Det här är ju inte roligt. Nu har jag jobbat en vecka efter semestern och tycker det räcker
Jag hade tre veckor och tycker väl egentligen inte att jag gjorde speciellt mycket så nu har jag lite ångest.
Jag slöade bort 3 veckor och nu är det 135 dagar kvar till Kao Lak.
Jag var bara på en dagstripp till Hufvudstaden, tog en öl på Centralbadet, Jazzklubben Stampen, och en på Mosebacke.
Har ni sett Ölkiosken där?
Jag och mitt resesällskap tog var sin glass i Vitabergsparken, och började fundera över om Carl-Anton fortfarande fanns,
och om han i så fall bodde i någon av Söderkåkarna där?
Man börjar ju komma upp i de åren då man funderar på vilka som finns kvar sedan barndomen, men Carl-Anton borde väl vara bra gammal nu.
Finns Lasse Lönndahl, Martin Ljung o.s.v.
Om man dör när man ska dö, alltså när man är gammal då blir det inget ståhej så då märks det inte.
Man ska nog vara en multikändis och dö lite för tidigt för att det ska noteras, och dom har ju en märklig förmåga att göra just precis det.
När jag var i Manila så började de plötslig visa bilder på Whitney Houston på hotellteven.
Några år tidigare dog Lady Diana, Michel Jackson, och sedan David Bowie, Prince, Boy George, Weinhouse, .........m.fl
Lemmy K, har också gått ur tiden, men i det fallet så var det nog folk som funderade på hur han kunde ha klarat sig så länge.
Kommer ni att tänka på några fler?
Vad har detta med Thailand att göra undrar ni kanske nu? Inte mycket, förutom att det ligger 135 dagar bort.
Jag försöker bara skriva av mig lite ångest.
Nu på sista tiden så har många av barndomens hjältar dött, och snart går man väl själv ur tiden.
Då ska jag ta ett snack med Ted Gärdestad & Robban Broberg.
//Batting
Medlem sedan 2016
5 aug. 2017#1
