Saigon - ännu en megastad

[Lung-Nok]

Saigon, eller Ho Chi Minh City, är värd ett eller flera besök - helt klart. Här finns massor att se. Folk är i regel lika vänliga som i Thailand. Prisnivån är behagligt låg. Nackdelar då. Jo, de finns...engelskan håller på att falla i glömska hos lokalbefolkningen. Inte ens de yngre klarar av den enklaste konversation...undantag finns förstås. Miljöförstöringen breder ut sig och trafiken i stan är minst sagt kaotisk.

Så här kan det se ut. Det tar ett tag att lära sig att korsa gatan i stan. Konsten är att våga ta klivet ut i vimlet och sedan i slowmotion förflytta sig till motsatta sidan. Gör man det rätt med jämn hastighet så går det bra.

Ben Thanh-marknaden i centrala Saigon. Här inne är shopparnas paradis, men det kan vara ruskigt varmt.

Ett "vattenhål". Neonskylten såg riktigt häftig ut på kvällen med frustande rök ur buffalons närborrar.

Minnen från den franska tiden finns överallt. Ett av de mest påtagliga är Notre Dame-katedralen med jungfru Maria som vakande staty utanför.

Jag var här runt nyåret 2010 och den här affären skickade ut dånande toner i form av ABBAs "Happy New Year" från morgon till kväll. Personalen var förmodligen toktrötta på den låten.

Naturligtvis finns ett Chinatown även i Saigon.

Rökelse inne i ett kinesiskt tempel.

Här håller man på med en ny strandpromenad längs floden, men jag kom mitt under siestan.

Strandpromenad låter ju bra, men längs den här floden vill knappast någon strosa någon längre tid. Den stinker och innehåller knappast något levande. Lägg märke till den lilla, blå hyddan på andra sidan. Stackars människor som bor vid den här kloaken.

En bakgata med en liten marknad. Om inte trottoaren räcker till för varorna så lägger man ut en del i gatan.

Det finns inget MacDonalds i Saigon, men man har en egen motsvarighet i hamburgerkedjan Lotteria. Hamburgarna är helt okej.

Glada tjejer på Alotra. Här kan man få kaffe och te. Dock var engelskan obefintlig tills tjejen med glasögon dök upp. Hon pratade bra tack vare att hon haft en amerikansk pojkvän.

Efter några dagar tröttnade jag på det kaotiska stadslivet och beslöt mig för att ta bussen till Dalat - en mindre stad knappt en dagsresa längre norrut.

I Dalat hittade jag den här trevliga restaurangen. Som synes var det gott om plats och lokal musik på övervåningen. Den låg i anslutning till ett galleri med otroligt fina broderade tavlor. Tyvärr fick de inte fotograferas. Maten var god och billig.

Sista bilden har en egen historia. Jag besökte detta vattenfall i en park i Dalat. På håll såg jag att den snygga tjejen skulle gå över bron och jag skyndade mig fram för att få en bild med henne på bron och vattenfallet i bakgrunden. På andra sidan väntade hennes man/kille och han blängde styggt på mig så det var tydligen inte populärt att andra plåtade hans tjej.

[berlitz]

Siagon är en trevlig och pulserande stad,Jag tycker att det är lättare

att träffa nya vänner i Vietnam,de är öppnare och nyfiknare att få träffa

västerlänningar,framför allt gästvänligare och vill bjuda hem en på middag

och låååånga pratstunder.Det är iaf min uppfattning i detta land.

De flesta pratar engelska om de är under 25-30 år ca.

Nha Trang är en trevlig ´mellan´stad som kan erbjuda det mesta

inte så långt ifrån Saigon.Phan tiet är en bra sol å bad plats men inget mera.

Hanoi är en storstad som känns som en småstad,lummigt

små tjärnar här och där och mkt lugnare tempo.

Har dock inte varit så länge i Vietnam Ca 4-5 månader.

Så jag är ingen expert på långa vägar,men har fortfarande kontakt

med ett flertal vänner där.Som ivrigt söker info om övriga världen.

Maten är jättebra dock mkt blekare kryddning än hemma(Thailand).

Priserna är lägre -20 - 50 % förutom hotelrummen som är ca lika.

Men att handla mat,cig,bröd,etc.7/11 finns inte på kartan utan man får

vackert försöka hitta en butik som om man har tur påminner lite av 7/11

Men det är värt ett besök(eller2)

[Lung-Nok]

Jag har varit i Vietnam tre gånger, men totalt bara ca en månad så jag är definitivt ingen allvetare om detta land. Det Berlitz skriver om vänligheten har jag dock upplevt.

Ett exempel: Första gången jag besökte Vietnam var år 1998. Jag reste då med en kompis till Saigon. En kväll gick vi in på en restaurang för att äta middag. En liten stressad man rusade mot oss och förklarade under ideliga bugningar att restaurangen tyvärr var bokad för ett bröllop den kvällen. Han såg nästan gråtfärdig ut, men vi försäkrade att det inte gjorde något och gick. Nästa kväll gick vi dit igen och hans glädje när vi kom tillbaka, trots att han dagen innan motat bort oss, var obeskrivbar. Vi fick otrolig service och suverän mat!

Det lär bli fler besök runt om i landet.

[hamnoi]

Var i Vietnam 2006. Kom till Hanoi från Gulin i Kina med tåg. Åkte tåg Hanoi-Nha Trang och buss Nha Trang-Saigon. Kan bara hålla med föregående skrivare. Mycket trevligt med ++ för Hanoi. MVH HN

[Kentan]

Tja som sagt inte mycket har ändrat sig där sedan 60-talet.

Ett + för alla militärbaser som Amerikanarna lämnade efter sig så man kan flyga bekvämt till många ställen istället för att skumpa fram med buss.

Ett - för det kommunistiska oket som fortfarande märks av.

//K

[Lung-Nok]

Jag blev lite inspirerad när jag totade ihop den här tråden och började scanna in diabilder från mitt första besök i Saigon 1998.

Då fanns det inte så många bilar. Det var mest mc och cyklar, men trafiken var likafullt kaotisk - då som nu. Floden hade betydligt renare vatten, vilket fick många turister att ta en guidad båttur i hamnen och deltat. Vi åkte med en affärssinnad kvinna, som sparkat ut sin karl eftersom han drack för många öl. Nu ägde hon två små motorbåtar och livnärde sig på att skjutsa runt besökare i staden.

Kanske hoppades hon att en dag bli ägare till den här nöjespråmen.

Båtarna i Vietnam håller ett öga på varann...

Inte långt från stan blev det rena landsbygden ute i deltat.

Inne i hamnen lastades och lossades de stora fraktfartygen.

Här var vi tvungna att göra ett strandhugg och hämta en flaska bensin till den törstiga motorn.

Tillbaka på landbacken igen konstaterade vi att det tydligen var hög tid för en siesta.

Här fixas en ny frisyr på trottoaren.

Och här såldes konserver...bl a orm på burk...

Saigons gissel för turisterna på den här tiden var vykortsungarna. De gav sig aldrig och kunde följa efter och tjata hur länge som helst tills man gav upp och köpte något.

En dag gjorde vi en utflykt till Cu Chi tunnels och på vägen passerade vi det här risfältet.

Jodå, riset var moget och klart att skördas och 1998 använde man fortfarande en enkel skära i Vietnam.

Vi passerade även den här ankfarmen.

Väl framme vid tunnlarna fick vi följa med den här mannen. Öppningarna var inte stora och man skulle nog vara skapt som en vietnames för att ta sig ner utan att fastna. Tunnlarna sträcker sig kilometervis under jorden och man kan förstå att amerikanerna hade stora problem under kriget. Vart tog fienden vägen...och var sjutton kom de ifrån???

Här stod också ett gammalt stridsvagnsvrak som ett minne från en sämre tid...