2 liv. Hur gör Ni?

Vi är konstiga vi människor!

När jag träffade Fru Vax och fick gula febern kändes det som om jag var levande död under de perioder jag befann mig i Sverige.

Jag jobbade, men var egentligen inte där, och mitt sociala liv blev ytterst begränsat, jag ville inte träffa någon, satt mest hemma och tyckte synd om mig själv.

Jag hade dock möjlighet att flytta till Thailand då mitt jobb gick att sköta på distans, gifte mig, fick barn och stortrivdes i Thailand. Vi åkte till Sverige minst 2 gånger om året, men just då kändes Sverige som ett främmande land som vi bara besökte för att fixa lite med jobbet samt träffa lite släkt och vänner. När vi reste tillbaka till Thailand så var det inget snack, vi åkte hem, för Thailand var hem.

Åren gick och jag blev mer och mer trött på Thailand, samtidigt så ökade min familjs uppskattning för resorna till Sverige hela tiden.

En dag kom Fru Vax till mig och sa "jag vill flytta till Sverige tror jag", jag sa absolut inte, jag vill aldrig bo i Sverige igen.

Men i mitt huvud började tanken att mala, Sverige verkade mer och mer intressant, samtidigt som jag nu såg en massa fel på Thailand, javisst, jag letade nog fel, eller så såg jag nu det jag tidigare valt att inte se.

Det tog inte många dagar innan min fru och jag började föra seriösa samtal om att flytta till Sverige, och även om det tog nästan ett år innan flytten genomfördes så var den sista tiden i Thailand oerhört jobbig.

Nu har vi bott i Sverige mer än ett år och vi trivs mycket bra, ingen tanke på att flytta tillbaka till Thailand, och själv har jag nästan svårt att fatta hur jag kunde bli så totalt sänkt i landet, ser inga anledningar till att Thailand skulle bli mitt hemland igen.

Vad vill jag säga!

Jo, precis som Kim och Wille skriver, det handlar nog om vår personliga inställning, allt är ju spännade när det är nytt, men vardagen kommer oavsett var man bor och då år det lätt hänt att andra platser verkar vara paradiset. Varken Thailand eller Sverige är dock paradiset, eller båda kan vara det, men det beror helt på dig själv, det är hur du själv tar hand om livet som ger livskvallitet, en land är bara ett land.

Och viktigast av allt, jag rekommenderar alla att inte vara levande döda när ni bor i det ena eller andra landet och bara längtar, slöseri med livet, OCH stäng inga dörrar, varken till Sverige eller Thailand.

Det som idag verkar vara det perfekta landet att leva i, kan i framtiden bli precis det land som ni absolut inte vill leva i, då är det bra att ha ett socialt nätverk att återvända till.

Hej Grakullf

För egen del tröttnade jag på dom "givande" samtalen man hade på fikarasterna.. Där en del kunde spendera en fikarast med att diskutera intressanta Världsproblem så som vad han / hon hade för kläder igår, senaste avsnittet på TV-serien, och andra "intressanta" I-lands problem..

2005* löste jag problemet permanent och tog jag tacksamt emot ett erbjudande om jobb i Asien, och efter det finns det inget på min Världskarta som kan få mig att återvända till Sverige.

* (Tidigare jobbat / bott i Asien 1998 - 1999 och 2001 - 2004)

Ha en bra dag!

Det som du har lyckats med stpj8729 ær tyværr få førunnat hær på forumet æven om många skulle vilja gøra samma sak.

Dær jag jobbade tidigare på ett av de større føretagen i Væst Sverige var det otroligt få som fick chansen att jobba utomlands och tillhør man inte inteligensian och har en bra utbildning så ær det nog helt omøjligt att få ett utlandskontrakt...

Har nu under en kortare tid (skall sægas) førsøkt att få ett jobb i asien (lokalanstælld) men det ær banne mig inte lætt har det visat sig, det ær nog som man brukar sæga, “många æro kallade, men få ær utvalda...”

Ha en bra dag

//bob

Vi är konstiga vi människor!

När jag träffade Fru Vax och fick gula febern kändes det som om jag var levande död under de perioder jag befann mig i Sverige.

Jag jobbade, men var egentligen inte där, och mitt sociala liv blev ytterst begränsat, jag ville inte träffa någon, satt mest hemma och tyckte synd om mig själv.

Jag hade dock möjlighet att flytta till Thailand då mitt jobb gick att sköta på distans, gifte mig, fick barn och stortrivdes i Thailand. Vi åkte till Sverige minst 2 gånger om året, men just då kändes Sverige som ett främmande land som vi bara besökte för att fixa lite med jobbet samt träffa lite släkt och vänner. När vi reste tillbaka till Thailand så var det inget snack, vi åkte hem, för Thailand var hem.

Åren gick och jag blev mer och mer trött på Thailand, samtidigt så ökade min familjs uppskattning för resorna till Sverige hela tiden.

En dag kom Fru Vax till mig och sa "jag vill flytta till Sverige tror jag", jag sa absolut inte, jag vill aldrig bo i Sverige igen.

Men i mitt huvud började tanken att mala, Sverige verkade mer och mer intressant, samtidigt som jag nu såg en massa fel på Thailand, javisst, jag letade nog fel, eller så såg jag nu det jag tidigare valt att inte se.

Det tog inte många dagar innan min fru och jag började föra seriösa samtal om att flytta till Sverige, och även om det tog nästan ett år innan flytten genomfördes så var den sista tiden i Thailand oerhört jobbig.

Nu har vi bott i Sverige mer än ett år och vi trivs mycket bra, ingen tanke på att flytta tillbaka till Thailand, och själv har jag nästan svårt att fatta hur jag kunde bli så totalt sänkt i landet, ser inga anledningar till att Thailand skulle bli mitt hemland igen.

Vad vill jag säga!

Jo, precis som Kim och Wille skriver, det handlar nog om vår personliga inställning, allt är ju spännade när det är nytt, men vardagen kommer oavsett var man bor och då år det lätt hänt att andra platser verkar vara paradiset. Varken Thailand eller Sverige är dock paradiset, eller båda kan vara det, men det beror helt på dig själv, det är hur du själv tar hand om livet som ger livskvallitet, en land är bara ett land.

Och viktigast av allt, jag rekommenderar alla att inte vara levande döda när ni bor i det ena eller andra landet och bara längtar, slöseri med livet, OCH stäng inga dörrar, varken till Sverige eller Thailand.

Det som idag verkar vara det perfekta landet att leva i, kan i framtiden bli precis det land som ni absolut inte vill leva i, då är det bra att ha ett socialt nätverk att återvända till.

Kloka ord vaxet. Visst är det så att det är onödigt att stänga dörren eller bränna broarna bakom sig. I ditt fall så hade du ju din fru med dig. För min del så är det väldigt svårt att ta med mig min vän hem någon längre tid. Hon är väldigt glad över sitt jobb i Thailand. Hon har gått flera år i utbildning för att bli något. Hon är lärare och trivs i Thailand och med sitt jobb,så det blir på hennes premisser. M.a.o så får jag resa hem och jobba ihop mitt kapital för vinterhalvåret i Thailand ensam och den tiden är inte särskilt underhållande. Det är tyvärr 5-8 år kvar innan jag kan ta beslutet att permanenta mig i Th.

Och viktigast av allt, jag rekommenderar alla att inte vara levande döda när ni bor i det ena eller andra landet och bara längtar, slöseri med livet, OCH stäng inga dörrar, varken till Sverige eller Thailand.

Det som idag verkar vara det perfekta landet att leva i, kan i framtiden bli precis det land som ni absolut inte vill leva i, då är det bra att ha ett socialt nätverk att återvända till.

Instæmmer till fullo i detta Vaxet

Skillnaden mellan dig och Grakullf ær væl att du flyttade till Thailand men att Grakullf inte har den møjligheten och dærfør lever i två værldar dær 6 månader går åt att længta livet av sig (før det ær ju precis vad du gør Grakullf, du længar livet av dig) før att kunna leva sex månader...

Jag tror många har det precis som du Grakullf, sjælv så børjar det snart nærma sig 30 år sedan jag sjælv levde så, hua mig... Mycket ændrade sig nær jag skilde mig från min fru och bestæmde mig omedvetet att det var Sverige som gællde och det sedan tog många år innan jag återvænde till Thailand.

Så hur løser man det problemet du har Grakullf? Nu har du ju “bara” fem år kvar tills du kan flytta så før din del så ær det nog ingen fara, utan det ær bara att fortsætta i samma stil, eller? men før alla andra som har typ 25 år kvar? Jag vill nog rekommendera att førsøka leva i nuet och njuta av tiden man har i sverige lika mycket som man njuter av tiden i Thailand. Skaffa ett bra socialt liv med många vænner, typ kom på de olika MPR træffarna ær ett sett att komma ut och njuta av livet.

Jag tror många av de invandrarna som kom till sverige på 50-60-70 talet levde lite som du gør Grakullf, man drømmer om att nær man går i pension då jæklar skall jag flytta tillbaka till hemlandet, man bygger hus och man donar, men nær væl den dagen kommer och man har pensionerat sig så blir det inte av, pga att man har før många band till Sverige, typ barnbarn etc, så då har de gått och længtat livet av sig i onødan...

//bob

Vad vill jag säga!

Jo, precis som Kim och Wille skriver, det handlar nog om vår personliga inställning, allt är ju spännade när det är nytt, men vardagen kommer oavsett var man bor och då år det lätt hänt att andra platser verkar vara paradiset. Varken Thailand eller Sverige är dock paradiset, eller båda kan vara det, men det beror helt på dig själv, det är hur du själv tar hand om livet som ger livskvallitet, en land är bara ett land.

Och viktigast av allt, jag rekommenderar alla att inte vara levande döda när ni bor i det ena eller andra landet och bara längtar, slöseri med livet, OCH stäng inga dörrar, varken till Sverige eller Thailand.

Det som idag verkar vara det perfekta landet att leva i, kan i framtiden bli precis det land som ni absolut inte vill leva i, då är det bra att ha ett socialt nätverk att återvända till.

Samt några andra och icke helt ovidkommande faktorer

som t ex:

- vilken fas i livet man befinner sej i

- familjens storlek, sammansättning och ambitioner ( barn i skolåldern t ex)

- personlig ekonomi i relation till vad man vill få ut av livet

- livspartnerns önskemål och förutsättningar till ett bra och värdigt liv (den lilla familjen utan barn)

Kloka ord vaxet. Visst är det så att det är onödigt att stänga dörren eller bränna broarna bakom sig. I ditt fall så hade du ju din fru med dig. För min del så är det väldigt svårt att ta med mig min vän hem någon längre tid. Hon är väldigt glad över sitt jobb i Thailand. Hon har gått flera år i utbildning för att bli något. Hon är lärare och trivs i Thailand och med sitt jobb,så det blir på hennes premisser. M.a.o så får jag resa hem och jobba ihop mitt kapital för vinterhalvåret i Thailand ensam och den tiden är inte särskilt underhållande. Det är tyvärr 5-8 år kvar innan jag kan ta beslutet att permanenta mig i Th.

Det låter givetvis tufft att vara borta från sin älskade halva året men eftersom ni båda insett att det inte går att ordna på något annat sätt så gäller det att se fördelarna med arrangemanget. En uppenbar fördel är att det är ett riktigt tufft test för att bevisa att era känslor för varandra är på riktigt och ett annat är att du får chansen att konfirmera att du verkligen trivs i Thailand innan du säljer av allt och drar. Jag har aldrig sett några siffror men jag skulle förmoda att runt 90% av alla svenskar som flyttar till Thailand har flyttat hem igen inom 3 år. Chansen att trivas ökar förmodligen också markant om man har en hyfsat ordnad ekonomi och jobbar du på i några år till så antar jag att du har det.

Även om jag inte själv har någon erfarenhet så håller jag också med alla som säger att det inte verkar så bra att sluta leva i Sverige om du nu ändå "måste" vara där, att ha två liv ska vara en bonus och inte ett straff och det vimmlar av sysselsättningar som inte kostar något eller väldigt lite.

m j c h b j c r r n Ja hur många procent som flyttar hem inom 3 år vet jag inte men kom på 10 st jag känner som inte gjort det

och kom på flera nu medans jag skriver så säkert är det 20 kanske mera , men jag känner nog inte ens 20 som flyttat hem igen

Det låter givetvis tufft att vara borta från sin älskade halva året men eftersom ni båda insett att det inte går att ordna på något annat sätt så gäller det att se fördelarna med arrangemanget. En uppenbar fördel är att det är ett riktigt tufft test för att bevisa att era känslor för varandra är på riktigt och ett annat är att du får chansen att konfirmera att du verkligen trivs i Thailand innan du säljer av allt och drar. Jag har aldrig sett några siffror men jag skulle förmoda att runt 90% av alla svenskar som flyttar till Thailand har flyttat hem igen inom 3 år. Chansen att trivas ökar förmodligen också markant om man har en hyfsat ordnad ekonomi och jobbar du på i några år till så antar jag att du har det.

Även om jag inte själv har någon erfarenhet så håller jag också med alla som säger att det inte verkar så bra att sluta leva i Sverige om du nu ändå "måste" vara där, att ha två liv ska vara en bonus och inte ett straff och det vimmlar av sysselsättningar som inte kostar något eller väldigt lite.

Du atom som alltid skriver vettigt jag tänkte först bara skriva om mig själv att 100% stannar men så hann jag se 33 ans

inlägg och att av dom som kommer hit med vettig försörjning så är det nog inte stor procent som flyttar hem igen.

Sam sip sam och Khun-Petch, ni har kanske rätt eller också är det så att vi pratar om olika (ålders)grupper eller att jag blivit påverkad av alla hemflyttare på MPR. Pratar vi om 60 plussare så har ni säkert rätt i att väldigt många blir kvar men pratar vi om de som är 30-40 och lite därtill så är det nog få som stannar och det beror säkert på ekonomiska orsaker samt barnen. I vilket fall så tror jag att det är bra att ha spenderat längre tid i Thailand innan man bestämmer sig för att flytta och det var andemeningen med mitt inlägg.

Pengar pengar pengar.Det är det ständiga problemet,i mitt liv i alla fall. Jag tänker precis som du och säkert många andra.Jag jobbar hårt hemma i sverige 8 månader om året och försöker spara så jag kan vara borta 3 månader i Thailand men det är precis så man får ihop det till den perioden. Jag har väl mig själv att skylla på ochså.Jag bränner en del pengar under sommaren då det är gott väder ute och polarna ringer och vill ta några öl på stan,och då går det en hel del pengar,men jag känner att jag kan inte bara jobba o slita i 8 månader och bara sitta hemma och äta MAMA Nudlar varje dag,man vill ju kunna leva lite ochså i Sverige. Sen vet jag inte hur ni andra lever och hur mycket ni spenderar i Thailand under tiden när ni är där,men jag räknar så att jag minst har med mig 30-40.000kr per månad. alltså åker jag till Thailand i 3 månader så vill jag ha en reskassa på minst 100.000kr. Värsta jag vet är att snåla på mina resor,jag vill kunna göra det jag vill utan att behöva tänka så mycket på hur mycket jag spenderar på en dag,tyvärr men sån är jag. Åker ner i december igen i nästan 3 månader men känner att jag hade viljat stanna längre än så men ekonomin tillåter inte detta i år. Men tänka nästa år att jag ska försöka spara så mycket det bara går och jobba lite över tid och sen ev stanna i 6 månader om det går.Visst,det kommer bli tufft men ger man sig fan på det så ska det väl fungera tycker man.Nä,får börja spela Lotto & V75 så med lite tur kanske man kan gå i pension tidigare hehehehe...I wish!!!

Sam sip sam och Khun-Petch, ni har kanske rätt eller också är det så att vi pratar om olika (ålders)grupper eller att jag blivit påverkad av alla hemflyttare på MPR. Pratar vi om 60 plussare så har ni säkert rätt i att väldigt många blir kvar men pratar vi om de som är 30-40 och lite därtill så är det nog få som stannar och det beror säkert på ekonomiska orsaker samt barnen. I vilket fall så tror jag att det är bra att ha spenderat längre tid i Thailand innan man bestämmer sig för att flytta och det var andemeningen med mitt inlägg.

Ca 50 % av dom jag känner låg runt 30-40 år när dom flytta ner några strax över och några som pensionärer

Sent from my GT-I9000 using Tapatalk

m j c h b j c r r n Ja hur många procent som flyttar hem inom 3 år vet jag inte men kom på 10 st jag känner som inte gjort det

och kom på flera nu medans jag skriver så säkert är det 20 kanske mera , men jag känner nog inte ens 20 som flyttat hem igen

Du atom som alltid skriver vettigt jag tänkte först bara skriva om mig själv att 100% stannar men så hann jag se 33 ans

inlägg och att av dom som kommer hit med vettig försörjning så är det nog inte stor procent som flyttar hem igen.

Min egen erfarenhet av de faranger jag känner i Thailand.

Av nedflyttade pensionärer så stannar nog de flesta så länge de är friska och har pengar, men när krämporna kommer och taxan blir hög så är det många som återvänder.

En annan kategori som stannar kvar i Thailand är folk som stängt dörren till Sverige, tappat kontakten med vänner och tidigare familj.

Men i praktiken alla som jag känner som är lite yngre, har familj och barn, flyttar hem igen, även om man har ekonomi att bo kvar.

En sak är dock lite dråplig eller skall man säga tragikomisk, av de som flyttat ner och stannar är det en mycket stor andel som hatar och verkligen ogillar landet de flyttat till.

De ägnar mycket av sin tid på att träffa andra lika bittra faranger, och där sitter de och klagar dagarna i ända, själv får jag en känsla av att de egentligen vill flytta tillbaka men inte kan av en eller annan anledningen.

Så det finns som sagt många faranger som sitter i Sverige och längtar till Thailand, men det finns rätt många Thailandsboende som tvärtom sitter och längtar tillbaka till Sverige.

Pengar pengar pengar.Det är det ständiga problemet,i mitt liv i alla fall. Jag tänker precis som du och säkert många andra.Jag jobbar hårt hemma i sverige 8 månader om året och försöker spara så jag kan vara borta 3 månader i Thailand men det är precis så man får ihop det till den perioden. Jag har väl mig själv att skylla på ochså.Jag bränner en del pengar under sommaren då det är gott väder ute och polarna ringer och vill ta några öl på stan,och då går det en hel del pengar,men jag känner att jag kan inte bara jobba o slita i 8 månader och bara sitta hemma och äta MAMA Nudlar varje dag,man vill ju kunna leva lite ochså i Sverige. Sen vet jag inte hur ni andra lever och hur mycket ni spenderar i Thailand under tiden när ni är där,men jag räknar så att jag minst har med mig 30-40.000kr per månad. alltså åker jag till Thailand i 3 månader så vill jag ha en reskassa på minst 100.000kr. Värsta jag vet är att snåla på mina resor,jag vill kunna göra det jag vill utan att behöva tänka så mycket på hur mycket jag spenderar på en dag,tyvärr men sån är jag. Åker ner i december igen i nästan 3 månader men känner att jag hade viljat stanna längre än så men ekonomin tillåter inte detta i år. Men tänka nästa år att jag ska försöka spara så mycket det bara går och jobba lite över tid och sen ev stanna i 6 månader om det går.Visst,det kommer bli tufft men ger man sig fan på det så ska det väl fungera tycker man.Nä,får börja spela Lotto & V75 så med lite tur kanske man kan gå i pension tidigare hehehehe...I wish!!!

Är man så duktig så man lägger undan 14-15000/mån så är man värd ett par kalla med polarna under sommaren . Skulle vilja byta jobb med dig föresten . Kan jag lägga undan 3 loppor en månad e jag nöjd . Kämpa på nu för semestern. Mvh Hn

Min egen erfarenhet av de faranger jag känner i Thailand.

Av nedflyttade pensionärer så stannar nog de flesta så länge de är friska och har pengar, men när krämporna kommer och taxan blir hög så är det många som återvänder.

En annan kategori som stannar kvar i Thailand är folk som stängt dörren till Sverige, tappat kontakten med vänner och tidigare familj.

Men i praktiken alla som jag känner som är lite yngre, har familj och barn, flyttar hem igen, även om man har ekonomi att bo kvar.

En sak är dock lite dråplig eller skall man säga tragikomisk, av de som flyttat ner och stannar är det en mycket stor andel som hatar och verkligen ogillar landet de flyttat till.

De ägnar mycket av sin tid på att träffa andra lika bittra faranger, och där sitter de och klagar dagarna i ända, själv får jag en känsla av att de egentligen vill flytta tillbaka men inte kan av en eller annan anledningen.

Så det finns som sagt många faranger som sitter i Sverige och längtar till Thailand, men det finns rätt många Thailandsboende som tvärtom sitter och längtar tillbaka till Sverige.

Är man så duktig så man lägger undan 14-15000/mån så är man värd ett par kalla med polarna under sommaren . Skulle vilja byta jobb med dig föresten . Kan jag lägga undan 3 loppor en månad e jag nöjd . Kämpa på nu för semestern. Mvh Hn

Hehehe...nja,kan inte lägga undan riktigt så mycket varje månad ..får min semester ersättning utbetald varje vinter så det gör ju en stor del av det sparade om man säger så.