Kors och tvärs genom världens mitt

[spooncreek]

 

Fuzhou var en klart trevligare bekantskap än Quanzhou. Provinshuvudstad, (inte Xiamen som jag skrev i ett tidigare inlägg). Drygt 7 miljoner invånare. Stan har bland annat en rätt väl utvecklad mjukvaru- och IT-industri. säkert ett resultat bland annat av närheten till Taiwan.

 

Vi hade en chaufför under våra dagar i Fuzhou, och sista dagen fick jag berättat för mig att han var rätt rik, och inte alls behövde arbeta, men kände att han behövde något att göra. Hans gamla by låg där den nybyggda teknikparken för alla mjukvaru- och IT-företag numera fanns, och uppenbarligen hade staten/provinsen betalat byborna bra med pengar  för tillgång till marken. Pengarna förvaltades gemensamt av någon byförening påstods det och gav en bra avkastning årligen. Fördelning efter antalet familjemedlemmar så det var bra fart på barnafödandet. En son gav enligt uppgift dubbelt så mycket pengar än en dotter…trot den som vill..

 

Fick lite tid över en förmiddag och tog en promenad mot bestämt mål. Fuzhou ger under promenaden lite mersmak. Bland allt nytt har man i alla fall bevarat en del av den gamla stadskärnan.

 

Och plötsligt är jag framme vid målet som lite oväntat ligger där i gamla stan. Kontrasten mellan nytt och gammalt blir tydlig, och visst är det ett ovanligt snyggt Starbucks Café?

 

Bryggkaffe..

 

 

Väldigt tidig morgon är det avfärd mot nästa anhalt. Någonstans där, i närheten av flygplatsen, finns den enligt uppgift: Världens coolaste kontorsbyggnad, och egentligen ett måste att besöka för en Star Trek-nörd som jag. Men jag hinner helt enkelt inte denna gång..så nära men ändå så långt ifrån..”beam me up Scotty!" :-). 

 

After four years and almost $100 million, Star Trek's famous ship is alive and well in a coastal Chinese town

 

http://www.pcmag.com/article2/0,2817,2484689,00.asp

 

Ändrades Mars 21, 2016 av spooncreek

[mooton]

Du stannade inget i Xiamen. Ganska trevlig stad

[spooncreek]

Hur tröttsamma kineser kan vara i grupp och som turister avhandlade jag i ett inlägg ovan, och en debatt kring detta pågår också i minst en annan tråd.

En mer positiv sida av kineser är det ofta goda värdskapet, till exempel när  det handlar om större affärsdelegationer särskilt om det är eller flera politiker med i delegationen. Där är de verkligen proffs. Mer om detta i senare inlägg.
Men gott värdskap oftast även när man som jag denna gång reser på egen hand. I Jinan mötte min kinesiske affärskollega upp redan på flygplatsen, där han hade fått vänta en dryg timme på i vanlig ordning försenat kinesiskt inrikesplan.
Sedan bar av i fina bilen med privatchaufför in mot lunch och efterföljande möte.

 

 

Jinan är provinshuvudstad i Shandong. Provinsen har knappt 100 miljoner invånare på en yta av 157 000 m2 att tex jämföra med Sveriges 9 miljoner på en yta av 450 000 m2.
Jinan som stad har cirka 8 miljoner invånare. Det var några år sedan jag var här sist, och givetvis fanns det en hel del nybyggt. Det riktiga skrytbygget  är det nya stadshuset som ska vara Kina största. 370 000 m2 till en kostnad av cirka 6 miljarder SEK. Strålande. 
Ni skymtar stadshuset där bakom den olympiska stadion på bild nedan

 

 

Eftermiddagens möten handlade en del om e-handel som verkligen har exploderat i Kina de senaste åren, som en del av skiftet mot konsumtionssamhället. Bilden/grafiken nedan är intressant, från tidningen China Daily. Största aktören på marknaden, Ali Baba,  omsätter 463 miljarder USD i  år. I ett Kina som sägs vara i kris… Ali Babas siffror jämförs med olika kinesiska provinsers BNP liksom olika länders. Bara Ali Babas plattformar för e-handel kommer snart att omsätta mer än den samlade BNP i europeiska länder som Sverige och Norge.

 

Det är lätt att bli matt ibland över Kinas storlek numera på alla plan, men å andra sidan erbjuder det ju mängder med möjligheter Det söks också mycket efter nya produkter att sälja, västerländska produkter är eftertraktade, man är beredd att betala extra för det. Inkom gärna med tips på svenska konsumtionsprodukter, hittelön utlovas

 

Efter avklarade plikter ville kinesiske kollegan bjuda på middag såklart. Det visade sig dock mest vara  en täckmantel för att dricka rejält med öl, det var ju trots allt fredag. Belgiskt/tyskt ölhak således och pintsen avlöste varandra i rask takt, medans kött- och korvbrickan såg orörd ut.

 

Ett okänt antal pints senare insåg man att kvällen bara kunde sluta på ett sätt. Kineserna ville sjunga Karaoke. Ett par timmar av smäktande kinesiska kärlekssånger, uppblandat med ett par gravt misslyckade försök av mig att (under tvång) sjunga sånger ur  det begränsade utbudet av västerländska sånger. Man får tacka sin lyckliga stjärna att min version av Katie Perrys ”i kissed a girl and i liked it” inte sparats för eftervärlden.

 

Det goda värdskapet tog slut inte alltför lång efter midnatt vilket säkert var tur. Skjuts tillbaka till hotellet naturligtvis. Och inte en endaste egen Yuan fick jag spendera på hela dagen och kvällen.

 

Ändrades Mars 27, 2016 av spooncreek

[kitungmakmak]

Haha, du verkar ju ha roligt i alla fall. Karaoke har jag lyckats (skyller på allt från halsfluss till tondövhet) slippa ännu. 

Verkar finnas nån koppling mellan alkoholförtäring (eller inte i vissa hemska fall) och sångvilja.

 

Får snoka lite på YT efter spooncreek och karaoke... Nån har garanterat spelat in det.

[b-tung]

Fantastisk tråd, keep up the good work!

[spooncreek]

En gammal tråd som jag bad @Surin P3 återuppliva från sin dvala på cyberkyrkogården. och givetvis fanns den kvar. Ingenting man skriver lämnar någonsin cybervärlden på riktigt.  .

 

Nåväl, i denna tråd och den nyinrättade gruppen, blir det lite blandade betraktelser från mittens riken, som jag helt på egen hand definierar som Kina och Sydostasien. Världens nya mitt, helt enkelt.

Ändrades December 25, 2019 av spooncreek

[spooncreek]

Ett hastigt uppkommet möte i Myanmar. Ett av deras ministerier kallade, och eftersom merparten av dem (eller alla) numera finns i den nya (2006) huvudstaden Nay Pyi Taw blev det till att raskt boka resa dit.

Nay Pyi Taw. Lite visste jag sedan innan, att det var ett gigantiskt projekt som startade under Burmas förre juntaledare Than Shwe.  Syfte, en ny huvudstad att ersätta Yangon. Oklart varför, en av de mer ihärdiga förklaringarna var att det var hans astrolog som rekommenderade det och utsåg platsen. Andra förklaringar innefattar mer militärt strategiska skäl, en huvudstad mitt i djungeln, som det nu blev, är lättare att försvara än en längs kusten där Yangon ligger.

 

 

 

Nåväl, efter lite visumfixande, tog bara fyra timmar att få ett visum online, hade jag hunnit konstatera att det gick att flyga direkt BKK-NYT med Bangkok Airways. Längesen jag flög med dem och längesen med en turboprop som det var som stod och väntade på plattan.

 

 

 

Tydligen har Bangkok Airways rätt många sådana, så om min omställning från att flyga allt utom Thai Airways fortsätter enligt plan lär det bli fler resor med fransk-italienska turboprops regionalt. 

Tur man inte är trygghetsknarkare.
 

[spooncreek]

En spökstad hade man fått höra om Nay Pyi Taw , med stora tomma boulevarder, och en massa departement och ministerier utspridda över en alldeles för stor yta. Och det var precis den känslan man fick efter landning och vidare transport till hotellet. På flygplatsen verkade det som vi var det enda planet på ingång tidig kväll, så efter jag hade velat lite med att hämta ut pengar i ATM, så hade bokningen för shuttlebus redan stängt. Egen taxi enda alternativet således. Ett enda taxibolag sas det, som ägdes av militären

 

Militären ja, de har ju byggt stan och styr väl fortfarande för övrigt mångt och mycket av det som sker i Myanmar. Nay Pyi Taw kan definitivt sägas vara noggrant planerad, med så kallad militärisk precision. Stan är indelad i zoner, det finns olika "governmental zones" såklart, men också särskilda ”residential zones” där de, främst då statligt anställda, som jobbar i stan bor. Mitt första stopp då självfallet ett av stans ”hotel zones” där de flesta utlänningar som kommer upp på möten hamnar.

 

Mitt hotell var fantastiskt fint, utspritt på ett stort område, med privata villor för den reste med hög budget.

 

Vi vanliga dödliga hade särskilda byggnader med mer vanliga hotellrum, typ fyra stjärnor.

 

Fint hotell som sagt, men helt dött. Jag spenderade tre dagar där, Emerald Palace Hotel, och på hela den tiden såg jag tre andra gäster. Åt frukost två gånger, middag en gång. Helt själv i hela restaurangen varje gång. Denna restaurang var utsedd till stans bästa italienska, vilket var ett skäl till att jag valde hotellet. Bra mat var det visserligen, men uppenbarligen ingen större dragare av folk i denna spökstad.

 

 

 

Tur att man tycker om att ha ”egentid”.

Ändrades December 25, 2019 av spooncreek

[gst]

Fantastisk tråd som jag helt missat förut

[spooncreek]

Den politiska situationen i Myanmar kan man skriva länge om, och i alla fall en kortare betraktelse är väl på sin plats eftersom jag befinner mig i den politiska huvudstaden, Nay Pyi Taw. 

 

Länge ett av världens mest slutna länder, som några år in på 2000-talet bestämde sig för att öppna upp för omvärlden. Måhända inspirerade av den ekonomiska utvecklingen i Kina och Vietnam som skett i de länderna efter de öppnade upp. Ett visst tryck både utifrån och inifrån fanns väl också, där den då fängslade (i husarrest) Aung San Suu Kyi var symbolen för frihet och demokrati.

 

Dessutom ett land som även under juntatiden hade mycket konflikter och inbördeskrig mellan olika etniska och religiösa grupperingar, där konflikten med Rohingyas är den som fått mest uppmärksamhet både nationellt och internationellt under senare tid. Men det finns även andra "no-go zones". Konflikten med med den etniska gruppen Shan (5 miljoner i Myanmar) sägs vara världens längs pågående inbördeskrig som startade 1948, då Burma (nuvarande Myanmar) blev självständigt från britterna. En annan konflikt som pågått i princip lika länge är den med Kachin. De här konflikterna, eller krigen som det egentligen är, hör till de man knappt hör någonting om alls i västerländsk media.

 

Shan state gränsar till bland annat Thailand, och relativt många Shan bor också i Thailand.

 

 

Numera har Myanmar som väl är bekant för de flesta, haft sina första demokratiska val, och folkhjälten Aung San Suu Kyi är den demokratiskt valde ledaren med titeln  State Comissioner. Hon får inte vara president på grund hon är änka, och för att hennes man och barn är brittiska medborgare. Militären kontrollerar också fortfarande en del av tex parlamentet. Lite samma lika som i Thailand med andra ord.

 

Nåväl, nog om detta för nu, dags att ge sig ut i igen den öde staden. Det ska visst finnas ett hyfsat köpcenter i en närliggande (någon mil bort) "commercial zone". Dags att boka militärtaxi.

 

Men när jag kommer ut på den första stora fyrfiliga vägen är det något som inte stämmer. Den alltid tomma vägen är kantad av folk som verkar vänta på något. Är det måhända ett celebert bröllop, eller vad är på gång?

 

 

 

Passade på att vinka lite sådär kungligt ni vet, men fick dålig respons på det. Tur att man inte är lättstött.

 

Ändrades December 25, 2019 av spooncreek

[spooncreek]

Detta är alltså min tredje dag i Nay Pyi Taw, en dag då jag egentligen inte skulle vara där, men blev kvar en dag extra på grund av lite bokningsstrul på denna sista-minuten resa. Och litegrann får man då, som av en slump, vara åtminstone lite observatör från sidan av det som fortfarande är en stor världsnyhet.

För den alla väntar på är naturligtvis Daw Aung San Suu Kyi som denna dag kommer hem efter att ha försvarat sig och Myanmar vid Internationella domstolen i Haag mot anklagelser om folkmord på Rohingyas.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/unikt-folkmordsfall-om-myanmar-i-fn-domstol

 

Hon är såvitt man kan förstå fortsatt omåttligt populär. I själva sakfrågan om Rohingyas verkar också hon, regeringen och militären ha starkt stöd. Plakaten på bland annat engelska fanns även på bilarna denna dag, ”We stand by Daw Aung San Suu Kyi”, och liknande formuleringar.

Jag intog en position lite bakom, kändes på nått vis som man inte ville störa.

 

 

Videon gör sig bäst med ljud.

 

Jag kan för lite om konflikten med Rohingya för att uttrycka en klar åsikt, men som så ofta tror jag att den internationella samfundet förenklar lite för mycket, och att fördömanden gentemot Myanmar är lite väl kategoriska.  Konflikten är ytterligare en av de många som pågått i Myanmar under mycket lång tid, och som har flera bottnar. Att förstå sig på Myanmar och alla dess konflikter verkar vara något man får ägna sig åt under en kommande livstid.

 

Dags att lämna Nay Pyi Taw för denna gång. En rätt intressant upplevelse och jag lärde mig nästan gilla lugnet och de stora ytorna till slut. Om inte annat var bristen på trafik befriande  , och kanske har de tänkt rätt när de byggde denna nya huvudstad. I takt med att Myanmar växer och utvecklas ekonomiskt kommer kanske stan att fyllas på med mer folk och även ett aktivt näringsliv. I gamla huvudstaden och det ekonomiska centrat, Yangon, är det nämligen redan alldeles för trångt. 

 

Själv hoppar jag på bussen mot ny destination och får därmed några timmar på mig att fundera vidare. Vi syns på nästa ställe!.

Ändrades December 25, 2019 av spooncreek

[spooncreek]

Den här tråden dog ut (för andra gången) någonstans mitt i den reseberättelse som skulle  leverera betraktelser från Myanmar och Vietnam. 

 

Jag stämplade in i Thailand igen efter den resan 26 december 2019,  i tron att jag skulle vara tillbaka i båda länderna snart igen. Men inte så långt därefter vart det covidpanik av alltihop.

 

I februari 2021 blev dessutom Myanmars ledare Aung San Suu Kyi, vars triumftåg åter från Bryssel beskrevs här ovan i det senaste inlägget (där hon fått försvara sig från anklaganden om krigsförbrytelser mot Rohingya) bortkuppad och arresterad. Militären styr och det är svårt att såväl resa som göra affärer i dagens Myanmar. 

 

I alla fall, det tog nästan 34 månader i stället för de förväntade tre veckorna innan jag kunde stämpla ut ur Thailand igen. Jag kan inte riktigt minnas när jag var så lång tid i ett land innan dess, troligen någon gång i de tidiga tonåren.

 

Slutklämmen av den där resan i december 2019, med en avslutande julmiddag i Vietnam får ligga på vänt lite. Fokus framåt, på nya resor och upplevelser efter mitt eget utsläpp ur ”fängelset”.

 

Ändrades November 6, 2022 av spooncreek

[spooncreek]

Eftersom covidpaniken orsakade en del hål i plånboken på personer likt mig, vars intäkter främst  förtjänades  genom att vara på resande fot och träffa kunder,  blev själva temat för denna första resa ”living on a shoestring” eller som vi säger på svenska: ”leva som en Cheap Charlie”. Tur därmed att resan gick till Ho Chi Minh City (Saigon) där det går att snåla på det mesta. 

 

Under de år som jag blivit fattigare har emellertid Vietnam blivit rikare. I alla fall under 2022 då ekonomin skjutit ordentlig fart. Bäst i hela Sydostasien med en förväntad tillväxt på 7 %. Jämför tex med Thailand där ekonomin beräknas växa med 3%. Det finns naturligtvis flera samverkande orsaker till att Vietnam växer snabbt igen, men en intressant faktor är att de fortfarande får en del tillverkningsindustri, särskilt inom elektronik, som tidigare till stor del låg i Kina. Pre-covid hann Samsung stänga ned nästan all tillverkning i Kina och flyttat en rätt stor andel av det till Vietnam. Andra giganter inom elektroniktillverkningen verkar nu följa efter:

 

 

Mitt eget lågbudetresande i detta tillväxtland inleddes dock inte framgångsrikt på alla punkter. Till Vietnam gick det bra. Bokade billigt flyg med Vietjet. De är en absolut favorit. Även inrikes i Thailand, eftersom de flyger från Suvarnabhumi, medan flertalet av konkurrenterna utgår från den för mig mer avlägsna Don Mueang.  Någon slags charm verkar jag också lyckats behålla eftersom jag fick en nödutgångsplats utan att betala en endaste baht extra. Så långt allt gott.

Problemet uppstod vid ankomst till Saigons flygplats Tan Son Nhat. Jag hade planerat att för första gången någonsin ta flygbussen, men hittade inte på den, kände mig lite stressad och bestämde mig i stället för en taxi. Efter minst 50 om inte fler taxiresor från nämnda flygplats genom åren känner jag till en regel mycket väl:  åk endast med tre bolag, de med vita och gröna bilar. Jag vet till och med vad alla heter. Ändå gör jag rookiemisstaget att hoppa in i en gul. Och mycket riktigt, taxametern går fortare än ett Star Trek skepp med warpdriften inkopplad. Drygt halvvägs till hotellet lackar jag ur, skriker och bråkar, betalar en nota på ett belopp motsvarande en avsmakningsmiddag på trestjärnig Michelinkrog,  och hoppar ur taxin.

 

Åk således inte med någon av dessa glada gossar när ni anländer Saigon:

 

 

På ren ilska gick jag de återstående 5 kilometer genom Saigons rusningstrafik till det tänkta hotellet. Lyckligtvis lättpackad (tyvärr inte även lätt packad) efter att ha åkt utan incheckat bagage vilket som bekant kostar extra.

Efter ett lyckat kryssande fram på vingliga trottoarer och med motorbikes runtomkring mig i båda riktningar, nådde jag slutligen hotellet. Jag lyckades förhandla till mig ett rum för tre nätter för det jag kunde skrapa fram ur den svettiga plånboken: 1 050 000 vietnamesiska dong totalt (460 SEK).

 

Dags för incheck, mat, utforska& upptäcka. Mer om det senare.
 

 

 

Ändrades November 6, 2022 av spooncreek

[spooncreek]

Ingen Michelinmiddag efter den taxiresan som ni förstår, utan istället rakt ner i hotellets restaurang för Cheap Charlies . Om det vietnamesiska köket kan man säga mycket. En av de saker som är positivt är att detpåverkats mycket av det franska köket, under den franska kolonialtiden. Baguetterna t.ex är av absolut världsklass och kan köpas i varje gathörn för nästan inga pengar alls.  Vidare är nötköttet av klart bättre kvalitet än i Thailand och även det till ett hyfsat pris. 

 

Kombon fransk, vietnamesiskt och nötkött ger en av mina absoluta favoriträtter: Bo Luc Lac (shaking beef):

 

https://www.vickypham.com/blog/vietnamese-shaking-beef-recipe-thit-bo-luc-lac

 

Ett självklart förstaval efter tre års frånvaro således. Bo Luc Lac. Viktigt är precis som det står ovan att få det serverat med en dippsås av lime, salt och peppar (som man helst blandar själv med även lite chili i). Helt genialt i sin enkelhet.

 

Jag tog i lite igen budgetmässigt med maten. Fick kompensera med billig bira, 45 cl beer Saigon för 20 000 dong styck (9 SEK).

 

 

 

[spooncreek]

Det går bra för Vietnam  just nu  konstaterade jag i ett tidigare inlägg. Men allt är naturligtvis inte toppen. Bland annat finns det en pågående bränslekris, där det helt enkelt är svårt för vanligt folk att få bilen eller motorbiken tankad. En tung orsak verkar vara att detaljisterna (bensinstationerna alltså) tjänar för lite, eller till och med förlorar på att sälja bensin & diesel på en delvis statligt priskontrollerad marknad. Problem både i Hanoi och Saigon.

 

 

Er spanare i Saigon märkte dock inget skillnad i antalet motorbikes på gatorna med bränsle i tanken.

 

Några av de större fastighetsbolagen krisar också, och turistindustrin har förstås lidit svårt under covidpaniken även här. Dags således att ge sig ut på inspektion av turistlivet i ett av Saigons stora nöjeskvarter, Pham Ngu Lao. Området är väl närmast att jämföra med Bangkoks Khao San Road, och har dominerats i alla år av backpackers.  Men, partygatan nummer ett i området kallas numera för Walking Street, och är också gågata kvällstid precis som i Thailands Sin City.

 

Den med fortsatt bra syn kan se namnet på skylten långt därborta.

 

 

Det var rätt mycket nytt på Walking Street sedan senaste besöket för tre år sedan och framförallt fler nattklubbar. Fler tjejer också som erbjöd "special massage". Men största skillnaden var nog att mycket fler unga vietnameser hittat hit. Fullt pådrag på alla nattklubbarna var det, således inget för den som "inte gillar hög musik". Rätt lika koncept på de flesta klubbarna - hög musik och två till fyra brudar dansande i "fönstren". Inte mig emot.  

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog lite för mycket foton och videos ett tag, och hade rest långt hela dagen...ja ni fattar vad som hände..batteriet i telefonen dog. Men det var rätt kul resten av kvällen med. Tyvärr med konsekvensen att jag fortsatt var över budget. Det är svårt att vara Cheap Charlie. 😎 

 

 

Ändrades November 13, 2022 av spooncreek

[spooncreek]

Dagen efter....

 

Ja ni vet,  "to have a crave", och längta efter det välkända.

 

De stora restaurangkedjornas intåg i Vietnam tog ett tag. KFC var först och är störst även här, men sedan ett antal år finns även McDonalds. Till skillnad från McDonalds i Thailand har de dessutom ända från början haft QP Cheese på menyn.

 

För att göra det ännu bättre kallar de den, på grund av sitt franska arv, för "McRoyal with Cheese". Värdsklass! Alla som sett Pulp Fiction (kanske världens bästa film någonsin) begriper vad jag pratar om.

 

 

Sagt och gjort, närmsta Donken letades upp och en "McRoyal with Cheese"beställdes.

 

 

Hur toppar man en sådan brunch? Med kaffe förstås. Och var går man när man befinner sig i ett land som är världens näst största kaffe-exportör och med lokala cafeér i varje hörn?

 

Till Starbucks förstås  

 

 

Ett kopp riktigt bryggkaffe är det givna valet en sådan här dag. Tack Starbucks för att ni finns och har investerat i  kaffebryggare världen över.

 

Ändrades November 13, 2022 av spooncreek

[spooncreek]

Sedan jag skrev det senaste inlägget i den här tråden om Vietnam har det ramlat in fler nyheter om att de sydkoreanska elektronikgiganterna Samsung & LG planerar mer investeringar i produktion i Vietnam:

 

 

Uppenbarligen är det i runda slängar hälften av Samsungs mobiltelefoner som tillverkas i Vietnam. Men, den totala produktionen har varit nedåtgående under en period på grund av vikande efterfrågan, som man nu verkar tro ska vända.

 

Åter till själva resan, som nu led mot sitt slut. Efter att ligga över min satta budget, och med taxiblåsningen från flygplatsen i färskt minne, var jag fast besluten att ta flygbussen. Det visade sig också att det fanns en hållplats bara 100 meter från mitt hotell. Vi var inte så många som väntade.

Tidtabellen höll kanske inte riktigt, men som svensk var jag naturligtvis ute i god tid innan flyget gick. Till slut kom flygbussen, som visade sig vara en minibuss:

15 000 VDN (22 THB) kändes överkomligt, och det tog kanske en kvart längre än att resa med taxi. 

 

Resten av resan mot Bangkok var så odramatisk och tråkig att den inte förtjänar en  endaste rad. Väl framme kunde jag dock efter ett besök på Superrich konstatera att budgeten höll med 933 THB tillgodo. Detta trots att de vägrade växla in mina sedlar på 1000 Dong.

 

Därmed dags att slå klackarna i taket i Bangkok för överskottet. Mer om detta i kommande inlägg.

 

 

 

Ändrades December 13, 2022 av spooncreek

[spooncreek]

 

Både före och efter äventyret i Saigon har ett par resor till Bangkok företagits. Samma princip för dessa utflykter: lev hellre billigt än bra, men helst både och.

 

Under oktober och november har det varit möjligt att få centralt boende för under lusentappen i Bangkok, vilken får anses vara bra. Jag hittade en ny favorit på Sukhumvit Soi 39 Alley:  Adagio. Ännu ett av dessa små boutiquehotell som kan se sunkiga ut från utsidan, men erbjuder rum med helt ok kvalitet för lite pengar.

 

 

 

Eftersom jag numer likt thailändarna lever "day by day" så förlängde jag min vistelse på detta hotell med en dag i taget under fyra dagar. Receptionisten, en rätt kul snubbe på det stora hela, jävlades med mig av på grund av detta med flit. Varje gång jag kom med budskapet "I want to stay one more night" fick jag byta rum. Efter två vistelser på hotellet under oktober och november (day by day båda gångerna) så kan man därmed lugnt säga att jag testat det lilla hotellets samtliga rum. Samma pris gällde dock för alla rum för min del, typ "booking-com price", alltid efter en kort men intensiv förhandling. 

 

I alla fall, för att bo bra på Adagio lär man boka minst ett deluxe double:

Utsikten mot ett parkeringshus var mindre upphetsande, men det var ganska fina bilar...

 

Det lilla rummet utan fönster, oklart om det ens ligger ute på bokningssajterna,  ska kanske undvikas av klaustrofobiskt lagde. Dessutom blir det fort stökigt på små ytor...

 

 

 

Deluxe triple room kan däremot rekommenderas, även om man inte tänker vara tre i bingarna. Rymligt.

Bra område att bo i tycker jag, alltså runt soi 39-43, om man vill bo på lite mindre hotell med bra standard till överkomliga priser. Hyfsat ok omgivning också. Man kan leva lyxliv på Emporium om man vill som bara ligger ett stenkast bort, eller ta BTS Prom Pong (lika långt att gå) till valfritt sunkhak kring BTS Nana (två stationer bort). Mer om dessa eventuella äventyr senare. Kanske.

 

 

 

 

 

Ändrades December 19, 2022 av spooncreek

[spooncreek]

Leva billigt i Bangkok är en utmaning jämfört med t.ex Sin City eller Saigon. Men trägen vinner och med några små knep går det att spara ett par battingar eller två. Att bo inom gångavstånd från en BTS- eller MTR-station är att rekommendera för att minimera transportkostnaderna till exempel. 

 

När det gäller restauranger är det lite värre i alla fall om man ska äta falangmat. Thai street food eller hål i väggen har dock hyfsade priser. Utanför mitt budgethotell på soi 39 fanns ett som funkade bra som lunchhak.

 

Ett annat knep att ta till är förstås att slippa betala själv. Det är visserligen lite ont om ballongfester med gratismat i Bangkok, men man kan ju alltid hitta en polare som fyller år t.ex, och vill bjuda på middag. Wine Depot på soi 22 är ett ställe att rekommendera om någon annan betalar. 

 

 

Bra viner såklart som namnet antyder, liksom bra mat.  Vi tog en ostbricka till efterrätt, vilket var det enda som fastnade på egentagen bild.

 

 

 

När man känner att man sparat ihop tillräckligt på att snåläta på andras bekostnad  kan det vara ide att investera i tyskt käk på Old German soi 11. Schnitzeln där kostar som typ 7 pad kha pao, men gött och mättande är det.

Ett sista tips: Av någon anledning är det billigare att äta på Donken i Bangkok jämfört med Sin City. En QP Cheese meny kan inhandlas för så lite som 195 THB! Men var försiktiga,  på en donk  jag besökte hade de smugit in en saltgurka till mot satt standardregel som är två. Den tredje låg dessutom lite undangömd under några lökbitar,  men lyckligtvis hann jag upptäcka den i tid.

Ja , det var väl det hela avseende att äta billigt i Bangkok. Eller kanske inte. Vill man inte äta alls kan man ju röka på istället. I Bangkok har de till och med mobila enheter för detta. Bara att vinka in. 

 

 

 

Ändrades December 27, 2022 av spooncreek

[rolba]

5 timmar sedan, skrev spooncreek:

Leva billigt i Bangkok är en utmaning jämfört med t.ex Sin City eller Saigon. Men trägen vinner och med några små knep går det att spara ett par battingar eller två. Att bo inom gångavstånd från en BTS- eller MTR-station är att rekommendera för att minimera transportkostnaderna till exempel. 

 

När det gäller restauranger är det lite värre i alla fall om man ska äta falangmat. Thai street food eller hål i väggen har dock hyfsade priser. Utanför mitt budgethotell på soi 39 fanns ett som funkade bra som lunchhak.

 

Ett annat knep att ta till är förstås att slippa betala själv. Det är visserligen lite ont om ballongfester med gratismat i Bangkok, men man kan ju alltid hitta en polare som fyller år t.ex, och vill bjuda på middag. Wine Depot på soi 22 är ett ställe att rekommendera om någon annan betalar. 

 

 

Bra viner såklart som namnet antyder, liksom bra mat.  Vi tog en ostbricka till efterrätt, vilket var det enda som fastnade på egentagen bild.

 

 

 

När man känner att man sparat ihop tillräckligt på att snåläta på andras bekostnad  kan det vara ide att investera i tyskt käk på Old German soi 11. Schnitzeln där kostar som typ 7 pad kha pao, men gött och mättande är det.

Ett sista tips: Av någon anledning är det billigare att äta på Donken i Bangkok jämfört med Sin City. En QP Cheese meny kan inhandlas för så lite som 195 THB! Men var försiktiga,  på en donk  jag besökte hade de smugit in en saltgurka till mot satt standardregel som är två. Den tredje låg dessutom lite undangömd under några lökbitar,  men lyckligtvis hann jag upptäcka den i tid.

Ja , det var väl det hela avseende att äta billigt i Bangkok. Eller kanske inte. Vill man inte äta alls kan man ju röka på istället. I Bangkok har de till och med mobila enheter för detta. Bara att vinka in. 

 

 

 

Ska jag skicka @Enis kortnummer på pm? Funkar på alla turisthak. 

[spooncreek]

MPR berättar för mig att denna tråd är gammal och att jag ska starta en ny istället. Det vill jag inte, jag gillar gammalt. 😎. Kollar om det går att bryta uppmaningen och göra som man själv vill @Surin P3

[rolba]

2 minuter sedan, skrev spooncreek:

MPR berättar för mig att denna tråd är gammal och att jag ska starta en ny istället. Det vill jag inte, jag gillar gammalt. 😎. Kollar om det går att bryta uppmaningen och göra som man själv vill @Surin P3

Kör bara. Det där verkar vara nån bugg.

[spooncreek]

Dags att ta ett varv runt klotet igen….

 

Det sägs att resan är målet, men fasen vet om det var fallet på min första etapp. Inte för att EVA, ett högst dugligt bolag, var dåligt, eller för den delen AMTRAK, men det tog en sjujäkla tid att komma fram. Trots att EVA valde att gena och ta närmsta vägen på etapp 1.

 

 

EVA hade dock för att mildra smärtan av de långa flighterna producerat en egen hitlåt, med klara drag av K-pop, även om sångerskan säkert var kinesiska. Man kom liksom igång sådär lagom till lift off. 

Sen blev det bara bättre. Filmen med säkerhetsinstruktionerna var helt briljant. Jag utropar den som bäst av alla. Någonsin. Inte bara för snyggot i huvudrollen, utanför det stilistiskt rena. Man nästan längtade efter en flygkrash. Måste upplevas, alla läsare uppmanas härmed att boka EVA nästa gång.

 

För att toppa det hela  hade jag dessutom fått en nödutgångsplats och skulle vid en eventuell katastrof därmed få medverka live.

 

Delsträcka 1 på etapp 1, med alla dessa nya intryck gick därmed som på luftig räls.  

 

 

Ändrades Februari 14, 2023 av spooncreek

[spooncreek]

Touchdown Taipei.

Medan kön för att få byta flyg segade sig fram kunde man inte undgå att ägna denna stackars ö en tanke.  I takt med det alltmer totalitära styret på fastlandskina känns deras läge sämre än på länge. Å andra sidan kanske ryssarnas misslyckande att inta Ukraina, inklusive de hårda reaktionerna från en hyfsat stor del av omvärlden på det, minskat Emperor Xi:s lust till en väpnad invasion i alla fall.

 

Jag tänkte i alla fall att man borde göra ett stopp här på riktigt medan tid är. Fick emellertid annat mer näraliggande att tänka på ganska fort. Min resovana som konsekvens av covidpaniken gjorde sig återigen påmind. Efter passerad säkerhetskontroll checkade jag in i en lounge för USD 30 i tron att jag hade dryga två timmar att slå ihjäl. Icke så, efter check av vilket tidzon jag var i försvann en timme. Till råga på allt jävelskap var loungen kass. Överbefolkad, dålig mat, slött nät,  och enda alkoholen var nått pissigt inhemskt taiwanesiskt öl på fat. Som dessutom tog slut efter 30 minuter.

 

 

Efter att med tunga steg ha tagit mig mot boarding förstod jag att planet till JFK nog skulle vara rätt knökat.  Kände mig dock lätt igen och nöjd med att ha lyckats boka ett isle-seat långt bak i planet, vilket brukar vara bäst när man flyger asiatiska plan med mycket folk i.  Men icke, väl på planet insåg jag att det jag hade var ett mittensäte! Egen miss, eller en konsekvens av att jag bokade biljetten väldigt sent, och att gångplatserna helt enkelt var förbrukade? Jag föredrar att tro det senare.

 

Det blev i alla fall 15 timmar inklämd i mitten mellan två iofs rätt nätta asiater. Inget att skriva nått mer hem om. Förutom att EVAs K-pop låt blev än bättre efter några lyssningar till, och att känslan av att krascha fortsatt  inte kändes helt fel, efter ännu en titt på den helt  briljant producerade säkerhetsvideon.

 

 

 

Ändrades Februari 15, 2023 av spooncreek

[spooncreek]

Touchdown New York.

 

Lite mör efter 15 timmar i mittensätet.  Hade också 5-6 timmar till nästa transport och tänkte att en flygplats som JFK säkert kunde erbjuda lite tillfällen till rast & vila. Icke så. Mer om detta i kommande inlägg. Först väntade lååång kö i immigration.

 

 

Lyckligtvis hade min Alzheimerinfiltrerade  hjärna kommit ihåg att söka inresetillståndet, ESTA, så det kändes lugnt. Dock hade jag ingen riktig retur bokad, vilket krävs. Mindes inte från tidigare inresor om de verkligen kollar det i immigration. I alla fall hade flygbolaget (EVA alltså) redan som förväntat kontrollerat det vid incheck och då klarade jag mig på en reservation bokad via denna sajt, till en kostnad av USD 12:

 

 

Bra skit, när jag gick in och kollade min bokade flygning (de slumpades fram på något vis, minns inte ens vart jag flög vidare till,) så fanns den registerad i Air France bokningssystem och gick att komma åt via bokningsnummer. Men när jag kom till JFK hade den reservationen trillat bort av någon anledning, skulle ligga kvar i 48 timmar enligt avtal. Ingen tid att fixa ny, så jag lät det bero under min favoritdevis: "You cross the bridge when you get there".

 

Nåväl, jag fick en trevlig amerikansk immigrationofficer (första gången det hänt), och efter lite tugg om var jag skulle, varför,  lite beröm av Penn station från honom (återkommer till det med) så var jag instämplad med avslutningsorden: "Dont forget to book your return and leave before April 6". Jag tror fanimig ibland att storebror numera ser allt.

 

 

 

 

 

Ändrades Februari 15, 2023 av spooncreek