med PD som svarade ngt berusad..
-"Jag har hört att det hänt ngt men jag är i Jomtien och det var inte på den sidan"...
Phhuuu....
Däremot hade vi en leverantör av transporttjänster till företaget som jag hade en nära vänskapsrelation med som förlorade sin fru och även en gammal skolkamrat som klarade sig med blotta förskräckelsen....
Han blev översköljd av första vågen och hamnade under en stor flat sten från en gångstig och höll på att kvävas under vattnet men efter den andra vågen kastades stenen bort och han kunde simma upp och till slut klättra upp på ett tak så att han överlevde..
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
På annandagsträffen börjar vi alltid med en tyst minut för tsunamins offer
Frugan bodde i Bangkok och blev inkallad dagen efter för att åka helikopter från Bangkok till Phuket för att ta hand om alla skadade och döda. Hon har berättat en hel del hjärtskärande historier för mig. Vi kommer åka till Phuket nån gång då hon aldrig sett Phuket utan total kaos.
Ja här i Khao lak berättas det också en massa historier om Tsunamin. En hel del svenska bofasta här som var med om den.och överlevde. jag hade många bekanta som dog..
Undrar vad en Hjälte som Lars Danielsson gör på den tidiga Annandagsmorgonen? Kanske ligger på hålet igen med en "Stör Ej"-skylt på dörren...
Bokade första biljett ner då jag hörde om det, landade på Phuket 2a januari och åkte direkt upp till Khao Lak för att hjälpa alla familjer som överlevt. Det man fick se och uppleva känns fortfarande overkligt.
Det var en jobbig tid minns jag. När vågen kom var det som en Hollywood-film, man trodde inte att det var på riktigt.
Och på Krabi sjukhus var det totalt överfullt och många tragiska syner och upplevelser. Stackars folk.
Kom ihåg att första gången jag grät kom mitt i Nyårsfirandet, på natten, då brast det bara.
Hade själv en himla tur kan jag säga.
Såväl tsunamin som Estonia hade ju konsekvenser långt ut i svenska samhällen, de allra flesta känner någon, nära eller lite avlägset, som drabbats.
En av mina vänner förlorade sin son, sonhustru och barnbarn i tsunamin, svårt att föreställa sig hur det känns!
Jag själv drabbades inte tack vare min son som va ett dygn försenad från Tokyo till vårt möte i Singapore, när han väl kom hade man skyltat om i departureinformationen till canseled på den flight till Phuket vi bokat om till!
Efter att ha spenderat 6-7 jular på rad i södra Thailand (Phuket, Koh PP, Krabi, Koh Lanta mfl) så åkte jag just tsunamijulen upp till Chiang mai istället. Samtidigt som vågen rullade in över stränderna i söder så stod jag ovetande på en travelagency i Chiang mai och undersökte närliggande flygavgångar till Phuket.
Var det intuition, vanligt flax, slumpen, försynen, högre makter eller något annat som gjorde att man precis den julen valde bergen istället för exempelvis Koh Phi Phi?
För just på mitt dåvarande favoritresmål Koh Phi Phi dog 50% av de som råkade vistas där.
Vi skulle varit i Phuket men av någon anledning valde vi Koh Chang istället
vet fortfarande inte varför vi ändrade oss
Jag skulle ner veckan efter. Träffa kusinbarnet som arbetade som guide där. Min arbetskamrat åkte hem med sista planet som gick. Hade många kamrater som strök med. Själv åkte jag inte till Phuket veckan efter. Utan läste på nätet om pattis och jomtien. Så jag hoppade i Bangkok. Vilket var bra. men på hotellen höjde dom priserna på rummen skitstövlarna. I jomtien hade dom knappt hört talas om olyckan. Sedan var jag på Kata 2007 . Då gick Tsunami varning. och hela hotellet stack. Till oss sa dom vad ni än gör spring som fan åt motsatt håll. Den natten tittade jag på många filmer.
ps på Kata höll jag på att dö ändå. En kokosnöt ramlade ner en meter ifrån mig när vi var ute och gick. Troligtvis har jag inte så många liv kvar. Så jag passar på att njuta NU
Sverige är ett rättsröteland.Undrar vad en Hjälte som Lars Danielsson gör på den tidiga Annandagsmorgonen? Kanske ligger på hålet igen med en "Stör Ej"-skylt på dörren...
Hur fan kan man hemligstämpla en massa skir som inte handlar ett piss om landets säkerhet?
Hur kan en naturkatastrof på andra sidan jordklotet leda till hemligstämplingar i Sverige.
Bor en massa stasihjärnor även här och kommer undan med det.
ja fy fan sicken mardröm , minns att forumet gick varmt av bl.a medlemmar som befann sig där nere. Var väl på thaitjejers tid. Åkte ner i januari träffade en norrman i Pattaya som varit i Phuket
och bl.a köpt läskiga bilder av förolyckade folk, ofattbart att det går att göra pengar på andras olycka. Dum som man är så tittade jag ju på bilderna...ångrade man bittert, mådde inget vidare
efter det + att sömnen blev sabbad. Minns att jag höll god utkik när man var på beachen. Och så vips har det gått 10år.
Logga in för att svara.