Schengenområdet består av följande 22 medlemsstater i Europeiska unionen: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Dessutom är Island, Norge och Schweiz associerade medlemmar i området, vilket innebär att de tillämpar alla bestämmelser men saknar rösträtt vid lagstiftning.
För Frankrikes och Nederländernas del är det endast de europeiska territorierna som omfattas av Schengenregelverket. Således står de utomeuropeiska länderna och territorierna som tillhör de båda staterna utanför samarbetet.
Irland och Storbritannien står utanför Schengensamarbetets bestämmelser om till exempel avskaffandet av passkontroller. Storbritannien har dock valt att delta i de delar som berör det polisiära och rättsliga samarbetet.
Bulgarien, Cypern och Rumänien är alla tre bundna vid Schengenregelverket genom sina medlemskap i EU, men de har ännu inte uppfyllt de praktiska kraven för att få avskaffa sina passkontroller. Cypern har bristfällig infrastruktur och problemet med Nordcypern gör att landet inte har kunnat implementera Schengenregelverket fullt ut. Bulgarien och Rumänien har bland annat problem med organiserad brottslighet och korruption.[16]
Den 7 mars 2011 godkände rådet Liechtensteins avtal med unionen om att få bli associerat till Schengensamarbetet.[17] Protokollet mellan unionen och Liechtenstein trädde i kraft den 7 april 2011,[18] men Liechtenstein kommer inte att integreras fullt ut i Schengenområdet förrän under senare delen av 2011.[19]
